John Galliano

Jag blir väldigt fundersam över den här videon…




Inte så mkt för vad han säger utan hans tonfall när han säger det.

En människa som säger sådana saker på allvar har inte det tonfallet och framför allt så sitter inte motparten och fnissar som tjejerna gör i videon.

Sedan en annan sak som jag tycker är lite märklig är att inom den franska modevärlden så vimlar det av judar precis som det gör av bögar, så med mkt stor sannolikhet så borde Galliano ha träffat på både en och två genom sin karriär. Och därför borde det vara svårt att ha den typen av fördomar.

Min uppfattning är att han provocerar på det där sättet som folk gör om bland annat katastrofer och döden. Man säger saker som låter totalt sanslösa för en utomstående men som egentligen är ett skämt.

Jag har själv många gånger sagt saker med precis samma tonfall och sätt, och mina vänner likadant.

Jag håller med om att det är en mkt bisarr form av humor och att det krävs fingertoppskänsla av den som använder den.




Men om det nu skulle vara så att han säger det på allvar så tycker jag ändå inte att det är så konstigt, Spanjorer i allmänhet har enorma fördomar både om araber och judar.

Jag tror att en stor anledning är deras katolska tro. Den katolska kyrkan har haft en enormt fördömande inställning gentemot araber och judar pga den muslimska kultur och bakgrund som fanns, och finns, i Spanien lång innan katolicismen kom hit.

Speciellt härnere i södern är det muslimska inflytandet väldigt tydligt inom kulturella livet.

Så även om folk inte är speciellt religiösa så finns det där tänkandet där, och ju äldre någon är desto mer tydligt är det, och John Galliano är över 50 och var barn under de sista åren av Francoregimen och Franco är inte direkt berömd för sin blida inställning till de som var annorlunda.

Och pga av honom och hans familjs stora inflytande så finns det än idag folk som är lite över 50 som anser att alla de avrättningar som förekom var helt befogade trots att det handlar om deras eget folk, och det bara för att de råkade ha vänstersympatier.

Ser man bara till ytan i dagens Spanien så verkar det som om folk tar avstånd men börjar man skrapa lite så dyker de mest hemska åsikter upp.

Och med en sådan bakgrund så är det inte så konstigt ifall nu Galliano skulle ha de åsikter han ger uttryck för i videon.

Men som sagt så tror jag mest att det är ett provokativt skämt som slår mkt snett.

Länk till The Sun

Jag har En Spanjor...

Och så har ännu en deltävling klarats av…

Den här gången tvingade jag Florito att titta, eftersom han tvingade mig att titta på den spanska dagen innan.

Och trots att min käre make bodde i Sverige i många år så fick han aldrig riktigt kläm på vår humor, eller snarare avsaknaden av den om man skall döma av de ”roliga” inslagen” som duggar tätare än spöregn.

Men när Babsan sjöng sin sång om spanjorer så var han alldeles tyst och bara skakade på huvudet, jag å min sida höll på att garva ihjäl mig och resten av kvällen så tjoade jag arriba med jämna mellanrum…

Men för att bli en smula allvarlig i tre sekunder så är det faktiskt så många svenskar ser på spanjorer… passionerade, romantiska, hetlevrade osv

Jag kan tänka mig att det kan bli lite tröttsamt att leva upp till den där julio iglesias bilden som inte stämmer över huvudtaget.

Tänk er en spanjor sjunga om svenska flickor som kastar kläderna och gökar med allt och bara har orgasmer i huvudet…

För övrigt så tyckte jag tävlingen var rätt trist förutom Brolle och Loreen som jag hejade på.

Inte så mkt för Brolles låt som hans röst, jag har alltid varit svag för killar med den typen av röst. Men Loreen däremot hade både superlåt och röst.

Jo, jag gillade även The Monikers låt, eller rättare sagt den andra hälften av den, början var väldigt svag tyckte jag.

Sen kan jag inte för mitt liv förstå varför i herrans namn folk röstade på Sanna Nielsen? Låten var ju tristare än tristast och om jag hörde rätt så sjöng hon den inte vidare bra första ggn heller?

Och när det kommer till Christan Waltz så satt jag bara och längtade att låten skulle ta slut, hur kunde han vara så högt tippad? Människan kan ju inte sjunga…

Sedan var det dags för Floritos att skaka på huvudet igen när jag försökte förklara varför det var uppdelat i 511 olika röstningsmoment och varför det var delfinaler, andra chanser och semi och huvudfinaler….

Hans kommentar på det var: Så typiskt svenskt ;-)

För övrigt så verkar det vara lite funderingar om Dannys låt är ett plagiat eller ej….

