Jävla Skit!

Det här var nog den värsta jävla skit jag har sett på länge!

Showen i sig såg ut som ngt ur statlig rysk tv och öppningsnumret var som hämtat från 70-talet

Kommer resten att vara så här så lägger jag ned det här med att kolla på Eurovisionsfestivalen hädanefter.

Jag har inte hört några av låtarna innan jag såg dem ikväll och det här är mina intryck.

1 Montenegro var bara ca 20 år försent i musikstilen och kläderna skall man bara inte tala om…

2 Killen från Israel hade en helt ok röst när han sjöng på hebreiska men så fort han bytte till engelska så lät han helknepig tyckte jag. Hans kläder hade lite väl mkt strandraggare över sig.

3 Jaha, och vad säger man om det här då? En skämtlåt bland många i årets upplaga. Men inte spec rolig, tvärtom…

4 Moldavien hade en cool låt, men jag tyckte inte riktigt den passade in iom att den var så klart jazzinfluerad, jag skulle hellre hört den på en rökig och trevlig klubb med en bärs i handen

5 Snubben från San Marino hade behövt både gympa och sånglektioner, han lät som jag vet inte vad, men inte var det vackert iaf.

6 den lilla polkagrisen ifrån Belgien fick mig att skratta så jag höll på att trilla ur soffan, givetvis så storgillar Florre den ;-) Det positiva med den är att man blir glad när man hör den iaf.

7 det enda snygga med Azerbadjans bidrag var den svarta kohuden som de hade som matta.

8 Slovenien lät som Ibiza 1993 på ett dåligt disko

9 Norge fick mig faktiskt att bli lite stolt i år, för en gångs skull så har de skickat en låt som är bra och en söt tjej som kan sjunga.

10 Är det här Polens svar på transmodet? För mkt BUS, FÖR vita tänder och FÖR mkt nylonkänsla över klänningen som inte var snygg.

11 Irland skickade en kalkon, och det säger allt om låten

12 Andorra skickade Gisela i år, hon har varit med i Operacion Triunfo här i Spanien. Låten var väl ok men kläderna fick mig att tänka på ngt slags galen romersk legionär som fått spatt.

13 Bosnien – H. fick mig att tänka på ngt slags kackig cirkus och låten var dålig.

14 Armenien skickade även de ngn som inte kunde sjunga utan vickade på arslet istället för att kompensera det hela. Kanske hon och killen från San Marino kunde få grupprabatt?

15 Tjejen från Holland var helt ok men låten fick mig bara att gäspa, hade passat utmärkt som hissmusik på ngt varuhus.

16 Ok, jag gillar inte hårdrock men jämfört med de andra bidragen så blev den här låten så mkt bättre och killen hade en rätt cool röst.

17 Smör kallas sånt här men kanske rumäner gillar när det dryper, jag gör det inte. Och varför i hela friden hade tjejen nålat fast grästuvor på kjolen? Ngt nytt ekologiskt mode jag missat?

18 Ryssland skickar ännu en gång Dima som gör ungefär samma låt som vanligt, det bästa med det här var den lille Plushenko

19 Grekland har insett att det är hjärntvätt som gör det…. Secret combination x 40000.

För övrigt så avskyr jag barnröster på vuxna kvinnor, gillar verkligen män när kvinnor låter som femåringar med bröst?

Nej, men uppriktigt sagt! Vad har hänt med festivalen? Den har utvecklats till ngt slags skämtarena, och inte är det många som kan sjunga heller för den delen.

Jag måste erkänna att jag är besviken, visst finns det alltid bidrag som man tycker är dåliga men inte på det här viset.

Lägger inte folk ngn stolthet längre i att kunna sjunga ordentligt? Är allt som behövs ett vickande arsle för att göra sångkarriär idag? Och framför allt hur kan ett land skicka ngn som inte kan ta en ton utan att haverera, det är ju inte den bästa reklamen om man säger så…

Och varför all denna jäkla sport medan man väntade på resultatet? Finns det inget annat att visa upp i Serbien?

