Vänsterstyrt Ego

Magdalena Ribbing har idag en fråga om hur man gör när man har ett buffébord och en del av gästerna är mindre duktiga på att se att det finns fler än de själva som är hungriga.

Det där har drabbat mig två gånger med samma gäst, och det är fruktansvärt pinsamt, inte för mig men för gästen som inte verkade förstå det. Iofs så är det väl ngt att vara tacksam över då det måste vara urjobbigt att inse att man dabbat sig rejält.

Fast iofs så är den här personen rätt extrem, första gången han/hon blev bjuden var på ett house warming party och jag hade jobbat arslet av mig för att fixa och dona för att göra det så trevlig som möjligt för alla. Bland annat så hade jag gjort svensk mat som är en smula exotiskt här nere i Andalucia.

När gästerna hade kommit så roade sig min man med att ha husesyn vilket jag inte var helt överförtjust i, men han ville visa hur stolt han var över allt jobb som jag lagt ned på vår nya lägenhet. Och de flesta gästerna tog det för vad det var, en glad äkta man som ville visa vad hans man kunde åstadkomma med lite färg, penslar och tyg.

Men den här personen satte igång med att mkt ingående höra sig för vad allt kostade, var det var inköpt, om vi ville sälja det osv. Det frågades även om hyra, hur vi fått tag i lägenheten, hur vi hade råd med både bil och vespa (jag har en lite ovanlig modell med en massa krom på och de flesta vet att den är en smula dyrare än en vanlig) sedan fortsatte det med rena husförhöret om var ifrån jag kom, om min familj var ”tjusig” hur mkt pengar vi hade efter mig så blev det min mans tur att svara på om vapenskölden var äkta, varför han inte var gift med en spanjor osv.

Både Florre och jag var rätt chockade, i vanliga fall hade jag nog satt den här människan på plats men eftersom han/hon var inbjuden så avstod jag. Gäster är ngt som man tar hand om och försöker ge mesta möjliga trevliga upplevelse.

Ett par år senare när vi flyttade till en annan lägenhet så vi bestämde vi oss för att ha ett nytt party och även för att inte bjuda in den här personen igen, döm om vår förvåning när människan dyker upp som bihang till en annan gäst och upprepar samma beteende som första gången dock lite mer aggressivt den här gången då vår nya lägenhet var rena lyckokastet att få tag i.

Men eftersom vi hade lite vana från förra gången så lyckades vi parera de flesta frågor. Vad vi däremot inte lyckades med var att slita personen ifrån buffébordet, till slut tog människan helt sonika en stol och satte sig vid bordet och stoppade i sig direkt ifrån faten men resultatet att ingen annan kom åt.

Så resten av oss stod runt omkring och tittade på när personen smörjde kråset och sa hur gott det var, iofs så är väl det en komplimang till min kokkonst men inte speciellt kul för de andra gästerna.

Men åter till Ribbing, jag roade mig med att lämna en kommentar där jag i viss mån höll med en annan kommentator och en stund senare hade någon annan svarat på min kommentar och frågade ifall jag var en högerbracka.

Det jobbiga med Ribbings spalt är att moderatorerna är extremt övernitiska och både censurerar och håller kommentarer i karantän i flera timmar innan de släpps vilket gör att tråden i viss mån förstörs eller haltar betänkligt.

Mitt svar blev givetvis fast i kontrollen, jag misstänker att det var ordet vänster som utöste det hela ;-))

Oavsett vilket så gick mitt svar ut på att jag många gånger sett att de sk vänstermänniskorna har en slags omvänd snobbism som går ut på att man struntar i etikettregler eftersom det är ngt som är borgerligt och därför dåligt.

Det är inte deras politiska åsyn jag menar utan snarare uppfattningen att om man skall ses som en god socialdemokrat, kommunist eller vad man nu väljer så måste man döma ut eller avsäga sig det där borgerliga struntet om hur man skall uppföra sig mot andra.

Det ironiska i det hela blir ju att man därmed uppför sig precis på det sätt som man anklagar de andra klasserna för att vara, dvs egoistisk och bara se till sitt eget behov.

Jag tror tyvärr att den svenska socialdemokratin har förstört mkt av vårt samhälle, nu menar jag inte skola, vård och omsorg utan mer hur man uppför sig mot andra, dvs att man är artig, visar hänsyn, ger komplimanger osv helt enkelt den där smörjoljan som gör det lättare för människor att umgås.