Men det förklarar ju iofs varför jag hela tiden tyckt att det fattas ngt i Dannys låt, den där knorren dyker aldrig upp som den brukar göra i vanliga låtar.

Lyssnar man på Myla Vox som gjorde låten först så får man just det där som saknas i Dannys version, men jag antar att det hade varit för mkt att rippa allt i låten.

I mitt personliga tycke så är nog Myla Vox den bättre av de två versionerna, den låter mkt mer komplett och innehåller alla de där harmonierna som fattas i Dannys version

Och när man läser Tobbe Eks blogg så kan jag inte annat än tycka att dagens 14 åringar är oerhört duktiga på att argumentera för sin sak…

Öhhh va fan, asså jag e så förbannad, jevla skitgubbe , vannabee osv .

Det är just den där vältaligheten jag uppskattar hos dagens ungdom, man inser hur väl de behärskar svenska språket och framför allt dess stavning ;-)

Dessutom så tycker jag det är oerhört starkt av dem att så framgångsrikt kunna blockera kommunikationen mellan sina två allena fungerande hjärnceller och inte höra likheten, och sedan hävda att man är omusikaliskt ifall man nu skulle råka göra det.

Om detta är vår blivande intelligentia så kan man ju inte annat än göra vågen, eller hur…

Här kan ni själva avgöra ifall de är lika eller ej…

Mello Mello Mello Mello Mello

Tja så har melodifestivalcirkusen dragit igång igen…

Och som vanligt så är det de 13-åriga tjejerna som bestämmer vem som går vidare vare sig låten och sångaren är bra eller ej.

När det gäller Dannys låt så undrar jag bara vilken papperskorg de hittade låten i?

En låt som bara består av ett enda beat i 3 minuter och ett evinnerligt vrålande av In the club är inte en låt, det är tortyr, den enda impact som låten har är att jag känner ett intensivt motstånd mot att gå ut o clubba .

Och att Britneys koreograf skulle haft ngt med Dannys dans vägrar jag att tro att med tanke på att Brittan mer eller mindre gör Svansjön jämfört med det spastiska småhoppande som Danny och dansarna gjorde.

Jämför man då med Dilba som också gjorde en clublåt så är det enorm skillnad då Try again består av ngt som faktiskt kan betecknas som musik och ganska dansant sådan. Sedan har jag ju mina funderingar på om de hittade hennes kläder i samma papperskorg som Dannys låt…

Jag misstänker att det skulle vara lite Lady Gaga stuk på det hela men att de inte vågade gå hela vägen.

Här nere på kontinenten så tror jag Le Kid hade haft mkt större framgång än vad de hade igår, visst Oh my God är lika repetitiv som In the club med skillnaden att det faktiskt går att sjunga med redan ifrån början, dvs den är förbaskat catchig.

När det gäller deras kläder så var det rätt väntat att folk inte skulle inse hur trendigt det är. Trots att alla experter säger att färg är det nya svarta så tycks det bara vara ok för vissa.

Rhianna blir hyllad för sin trendkänslighet när hon rockar loss som rena regnbågen i videon till S&M, men när Le Kid gör det så blir det tummen ner.

Sedan kan man ju ha sina dubier om muffins som sprutar konfetti, men det faller ju iofs mer under dålig rekvisita än mode.

Överlag så tycker jag festivalen blir jobbigare och jobbigare att titta på, inte så mkt för att låtarna är dåliga och låter likadant år efter år efter år, utan just för att man vet redan innan att systemet inte är rättvist tack vare att man kan rösta 50 ggr på den låt man gillar, och hur många medelålders skulle sitta och sms:a frenetiskt på en artist då de inser att det kommer på telefonräkningen veckan efter till skillnad från tonåringarna som inte tänker lika långt.

Jag tycker systemet som var förr att man bara kunde ringa en gång mkt bättre och mer rättvist då trodde man mer på att rätt låt vann sas…

Likaså upplägget med 57 olika delfinaler är bara som gjort för att man skall tröttna, visst kan jag förstå att man vill hålla spänningen vid liv men inte med hjälp av konstgjord andning som är fallet idag.

Varför inte helt enkelt bara ha tre program, två delfinaler och en stor där någon vinner hela skiten.

Och framför allt höj ribban på vad som krävs för att kunna vara med i tävlingen, en sångröst är väl det minsta man kan begära när det är en tävling i musik och sång?

Och kanske att man kunde söka nya förmågor utanför den klicken som slickar Björkman i arslet och som återkommer med samma stuk på låtarna gång efter gång.