Länkar:

AB 1

AB 2

AB 3

Expressen

Charlotte Är Naken... Not!

Kalla mig dum men vad är vitsen med att ta ett foto där du ser näck ut men inte är det?

Eller rättare sagt uttryckligen säger att man inte gör nakenfoton och vill ha ett axelband synligt bakom flaggan.

Kunde man inte lika gärna sagt nej till bilden då och tagit en helt vanlig bild?

Och sedan en helt oväsentlig sak, jag har snöat in på stavfelen i Charlottes blogg… Jag vet att det är dumt, men sådana saker kan störa mig ngt enormt. Iaf när det gäller en offentlig person.



Och det här är ngt som jag faktiskt är tveksam till, visst kärlek är underbart men att bli kär på jobbet är att bädda för trubbel som jag ser det.

Vad händer ifall det tar slut?
Hur förhåller man sig neutral utan att blanda in det privata i olika beslut?
Hur är man jämlik ifall den ena parten har en högre position?
Och hur förhåller man sig till skvallret som lär uppstå?

Nej, jag hade nog tänkt mig för lite innan jag inlett ett förhållande med en kollega.



Och nu är det tajm att dammsuga den röda mattan, för i slutet på maj så anländer lilla jag till Svedala för en snabbvisit ;-))

Posh

Victoria Beckham har gjort ett uttalande där hon säger att hon inte kan tänka utan högklackat på sig, och givetvis så gör de flesta narr av hennes uttalande.

På sätt och vis så kan jag förstå hennes tankegångar…

Oavsett det gäller högklackat eller ngt annat klädesplagg man känner sig snygg i så tror jag faktiskt att man skärper till sig lite. Känner man sig fin så blir man fin så att säga. Med det följer även att man gör ett bättre intryck.

Nu misstänker jag att alla idiotförklarar även mig.

Men tänk efter!

Om ni har på er ngt som får er att känna er nöjda med er själva, visst gör ni ett bättre intryck för att ni är medvetna om er själva på ett sätt som man inte är när man känner sig mindre nöjd.

Känner ni er sexiga så blir ni sexiga, smarta så blir ni smarta osv…

Sedan en annan sak som jag tycker är trist är att alla kastar skit på Posh, hon är ful, plastig, dum osv.

Varför är då inte vi där hon är ifall vi är så mkt smartare och snyggare?

Ärligt talat så gillar jag henne, visst hon är plastikoperarad och en massa annat men so what?

Vilken kvinnlig kändis idag har inte fixat det ena och andra för att duga åt oss?

Och ser man ut som Posh efter lite fix så skulle jag gladeligen lägga mig på operationsbordet både en och två gånger!

Sedan gillar jag hennes attityd, hon är en sann brittisk bitch som inte låter ngn sätta sig på henne.

Och om man skall tro alla rykten så är det hon som ligger bakom Beckhams karriär, och då kan man nog inte vara så korkad?

För de är ju bara jordens mest kända par bokstavligt talat och det är ju ngt som alla ointelligenta blir ;-)

Hellre folk som tar ut svängarna rejält än alla dessa trista medelmåttor som inte klarar av sina egna tillkortakommanden…

Me; A Fucking Star!

Min gamla kimono som jag har älskat sönder har dragit sin sista suck. Så häromdagen bestämde jag mig för att sy en ny.

Så igår drog jag iväg för att leta tyg, först var jag inne på ett djurmönstrat, är man fjolla så är man ;-)

För på mornarna så är det ingen större skillnad på mig och Gloria Swanson eller Mae West…



Men när jag väl hamnade bland alla tyger så drogs jag till det här, det fick mig att tänka på havsbotten, hur trist lät inte det då när man skrev det?