Jag kan reagera många gånger på att folk här i Spanien mkt sällan säger tack till servicepersonal.

Visst det är deras jobb att hjälpa en men det innebär ju inte att man inte kan eller skall visa uppskattning för det arbete de gör.

Tyvärr verkar det som om samma sak blir allt mer vanlig i Sverige oavsett vem det är som skall visas uppskattning

Eftersom jag tycker om när folk visar uppskattning för mitt jobb så utgår jag rätt självklart ifrån att samma sak gäller för andra människor i deras arbete, oavsett om det handlar om att servera kaffe, investera i fonder eller att städa den offentliga toaletten på tågstationen.

Att Möta Döden

Herregud jag inser att jag inte har bloggat på tre evigheter, men på något sätt så känns det så förbannat motigt att sätta tankar och reflektioner på pränt när det finns så mkt annat att göra.

Dessutom så finns ju allt redan i mitt huvud sas.

Jag läste Martins text om ensamhet häromdagen och min första tanke var hur i helvete kan man skriva en sådan bok för och till barn? Och HUR kan den få pris som bästa barnbok?

Att skriva en sådan bok och sedan att någon ger den ett pris är ngt som bara kan förekomma i Sverige.

Jag tror att alla känner sig ensamma då och då och vi måste alla dö när den tiden kommer.

Men att upphöja en ensam död till något lovvärt är rätt sjukt oavsett om det gäller en människa eller ett djur.

Finns det verkligen någon som tycker att det är ok att ens mamma eller pappa ligger helt ensam och möter döden utan en enda hand att hålla?

Över huvud taget så förstår jag inte de människor som skickar in sina gamlingar på ett hem för att sedan totalt glömma dem, jag förstår att det inte går att ta hand om dem hemma i dagens svenska samhälle men att inte ens kunna ta sig en timme eller två en gång i veckan för att träffa dem och ta en fika eller promenad ifall de orkar.

Jag brukar aldrig skriva om min familj i bloggen men i det här fallet så tänker jag göra det en smula.

Både min farmor och morfar var tvungna att vara på ett äldreboende eftersom de var mkt sjuka och det var omöjligt att ta hand om dem hemma. Båda mina föräldrar sprang mer eller mindre gatlopp för att hälsa på dem och de tog väldigt ofta med mig så att jag inte skulle förlora kontakten med dem.

För mig så är det ett helt normalt beteende, man sätter familjen först, inte sin eventuella timme på gymmet eller krokikursken.

Och att behöva skicka en clown eller två bevisar ju hur separerat vi lever ifrån varandra när samhället måste gå in för att roa gamlingarna istället för att deras barn eller släktingar dyker upp en liten stund.

Jag vet att folk ursäktar sig med att de jobbar och pluggar och att det är så lite tid över, det är inget annat än ren jäkla BULLSHIT!

Det handlar bara om lathet, och enormt ointresse för någon annan än sig själv.

Och för sådana människor hoppas jag att både ålderdomen och döden blir enormt ensam och utsatt då det är något de verkligen förtjänar!

Drömmar på Krycka

Idag fanns det inte mkt att skiva om efter att ha läst tidningarna…

Det intressantaste var det här huset som var till försäljning.

Hade jag haft de där pengarna och velat bo i Sverige igen så hade det här definitivt hamnat i toppen över vad jag velat ha i husväg.



Jag har alltid haft en svaghet för hus i malmgårds eller karolinerstil



Men när jag läser annonser om sådana här hus så undrar jag alltid varför man väljer att sälja det, jag tror de flesta människor skulle älska att bo i en sådan här omgivning.

Tänk er att trava ut i morgonrock och tofflor med kaffekoppen och bara njuta av kluckandet ifrån vattnet.

Till och med vintrarna måste vackra när man bor så här…

Men åter till mina funderingar…

Vad är det som gör att man säljer ett sådant här litet paradis? Obestånd, ett större och vackrare hus, dödsfall, skilsmässa, man har tröttnat på utsikten, man saknar körkort och måste ta bussen eller något annat skäl?

När man ser på inredningen så går den givetvis i vitt precis som alltid när det kommer till inredning i Sverige…

Vanligtvis så brukar en vit inredning bara bli trist i mina ögon, av någon anledning så tror folk att en vit inredning gör det mer stilfullt.

Men i det här fallet så funkar det, förmodligen därför att huset i sig är väldigt vackert och utsikten enastående.

Men nog med dregel över hus….