Ugglor, Koftor och Marskatter

Hos Nattugglan kan man läsa om offerkoftor, och jag kan inte annat än hålla med henne totalt.

Men tillskillnad från henne så blir jag lite irriterad på folk när de beklagar sig om sina hemska liv och situationer.

Jag brukar inte skriva mkt om mitt personliga liv här på bloggen utan det blir mest om vad jag tycker, men utan att gå in på detaljer så kan nog lugnt säga att inte många hade pallat det liv jag haft.

Mitt liv har varit så fruktansvärt så att jag bokstavligt suttit och dunkat pannan i väggen, men det har också varit alldeles enormt underbart!

Och tro det eller ej men jag är förbannat tacksam för de hemska saker jag fått uppleva, de har härdat mig, gjort mig smartare och framför allt fått mig att inse vilka enorma resurser jag har inom mig själv.

Jag är även enormt tacksam för det goda jag varit med om då det fått mig att inse att jag alltid förtjänar bättre

jag har lärt mig två saker i livet och de är:
Att kommer man inte in genom huvudingången så gör man det genom bakdörren och att det finns alltid någon som har det värre, mkt värre!

jag håller med om att man måste få tycka synd om sig själv då och då och känna sig som den mest utsatta människan i världen, jag tycker tom det är nyttigt, det är ett sätt att samla kraft och komma fram till att man är värd så mkt mer.

Men att ta på sig den koftan på heltid och därmed också ge upp allt ansvar för sitt liv är fegt, för oavsett hur mkt man än tycker att någon annan är skyldig till ens problem så ligger ansvaret hos en själv på hur man ser och uppfattar sig själv.

Problemet som jag ser det är att många av de här människorna väljer att jämföra sig med de mest lyckade och framgångsrika istället för att jämföra sig med de som är likvärdiga.

Det är som om jag jämför mig med Einstein och sedan gnäller över hur dum jag är, utgången är ju självklar iom att jag jämför mig med ett geni. Jämför jag mig däremot med en normalbegåvad så lär utgången bli så mkt bättre, och ja, jag har papper på det som Sheldon brukar säga ;-)


Jag kan ge ett annat exempel! Här nere så är fortfarande tävlingar a la Idol jättepoppis och i förra veckans säsongsstart så fanns det med en blind tjej som heter Coraluna, ok hennes röst var inte den bästa men hur många skulle göra samma sak i hennes situation? Dvs inte låta ett handikapp stå i vägen för sina drömmar?

Jag läste någonstans på nätet att hon hade fått frågan om det var hårdare att tävla därför att hon var blind och tjejen kontrade med att det var blind hon var och inte döv.

Det är just den där attityden som många offerkoftor väljer att inte ha, jag skriver väljer därför att det är precis det som det handlar om, man väljer bort att ge sig själv en chans.

Istället för att försöka och kanske misslyckas så väljer de den säkraste utvägen trots att det innebär en säker förlust. Ett misslyckande är aldrig skoj men det lär en något som man kan använda nästa gång man försöker, för ju mer man försöker desto lättare blir det, dessutom blir man förbaskat erfaren vilket aldrig är fel.

Och igår drog deltävlingarna till Eurovision Song Contest igång och en av gästartisterna var Pitingo med den här låten, i vanliga fall brukar jag inte gilla slemmiga flamencosångare som ylar i stil med kåta marskatter men det här blev rätt coolt ändå tycker jag.

SD = Svenska Dårar?

Det var ett tag sedan jag skrev ngt om SD så varför inte hänga på nu när AB gör det ;-)
Jag kan iofs tycka att artiklarna är lite tunna, det är ju mest en sammanfattning av vad som redan sagts så många gånger, men bättre något än inget!


Det jag tycker är så dråpligt är när alla dessa idioter som röstade på SD glatt hävdar att de inte är några rasister. Det är ungefär som om jag skulle rösta på Batasuna och hävda att jag inte stöder ETA…


Det som är lite märkligt är att väldigt många av de som röstat på SD är just den typ av människa som Hitler och nazisterna föraktade. Arbetslösa, socialfall och ointelligenta stod inte direkt högt på deras lista över önskemedborgare i det tredje riket.


Och ingen av dem verkar självkritisk nog att inse det. Har man nu problem med invandrare som ligger samhället till last kanske man skall vänta med att kasta sten tills man själv inte befinner sig i en grupp som gör likadant. Oavsett nationalitet så är ett socialfall ett socialfall.


Hade moderaterna haft både dödsstraff och straff för minderåriga på sin agenda så hade nog många väljare tagit avstånd trots att de kanske uppskattat resten av deras politik, SD:arna verkar inte ens veta om vad deras parti har för agenda.