Jag hade ju tänkt mig ett tunt bomullstyg, men givetvis så blev det ett jäkla sidentyg som kostade en smärre förmögenhet, jag hade tänkt och sy min kimono på fri hand, men med tanke på vad tyghelvetet kostade så inser jag att jag behöver ett mönster för att inte riskera förstöra det.


Tyger har ungefär samma inverkan på mig som skor, jag får bara en sån otrolig lust att smeka, hålla och ta på det…

Nu är det inte fullt lika sexigt som det låter. Jag är en sån där människa som vill ta på saker innan jag bestämmer mig för att köpa det, därför är shopping via internet inte riktigt min grej, en sak kan vara jättefin men när man tar på det så förstörs allt just för att det känns fel.

Tyvärr är jag inte lika duktig som Ilva att ta bilder så tyget ser mest ut som ett tanttyg som legat på vinden i tre decennier.

Retuschering

Ibland så blir jag inte klok på folk och deras önskemål…

Vi vill att våra kändisar skall vara perfekta, vackra och leva liv som vi bara kan drömma om, men när de försöker leva upp till våra krav så förkastar vi dem.

Jag förstår faktiskt inte det hemska i att man photoshoppar bilder, ifall folk inte varit medvetna om det då hade det varit en sak, men de flesta nuförtiden vet att varenda liten kändis är shoppad hit och dit för att se så bra ut som möjligt både på film och bild.

Visst hade det väl varit trevligt med lite naturlighet men tänk vilken ångest våra krav måste framkalla hos kändisarna, veta att man inte duger som man är trots att man kanske är en jätteskicklig skådis eller sångare. För att duga så måste de lägga sig på operationsbordet och göra div ingrepp för att leva upp till vår förväntan av dem.

Vad jag många gånger tycker är märkligt är att folk inte tänker på att dagens kändisar är vår version av prinsar och prinsessor, dvs arketyper som man ser upp till eller använder som rolemodels.

Sorry men jag vill nog inte att mina idoler skall se ut som jag på bild, jag vill inbilla mig att de är så där perfekta trots att jag vet att de inte är det.

Men om de inte var det så skulle inte idoliseringen fungera,

Folk gnäller över att de känner sig tvungna att leva upp till de krav som de ställer på våra kändisar, men det skulle jag vilja påstå är medias fel och inte kändisarnas.

Media har gjort så att vi alla tror att de där femton minuterna är ngt som vi alla har rätt till, vilket faktiskt inte stämmer. Det innebär inte att vanliga människor skulle vara sämre, utan de vanliga så skulle inte de ovanliga kunna synas.

Men det handlar om gruppdynamik och psykologi, alla grupper behöver ngn som är lite bättre likaväl som ngn som är lite sämre än dem som befinner sig i mitten.

Det vi gör idag är att försöka dra ner de där som är lite ovan oss samtidigt som vi försöker göra dem som är under oss lite mer mänskliga. Resultatet blir att folk inte vet var de hör hemma i gruppen längre.

Många tror att de kan bli kändisar bara genom att ha sex eller göra konstiga saker i en dokusåpa när de egentligen inte har tillräckligt med kvalifikationer för att befinna sig på toppen. De inser inte att det behövs ngt som är lite unikt för att kunna hålla sig kvar.

Jag vet att det här inte är populärt att säga att det är skillnad på folk, tyvärr så är det det, folk är inte olika värda men de har i allra högsta grad olika betydelse här i livet.

Och oavsett hur mycket jag än protesterar så finns det folk som är mer betydelsefulla än jag likaväl som motsatsen.

Btw, jag satt och tittade på en Poirotfilm igår och fick se den här manliga baddräkten som jag började dregla över, varför kan inte sånt här vara modernt idag istället för de flaggor som kallas surfshorts…

Den Gyllene Regeln och Kärlek

Jag undrar vad det är som får folk att tro att ett förhållande alltid kommer att vara perfekt och underhållslöst?



