Att kunna älska är en gåva

Jag blir så trött....gled runt och kollade lite vad folk skrev om att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan, de flesta är positiva, men så klickar man in sig på länkarna till de olika tidningsartiklarna i ämnet där man även kan lämna kommentarer och genast så ser man hur folk är totalt rabiata i sin övertygelse om att det är fel att älska och vilja gifta sig med ngn av samma kön.

Uppriktigt sagt så blir jag sorgsen och förbannad, skall det vara så svårt att se saker ur ett annat perspektiv än ens eget?

Kan de här människorna ens föreställa sig hur det skulle vara att leva i ett samhälle som överallt direkt och indirekt talar om att det man känner är fel.

Tänk er om samhället de senaste tvåtusen åren bara hade promotat homokärlek, dvs alla lagar är för de av samma kön.....inbjudningar ställs till man och man, kvinna och kvinna....folk skrattar och hånar dig för att du råkar gilla ngn som inte ser ut som du.....folk anser att de kan slå dig på käften just för att du inte vill leva med en man ifall du nu är man själv....kyrkan och dess präster säger att du kommer att brinna i helvetet just för din kärlek.....din familj kanske förskjuter dig för evigt just för att du inte vill leva med Anna utan med Olle istället.....all reklam visar sexiga situationer där allt går ut på homosex i varierande grad.....så fort du försöker kämpa för dina rättigheter så vrålas det om en heterolobby som tar över samhället....arbetsgivare kunde tidigare diskriminera dig likaså hyresvärdar ifall de misstänkte något osv i all oändlighet

Förstår de här människorna hur det är att inte kunna se ngt som visar det man själv känner i form av reklam, erbjudanden, resor etc, saker som heterosexuella tar för så fruktansvärt självklara.

Men det var inte så länge sen både kvinnor och negrer hade ungefär samma status som många av de som är mot homosexuellas rättigher tycker idag, jag undrar ifall ngn skulle tycka det var ok om vi återföll till de värderingarna?