Finns det någon normal svensk idag som tycker att det är ok med dödsstraff och att fängsla minderåriga?


Man kan inte rösta på ett parti och hävda att man bara stöder en eller två saker, har man väl lyft på arslet och tagit sig till en vallokal och röstat på dem så innebär det att man även stöder resten av deras politik. Är man korkad nog att inte ta reda på vad ett parti står för eller har på sin agenda så är man en idiot oavsett vilket parti man än lagt sin röst på!


Jag tror inte många av de som röstat på SD vet vad det innebär att vara invandrare i ett land, och nej man kan inte räkna svenskar som flyttar till Marbella där spanjorerna har varit tvungna att lära sig svenska eftersom så många svenskar vägrar att lära sig språket och bara umgås med varandra ;-))


När en svensk utvandrar så blir det oftast till en liknande tillvaro, vi har fördelen av att ha en utbildning, pengar i plånboken och möjligheten att kunna välja ett land som passar oss. Eller rent utav skapa en egen liten svensk bubbla som Marbellasvenskarna gjort. I värsta fall åker vi hem igen om det inte funkar.


Vi har en afrikansk man här i Sevilla som säljer näsdukar vid stoppljusen, det är den enda inkomst som många invandrare har de första åren innan de lyckas etablera sig, vilket inte många lyckas med då det är näst intill omöjligt för dem att komma in på arbetsmarknaden.



Nåväl den här mannen är berömd i hela stan för sitt sätt när han säljer de där näsdukarna. Han sjunger, jonglerar, dansar och uppträder för att få folk att köpa ett paket för några ynkliga ören, så håller han på hela dagarna året runt tom när det är nästan 50 grader varmt står han där vid sin semafor och försöker sälja näsdukar till folk som sitter i stora dyra luftkonditionerade bilar. Och inte är det många som köper några, möjligen de som vill ta kort på honom.


Nåväl det var ett inslag på nyheterna om honom för ett par månader sedan där han berättade att han sover max några timmar varje natt och att varje litet öre han lyckas få in går till en skola som han går till på kvällstid för att kunna få ett riktigt jobb så småningom, han delar ett ynkligt rum på några kvadratmeter med ett antal andra män som även de säljer näsdukar hela dagarna.


Han äter oftast bara ett mål mat om dagen då han inte har råd med mer om det skall bli några pengar över till hans skola. Den här mannen säger dessutom som slutkläm att han är tacksam över sitt liv då han har haft möjligheten att kunna komma hit och få leva i fred. Hur många svenskar skulle vara tacksamma över den typen av liv?


Men det är just det där som så många SD:are inte förstår, det är oerhört svårt att komma till ett nytt land och starta ett liv om man inte har något i bagaget. Är man analfabet, fattig, kanske sjuk efter att ha levt under hemska förhållanden så är det inte självklart att man seglar in på ett jobb som revisor två veckor efter att man anlänt.



Mkt få har det liv som vi svenskar har, det är inte självklart med utbildning, ett tak över huvudet, pengar ifrån staten ifall man inte lyckas fixa ett jobb, en relativt billig sjukvård, yttrandefrihet osv.


Så innan SD sätter igång med att gasta om hur hemska invandrare är kanske de skulle försöka ta reda på lite mer.

Och som vanligt en liten bild till alla SD:are

Cesar Millan

Den här mannen har jag oerhört svårt för!



Hade någon använt samma metoder på barn så hade det blivit ett herrans liv, men på djur är det helt ok tydligen.

Oavsett vad folk tror så kan man aldrig straffa bort ett dåligt beteende hos djur. Jag håller med honom om att hundar är flockdjur och att man måste göra sig själv till ledare, men det går alldeles utmärkt att göra det med kärlek och respekt för djuret utan att vare sig rycka i det eller använda sig av ”stackles”.

Ibland har jag en känsla av att en del människor skaffar hundar bara för att ha någon att dominera.

Kanske jag har en annorlunda syn på djur eftersom jag är uppvuxen med dem och de alltid har varit sedda som medlemmar i familjen. Men enligt mig så det bästa sättet att hjälpa en hund med problem att vara lugn och stabil själv och framför allt visa mkt kärlek och förståelse. Att rycka och skälla hjälper inte mkt, utan har snarare motsatt effekt.

Jag är rätt övertygad om att Cesar skulle opponera sig mkt mot mitt sätt att hantera Benji, han får vara överallt, han sover med oss i sängen, sitter med oss i soffan, får smaka av det vi äter dvs han blir behandlad som den familjemedlem han är, likaså katterna.