Ett förhållande behöver både underhåll och bränsle precis som vilken motor som helst.

Två människor som bestämmer sig för att ha ett förhållande gör valet att visa sig liten och svag inför en annan människa, väljer då en av dem att vara otrogen så är man otroligt ojuste.

Vi är så otroligt bortskämda nuförtiden, allt är slit och släng. Så fort ngt inte passar så kastar vi ut det ur våra liv.

Känner man att man inte är totalt engagerad i sin partner så tycker jag man borde vara ärlig nog att säga det istället för att gå bakom ryggen på den. Eller åtminstone fråga ifall det är ok att man hoppar över skaklarna.

Av ngn anledning så tycks många tro att deras egna känslor är viktigare än partnerns, för mig är det att sätta sig på lite höga hästar.

För mig så är ett förhållande detsamma som att sätta en annan person före mig själv.

Att skydda och älska när den är svag eller ledsen, att peppa och stödja osv. Och i gengäld så förväntar jag mig detsamma.

Och dyker det upp mörka moln så försöker man lösa dem och använder erfarenheten som ett klister för att göra förhållandet ännu starkare.

Inget förhållande är utan tråkiga och trista stunder, men det är lika mkt upp till en själv att komma runt dem som det är upp till partnern. Att ta den enkla vägen ut genom att vara otrogen är fegt enligt mig, och förbannat oansvarigt.

Nu låter jag väl som den värsta moralkakepredikaren men jag tycker att man försöker klara upp saker innan man ger upp, och framför allt så försöker man se sitt eget ansvar.


Den gyllene regeln är ngt som kanske fler borde följa...

En Rökande Bög

Jag måste erkänna att jag är lite kluven till det här, inte att killen är bög utan själva iden om hur man skall möta en partner.

Att få sitt kärleksliv utfläkt i tv på bästa sändningstid tycker jag skulle vara förödande för den intimitet och närhet som måste uppstå för att man skall kunna bli kär.

Sedan kan jag ju inte annat än undra hur pass ärlig man är som en ev partner när det finns så många som bara är intresserade av att bli ”kändisar” för en kvart.

Oftast så tycker jag att de mest konstiga sätt att träffa ngn är bra, oavsett om det sker via nätet, en tidning, video eller på ett spiritistmöte.

Men att göra det via tv och få alla känsliga steg inspelade och uppvisade för folk tror jag inte är befrämjande för kärleken i långa loppet. De flesta av oss vill ju träffa ngn som tycker om oss för just vad vi är, men iom folks kändiskåthet så kanske man råkar ut för ngn som bara vill få sin berömda kvart i strålkastarljuset och inte bryr sig om ngt annat än sig själv.

Och när vi ändå är inne på ämnet bögar, eller rättare sagt homosexualitet så tycker jag ni skall läsa det här hos Antigayretorik.

Det är skrämmande hur provocerande kärlek kan vara…

Det är även skrämmande hur outvecklade vissa länder är i sin demokrati.

Och Teflonminne funderar över en bojkott mot Ica för deras uppmaning att butikerna skall sluta sälja tobaksvaror.

Gör de det så förlorar de även en kund i mig. Jag anser att jag skall ha rätten att kunna köpa det jag vill ha i en butik utan att pådyvlas en massa moraliska pekpinnar.

Om folk och Ica nu är så måna om folkhälsan så finns det fler saker på hyllorna som de skulle kunna sluta sälja.

Som jag har skrivit förut så anser jag att den här hetsen på rökare är lite löjlig då det finns saker som är bra mkt farligare.

Att dra den slutsats som många ickerökare tycks göra att rökning är förknippat med intelligens visar hur smart man blir av att inte röka tycker jag ;-)

Visst jag erkänner villigt att rökning inte är bra, men det är inte fet mat eller alkohol heller, men inte förbjuds de varorna i butikerna.