Jag håller på och läser en bok av Lars Bill Lundholm med titeln Östermalmsmorden, och det är något av det sämsta jag läst på länge.



Bara för att man travar vackra poetiska ord ovan på varandra och låter hela boken andas ett klassförakt uppåt så blir det inte bra.

Beskrivningarna av personerna är taffliga och ytliga, huvudkaraktären är handikappad och arbetar som polis vilket gör det svårt att tro på iom att poliser inte direkt kan vara beroende av en krycka i sitt arbete ute på fältet när de jagar mördare.

Det beskrivs till och med en jakt där kryckpolisen jagar en person och endast lyckas få tag i honom för att han är gammal och har andningssvårigheter vilket gör att man förstår att hade det gällt en frisk person så hade polisen aldrig lyckats hinna ikapp honom.

Och trots att Lars Bill har skrivit Skärgårdsdoktorn och gjorde det bra så lyckas han i mina ögon inte få till det i den här boken. Kanske är det så att det inte går att överföra filmdramatik till böcker och vice versa . för det är faktiskt den känslan man får när man läser boken att det är som ett manuskript till en film

Tyvärr så är det så att när jag väl börjat läsa en bok så måste jag fullfölja den till slutet, så varje kväll innan jag somnar så tvingar jag mig att läsa ett par kapitel. Men det är ett effektivt sömnpiller iaf ;-)

Elisabeth och Osten

I vanliga fall brukar jag tycka att Elisabeth Höglund har både kloka och genomtänkta argument, men i det här fallet tycker jag hon är helt ute på hal is och cyklar.

Visst kan man förbjuda båda parter i prostitutionen men det skulle inte på några sätt lösa några problem, tvärtom!

Man skulle skapa en marknad som var ännu mer svår att kontrollera. Och framför allt mer farlig både för båda parter då det inte skulle finnas tillstymmelse till lagligt skydd för någon av parterna.

Den här kommentaren säger mkt vad som skulle komma att hända ifall båda parter kriminaliserades.

” Hur ska tonåringar som mår skit idag VÅGA söka hjälp om de är kriminella? Hur ska traffickingoffer som idag skräms för polisen utav sina hallickar för att de kommer att sättas i fängelse som i hemlandet, VÅGA ta kontakt med svenska polisen? Hur ska en drogberoende kvinna i prostitution VÅGA anmäla våldtäkt om hon är krimininell. Höglund är OKUNNIG om maktförhållandena”

Precis som Elisabeth poängterar så handlar inte prostitution om trafficking som baseras på ngt helt annat, det är som att jämföra en stukad fot med en bruten dito.

Prostitution handlar om att sälja en tjänst, precis som när man anlitar en hantverkare för att laga ngt hemma. Ingen skulle väl komma på tanken att kalla målaren förtryckt, inte veta sitt eget bästa osv. Argument som ofta används när det gäller sexsäljare.

Man kan drömma om ett utopiskt samhälle där ingen knarkar, ingen är sjuk, prostituerar sig, gör kriminella saker och alltid är lycklig. Men som sagt det är en utopi som är omöjlig att nå så vida vi inte allesammans börjar äta lyckopiller.

Det bästa sättet att hantera en företeelse i samhället är att ta den för vad den är!

Prostitution existerar vare sig vi vill eller ej så det bästa vore att se till att det sker under trygga former för de som säljer och säkra former för dem som köper.

Man kan jämföra med arbetslöshet, där det har skapats tillfälliga lösningar för att få ner siffrorna i statistiken men egentligen aldrig gjorts något åt själva problemet, dvs skapa förutsättningar för att etablera nya jobb, att sätta folk i kurser där de lär sig att skriva ett CV är inte det samma som att sänka arbetslösheten.

Så länge man skapar tillfälliga lösningar som i långa loppet snarare stjälper än hjälper så kommer problemet bara att eskalera.

Har man ett hål i väggen så hänger man inte en tavla framför det, man lagar det istället…



Uppenbarligen har den här kvinnan udda associationer när det gäller sex och ost. Hur man ens kan få ihop de sakerna är för mig en gåta.

Vad blir nästa anmälan? Att en kameluppfödare anmäler en kvinna för djurmisshandel då hon råkar få en sk ”cameltoe” i sina för tighta byxor?