När man skaffar djur så kan man inte förvänta sig ett perfekt hem och att djuret ifråga ligger sött på en kudde och inte hårar ned. Djur är som barn, de stökar ned, sätter tassavtryck överallt, säger ifrån när de är hungriga eller griniga och framför allt så är de inga leksaker, ngt som kan irritera mig enormt är när jag ser folk bara ta tag i ett djur och lyfta upp det vare sig det sover, äter eller bara har dragit sig undan till en egen vrå. Det är att vara respektlös!

Och synsättet att det ”bara” är djur irriterar mig också en smula, för många så är ett djur det enda sällskap de har och att förminska djuret är att i förlängningen att förminska människan.

Alla djur har sin egen personlighet som de utvecklar precis som en person, de skaffar sig vanor och ovanor, ratar viss mat och älskar en annan osv.

Att avfärda djur som flockdjur och hävda att det bara handlar om rang är rätt fel, studerar man en flock med djur så visst handlar det om hierarki, precis som i en grupp med människor men även i djurflocken uppvisas det olika personligheter och beteenden som faktiskt kan gå stick i stäv med rangordningen.

Det finns clowner, rebeller, blyga, kaxiga osv. Så när man skaffar ett djur så får man vara beredd på att det kanske inte blir exakt så som man tänkte sig, lite som med ett barn.

I mitt tycke är Victoria Stilwell



mkt bättre än Cesar då hon just tar hänsyn till att varje djur är unikt och responderar olika på träning, hon tar även hänsyn till vilken plats hunden har i familjen vare sig det gäller att vakta får eller att vara sällskap och anpassar sin terapi efter det.

Cesar använder samma behandling vare sig det gäller en vakthund eller en liten ettrig lapdog som skall vara sällskap åt en gammal dam.

Facebook & Vänner

Varför blir folk så bestörta över att ingen bryr sig?

Herregud hela samhället nu för tiden går ut på att undvika engagera sig. Vi köper en liten rosett i valfri färg och sätter på jackan eller tänder ett ljus och lider sedan enormt med de som blivit drabbade.

Men att göra något mer handlingskraftigt…nej det har vi inte ork till

Facebook är bara en plattform att skryta på för de flesta, man berättar om sitt perfekta hemliv, den kärleksfulla partnern, den nya tekniska prylen osv. Jag tror inte många skulle sitta och skriva om det som är dåligt med ens liv inför en massa okända människor, och själv är jag alldeles precis likadan!

Är man smart så skryter man ju inte öppet om saker utan gör det mer underförstått men fortfarande med intentionen att folk skall se hur bra man har det.

Och jag vet inte om jag tycker skrytandet är så hemskt egentligen, iaf inte om man samtidigt inser att man har det förbaskat bra jämför med en del andra.

Det som däremot stör mig enormt är de där tomma orden folk kläcker ur sig bara för att visa att man ”bryr” sig.

Skriver jag att jag har städat hela huset och får en kommentar om hur duktig jag är så kan man ju börja undra hur ofta den som skrev städar själv? Att städa sitt hem är inte speciellt ovanligt eller svårt.

Eller att man berättar vad man haft till middag?
Sorry, nu lär jag trampa på många ömma tår, men hur intressant är det att läsa vad folk åt till middag? Såvida det inte handlar om något i stil med strutsägg, krokodilkött eller ngt annat som inte är så vanligt på ett svenskt matbord.

Nu kan man ju undra lite varför jag fortfarande befinner mig på FB, och för att vara helt ärlig så är det för att det är näst intill omöjligt att avsluta sitt konto, jag har försökt ett par gånger och det har inte lyckats.

En annan sak som stör mig är vänsamlandet, hur fasiken kan man vara vän med folk man aldrig träffat? Det är lite som om jag skulle öppna telefonkatalogen och ringa runt och sedan säga att de jag ringt var mina vänner.

Inte ens på den tiden då jag var hip och vip och rumlade runt bland kända och okända ansåg jag att alla jag hade i mina adressböcker var mina vänner, de var bekantskaper som jag stött på och bytt nummer med, men vänner, inte på långa vägar.

Och snacket om att det är så lätt att hålla kontakt köper jag inte, det är lika lätt att skicka ett mail eller ringa om man nu vill ha den där kontakten.

Kanske är det jag som har snäva gränser, men för mig så är en vän lite mer än ngn som man käckar sig med på FB, det är någon som jag kan visa mig liten och ynklig inför, inte berätta hur många Gucciväskor jag har i garderoben för att få ett värde.

Och nu räknar jag kallt med att en del avpolleterar mig som vän, och det är helt ok, det visar ju att jag faktiskt har rätt :-))