Så jag tänker fortsätta röka de gånger jag är i Svedala för att hälsa på och förpesta min omgivning…

Barn, Ett Nödvändigt Ont?

Jag tror faktiskt att det ligger mkt i den här undersökningen ;-)

Och givetvis så drar alla föräldrar ut till protest…

Men ärligt talat, visst borde man logiskt sett vara lyckligare utan barn?

De flesta som opponerar sig säger att om man inte vill skaffa barn så är det för att man är enormt egoistiskt eller inte har en tillräckligt väl utvecklad ansvarskänsla.

Jag skulle vilja påstå att båda argumenten är lika idiotiska som att påstå att barn är det finaste som finns.

Speciellt argumentet om själviskhet tycker jag är lite småroligt då de flesta verkar skaffa barn för att de själva vill, inte för att de anser att en ny människa skall ha chans till ett liv. De vill ha ngt att fylla sina liv med säger de? Att skaffa barn bara för att få känna sig nödvändig är väl lite ego om ngt?

När det gäller ansvarskänslan så vet jag inte om den skulle vara så mkt mer utvecklad hos föräldrar än hos oss som inte är det?

Om så vore fallet så skulle det väl def finnas mer väluppfostrade ungar som inte tror att världen är till för dem och alla andra skall betala, iofs så är ju den där inställningen ngt som de fått med sig av sina curlande föräldrar som inte lyckats lära sina barn att det finns fler människor i världen.

När det gäller själva undersökningen så kan man väl ta den med en nypa salt men ändå så tror jag att det ligger ngt i det han säger. Helt enkelt därför att när man får barn så får man väldigt lite tid över till sig själv och sina egna intressen medan världen fortsätter att snurra på runt en.

En människa som aldrig får lägga lite tid på sig själv, vare sig det gäller att läsa, sova, pilla sig i naveln eller umgås med människor på sina egna vuxna villkor blir utmattade, det här är inte ngt jag tror utan jag har sett det själv bland mina vänner som skaffat barn.

De flesta som skaffar barn verkar någonstans hjärntvätta sig själva till att tro att barnen är deras mening med livet, istället för att se dem som ett komplement.

Väldigt många påstår även att de lever för sina barn vilket jag tycker är en fruktansvärd sak att säga, det innebär att man lägger ett enormt ansvar på ett barn som inte har bett om det. För oavsett ifall en förälder säger det rent ut eller håller tyst om det så känner barn på sig sådana saker. Barn är ju inte direkt dumma.

Sedan en annan sak som jag tycker många föräldrar missar är att de tror att barn är små snälla änglar hela tiden, skitsnack barn precis som vuxna är och kan vara oerhört elaka, rent utav styras av ondska.

Nu tycker ni att jag är gammalmodig men godhet utan ondska är en omöjlighet som jag ser det, det ena behövs för att balansera det andra.

Och finns det godhet i en människa så finns det även ondska.

Man kan ta mobbing som ett exempel, även ifall ett barn inte är fullt medveten om konsekvenserna av sitt handlande så styrs det ändå av tillfredsställelsen att skada och såra andra när det befinner sig i mobbarens roll.

Precis som en vuxen som kan njuta av att platta till en person de ogillar. Barn precis som vuxna styrs av önskningar och hävdelsebegär.

Det som förundrar mig ibland är att folk verkar ha glömt hur de själva var som barn och därför utgår ifrån att alla barn är små söta rara änglar. Jag var def ingen ängel som barn, lika lite som mina kamrater, och därför vet jag att barn idag inte är det heller.

När folk talar om driften om att skaffa barn så tycks de tro att det är för att nya människor skall få se dagens ljus, jag skulle snarare vilja påstå att det är för att man själv inte skall bli glömd.

Det ligger i människans natur att vilja lämna ngt efter sig som omvärlden kan komma ihåg en för, vad är bättre än ett barn som för ens egna gener vidare? Såvida man nu inte byggde Colosseum…