Fast jag antar att en sådan anmälan skulle sluta med att kvinnan är offret och att kamelen slaktas därför att kvinnan har större rätt till sin ”cameltoe” än vad den stackars kamelen har…

Adam And Adam Goes Barbie

Igår var jag så seriös så idag behöver jag vara lite ytlig ;-)

Vi börjar med Adam Lambert som i mina ögon är en gudabenådad sångare, sedan att killen ser supercool ut gör ju inte saken sämre. Men visst är det märkligt att det i USA skall vara så märkligt med en kyss två män emellan, i detta land där sexindustrin går på högvarv och allt säljs med hjälp av bröst och bara bringor.

Man kan ju tycka att en liten oskyldig kyss inte vore så märkvärdigt när det skjuts och lemlästas i extrema närbilder i en vanlig polisfilm.

Eller att man utan minsta eftertanke hyllar sin militära kår som glatt invaderar andra länder under förespeglingen att de behöver befrias ifrån sig själva och att Coca-Cola och McDonald är det bästa som finns i livet.

Men åter till Adam…



Tror jag gillar hans stil därför att den påminner om Adam and the ants som var stora när jag var tonåring, ett antal sekel sedan

Här ar en alternativ version av Kings of the wild frontier





Men visst är det lustigt att allt kommer igen vare sig det gäller utseende, mode eller musik, evig cykel av återvinning.




Men nu tänker jag faktiskt bete mig lite amerikanskt i min förfäran över Kissie, inte över hennes blogg utan hur hon ser ut på en specifik bild i sin blogg.



Jag vet att stora bröst anses vara attraktivt bland många straighta män, men när brösten ser ut så här så måste väl ändå killar reagera?

Det jag själv reagerar på är inte storleken utan hur de ser ut, jag kan inte hjälpa det men i mina ögon ser det ut som om tjejen stoppat in två stenhårda vattenmeloner under huden.

Skall verkligen en bröstförstoring ge det resultatet?

Jag vet att det är fult att hacka på folks utseende och jag brukar inte göra det vanligtvis men i detta fallet måste jag reagera för det ser inte friskt ut, osminkad så är hon rätt gullig och så sänker man blicken och får se de här två sakerna som bara sticker ut….

Det blir lite samma resultat som på den här bilden….



Kanske även en ordbok vore ngt då den här rubriken är en aning felstavad, men jag är säker på att det var en vild natt trots det… ,-))


För övrigt så försöker jag komma på en bra anledning till att gå ut, jag är gräsänkling en vecka framåt eftersom

Florre har tagit med sig Benji och åkt och hälsat på familjen för en vecka.

Jag funderar lite på att dra iväg till Ikea och köpa nya lampskärmar till takkronan i sovrummet, men det är värmebölja allan ute, de har gått ut i tv och radio och varnat för att gå ut.

Men iofs så är det ju precis en sådan dum sak som bara jag kan göra, tillsammans med de tyska och brittiska turisterna när det är 45 grader i skuggan… ;-)

Den Rosa Vreden

Det är nästan lite synd om Marcus Birro när han återigen sluntit med tangenterna och ådragit sig de rosa elefanternas vrede…



Trots att jag i allra högsta grad ogillar Marcus, nästan lika mkt som jag ogillar hans pretentiöse bror! (personlig erfarenhet av dem båda)

Så ligger ändå mina sympatier hos honom i det här fallet trots hans inkompetenta sätt att uttrycka sig.

Men för att återgå till den rosa vreden så tycks det handla om hur viktig gruppen TS är i förhållande till andra grupper.

Lucas Romson som verkar leda Birros bashing uppmanar honom till att läsa på ämnet ifråga för att sedan några stycken längre ned göra ett lika nonchalant uttalande om att vare sig romer, handikappade psykiskt sjuka är utsatta för tvångssterilisering idag.

Ända in på 70-talet förekom tvångssteriliseringar från myndigheternas sida när det gäller de här grupperna. Hos de psykiskt sjuka så pågick övergreppen ända in på 80-talet då de inte ansågs kunna ta hand om sina ev barn. Och jag kan nog ganska säkert påstå att antalet ur de grupperna långt överstiger de bland TS.

Och om jag förstår Lucas logik rätt så är alltså deras lidande mindre eftersom det hör till det förflutna?

Lukas säger även att mänskliga rättigheter är lika viktiga oavsett grupp och storlek, vilket han har rätt i, men det han glömmer är betydelsen. Och framför allt var insatsen gör störst nytta.

Nu är jag absolut inte ute efter att slå Lucas på fingrarna, tvärtom jag uppskattar mkt hans engagemang och förmåga att debattera men i mitt tycke så har han gjort misstaget precis som många av oss gör nämligen att tro att värde och betydelse är likvärdiga komponenter.

Jag kan ge ett exempel:

Jag har en mkt mkt ovanlig sjukdom som gör att jag har kronisk värk och för att komma till rätta med en behandling som skulle bota mig så skulle det krävas enorma resurser och tid av forskning. Ställ nu det här faktumet mot tex folk som har kronisk värk pga artros eller förslitningsskador. Alltså en mkt större grupp än lilla jag och några få till i världen.

Vilken grupp är det mest synd om och vem lider mest? Båda säger ni, men om jag frågar vilken av grupperna resurserna skall läggas på så hamnar det i ett helt nytt läge, eller hur?

Tyvärr så är det oftast så att med antalet följer en större anledning att lägga resurser på en problemlösning.

När det gäller transpersoner så använder sig Lucas av argumentet att det inte finns någon adekvat forskning runt gruppen och därför kan inte storleken bedömas, man kan faktiskt vända på hans argument och säga att iom att det inte finns någon forskning så kan det mkt väl indikera att gruppen är ganska liten i förhållande till andra grupper. Ju högre antal desto större är chansen att man känner till gruppen ifråga sas.

När det gäller Marcus så måste jag i viss mån hålla med honom om att Pride har vissa Pravdatendenser, eller jag skulle snarare vilja säga själva gayrörelsen, framför allt den poliska falangen.

Det är absolut inget fel i att lobba för sin grupp men när det kommer till RFSL och liknande så är det dominerande tänkandet att är du inte med oss så är du emot oss. Det här vet jag av egen erfarenhet då jag har ett förflutet inom RFSL.

Kanske det är just mina erfarenheter och kunskap som gör att jag är kritisk gentemot min egen grupp, hade jag varit något annat än bög så hade jag nog relativt säkert blivit kallad homofob och annat.

Nu får jag istället höra att jag inte har accepterat min läggning och annat trots att jag lever helt

öppet och är gift, både håller handen och kysser min man offentligt.

Det jag däremot inte gör är att göra en sak av det, vilket tyvärr många verkar göra inom HBTQ-gruppen.

Jag får väldigt ofta höra att jag och min man är så annorlunda gentemot andra bögar, och när man frågar på vilket sätt så säger de att vi är som vilket par som helst till skillnad mot de bögpar de träffat innan som tagit nästan varje tillfälle att demonstrera vilken läggning de haft, dvs antingen genom att dra upp det i diskussioner som inte ens rört sexualitet eller genom att näst intill grovhångla.

Jag har själv träffat på bögar som har gått över heterokillars gränser genom att inte respektera deras läggning, med andra ord både flirtat och tafsat.

Hade nu detta varit en tjej och en kille så hade det inte varit något som helst tvivel om att killen ifråga gått rejält över gränsen medan en bög kommer undan med just för att han är bög och objektet ifråga skall acceptera det hela annars är han homofob.

Jag brukar läsa Tofflan då och då eftersom jag gillar hennes relaxade stil, men hon skrev en sak som fick mig att fundera lite. Nämligen att Pride är till för att vi skall kunna vara oss själva för en vecka…

Min första tanke var att men hallå är det hur vi är, dvs rosa fjädrar och dildos som

Annelie Enochson skrev om i sin blogg?

Precis som Tofflan så önskar jag att de mer vanliga kunde komma fram som en motvikt till de rosa dildofantasterna.

I mitt tycke så anser jag att de tenderar en smula att sabotera för dem som inte är lika flamboyanta.

Jag menar inte att folk skall lägga band på sig men kanske visa lite mer sidor av sig själv än att under en vecka bara springa omkring i rosa fjäderboa och läderoutfit och säga att det är vår rätt att leva ut.

För väljer vi att fokusera på de här sakerna så är det inte konstigt ifall folk får fel uppfattning av oss, jag har sagt det förr och säger det igen!

Det är inte betraktarens ansvar att ta reda på hur en person är ifall den väljer att mkt spektakulärt visa upp sig. Det ansvaret ligger hos den som väljer att se ut på ett avvikande sätt.

Man kan aldrig kräva att en person skall informera sig eller inse en sak ifall man väljer att mkt ensidigt framställa sig själv.

Ingen av oss skulle ju tycka att det var ok om det infördes en ny lag utan ngn info och kravet ställdes att vi skulle känna till den.

Eller?

Living In A Bubble...

Nu är det storm igen i bloggvärlden! Den här gången över VR och deras BA…

Jag börjar inse att jag lever I min egen lilla rosa hubba bubbla ;-)

Visst har jag vetat och sett länge att modebloggar och liknande är oerhört stora men inte så att det mer eller mindre är/blivit en livsstil för många.

Jag har ju sett att en del blivit väldigt framgångsrika och faktiskt startat företag pga av det, men det har gällt sk riktiga företag och då menar jag foto, matlagning a la Tina, smycken, nätbutiker osv…

Inte renodlade reklampelare där det skrivs om produkter på ett sätt som endast är avsett att sälja produkten ifråga oavsett om den är bra eller ej till läsare som ännu inte hunnit skaffa sig en stabil ekonomi och erfarenhet av hur reklam fungerar.

Jag erkänner villigt att jag inte förstår storheten hos Kissie, Foki, Kenza och Blondinbella då de i mina ögon bara är betalda reklamskyltar med hår på.

Det kan bero på att jag är kille, äldre, smartare, cynisk eller helt enkelt inte hann med tåget ifråga ;-)

För att jag överhuvudtaget skall fastna för en blogg så måste det finnas ett innehåll som jag själv inte har, och nu talar jag inte om det senaste i shoppingväg utan om en livsstil, erfarenheter, politisk åsikt eller ngt annat som jag själv inte har, med andra ord något som jag kan lära mig av och ta till mig.

Att läsa om hur folk åker till Kos eller Magaluf och partajar, vad de köpte senast på HM eller vad de föredrar att inte äta till frukost för att hålla midjemåttet på size zero är för mig helt ointressant då jag kan göra de här sakerna själv.

Det som förbryllar mig är varför så många unga tjejer (och för den delen även killar) är totalt galna i att läsa just om de här sakerna.

Jag hade kunnat förstå ifall det hade varit en enormt känd artist där det inte är lika lätt att anamma samma livsstil, men en tjej eller kille i samma ålder med ungefär samma livsstil och ekonomi?

Varför välja att följa en sådan person slaviskt och komma med små käcka kommentarer …

Och det är alltid kommentarer som håller med oavsett vad bloggaren än må ha skrivit gärna i stilen: word, håller totalt med, helt rätt, kunde inte sagt det bättre själv och inte att förglömma alla uppmaningar att läsa deras egna bloggar där de oftast snabbt parafraserat precis det de just själva läst.

Jag säger inte att de här läsarna är dumma men vart har det kritiska tänkandet tagit vägen?

Oavsett hur mkt man än beundrar eller håller med någon så bör man ibland ta ett steg tillbaka och fundera över varför och vad som driver personen ifråga.

Men åter till den omskrivna galan…..

Nu blåser det upp till orkan runt Veckorevyn och deras blogg awards pga av att de har valt att ta ut en avgift för att delta i partyt.

BK som är en av de få bloggar som håller på VR får rätt mkt däng i kommentarerna pga av att de är med i årets jury och därmed kan anses som jäviga när de bla fördömer Kenza och hennes moral.

Jag kan hålla med om att det är lite billigt att kalla en köpt biljett för inbjudan speciellt med tanke på allt som lär skrivas om händelsen ifråga.

Hade jag jobbat på VR så hade jag nog lagt upp det lite annorlunda…

Alla som är nominerade hade fått VIP inbjudningar, likaså de största bloggarna och övriga som kan sprida lite glamour över partyt, och sedan låtit det gå ut ett limiterat exklusivt erbjudande om att få delta på galan för endast 200 skr, givetvis inte fullt så limiterat in real life men det låter snyggt och många köper en sådan omskrivning för att kunna få känna sig lite exklusiva.

Sedan hade jag varit lite smart och lagt till en nominering där en blogg som kanske inte är så poppis hade kunnat vinna, helt enkelt för att fånga upp ännu mer bloggare utan den avsedda gruppen, ju mer som skrivs desto bättre…

Vemodiga Eeee:n

Idag blir det inte mkt skrivande då jag håller på att få värmeslag….

Jag lyckades dock släpa mig iväg och köpa en ny netbook då jag kände för att skämma bort mig….






Det ramlade även ned en E-book till min käre make som förtjänar en trevlig start på semestern :-)




För övrigt får ni hålla till godo med ett stycke musik jag komponerade i våras då jag hade ett anfall av hemlängtan….