Visar inlägg med etikett Melodifestival. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Melodifestival. Visa alla inlägg

lördag, februari 12

Jag har En Spanjor...

Och så har ännu en deltävling klarats av…

Den här gången tvingade jag Florito att titta, eftersom han tvingade mig att titta på den spanska dagen innan.

Och trots att min käre make bodde i Sverige i många år så fick han aldrig riktigt kläm på vår humor, eller snarare avsaknaden av den om man skall döma av de ”roliga” inslagen” som duggar tätare än spöregn.

Men när Babsan sjöng sin sång om spanjorer så var han alldeles tyst och bara skakade på huvudet, jag å min sida höll på att garva ihjäl mig och resten av kvällen så tjoade jag arriba med jämna mellanrum…

Men för att bli en smula allvarlig i tre sekunder så är det faktiskt så många svenskar ser på spanjorer… passionerade, romantiska, hetlevrade osv

Jag kan tänka mig att det kan bli lite tröttsamt att leva upp till den där julio iglesias bilden som inte stämmer över huvudtaget.

Tänk er en spanjor sjunga om svenska flickor som kastar kläderna och gökar med allt och bara har orgasmer i huvudet…

För övrigt så tyckte jag tävlingen var rätt trist förutom Brolle och Loreen som jag hejade på.

Inte så mkt för Brolles låt som hans röst, jag har alltid varit svag för killar med den typen av röst. Men Loreen däremot hade både superlåt och röst.

Jo, jag gillade även The Monikers låt, eller rättare sagt den andra hälften av den, början var väldigt svag tyckte jag.

Sen kan jag inte för mitt liv förstå varför i herrans namn folk röstade på Sanna Nielsen? Låten var ju tristare än tristast och om jag hörde rätt så sjöng hon den inte vidare bra första ggn heller?

Och när det kommer till Christan Waltz så satt jag bara och längtade att låten skulle ta slut, hur kunde han vara så högt tippad? Människan kan ju inte sjunga…

Sedan var det dags för Floritos att skaka på huvudet igen när jag försökte förklara varför det var uppdelat i 511 olika röstningsmoment och varför det var delfinaler, andra chanser och semi och huvudfinaler….

Hans kommentar på det var: Så typiskt svenskt ;-)

För övrigt så verkar det vara lite funderingar om Dannys låt är ett plagiat eller ej….

Men det förklarar ju iofs varför jag hela tiden tyckt att det fattas ngt i Dannys låt, den där knorren dyker aldrig upp som den brukar göra i vanliga låtar.

Lyssnar man på Myla Vox som gjorde låten först så får man just det där som saknas i Dannys version, men jag antar att det hade varit för mkt att rippa allt i låten.

I mitt personliga tycke så är nog Myla Vox den bättre av de två versionerna, den låter mkt mer komplett och innehåller alla de där harmonierna som fattas i Dannys version

Och när man läser Tobbe Eks blogg så kan jag inte annat än tycka att dagens 14 åringar är oerhört duktiga på att argumentera för sin sak…

Öhhh va fan, asså jag e så förbannad, jevla skitgubbe , vannabee osv .

Det är just den där vältaligheten jag uppskattar hos dagens ungdom, man inser hur väl de behärskar svenska språket och framför allt dess stavning ;-)

Dessutom så tycker jag det är oerhört starkt av dem att så framgångsrikt kunna blockera kommunikationen mellan sina två allena fungerande hjärnceller och inte höra likheten, och sedan hävda att man är omusikaliskt ifall man nu skulle råka göra det.

Om detta är vår blivande intelligentia så kan man ju inte annat än göra vågen, eller hur…

Här kan ni själva avgöra ifall de är lika eller ej…








lördag, februari 7

Lagom Bögigt och Gulligt...

Hej hopp så var det time för melodifestivalen och snart är vi redo för att som vanligt tro att vi skall frälsa världen med vår suveräna musik…


Jisses 80-talet lever! Nina Söderqvist med Tic Toc ser ut som sångerskan i det gamla bandet Heart, hon gör det med bravur tycker jag, på ngt sätt så funkar hennes Vampirella stil för mig och låten är helt ok, tror till och med att baltländerna skulle uppskatta sm-sex stilen.


Jag tror vi har fått en svensk Jonasbrother i Jonas Fagerlund, tyvärr så är nog den "lagoma" böggulligheten det enda som är bra. Hans röst är svag, låten trist och hans kläder ser ut som ngt jag har på mig när jag målar om väggarna. Hela killen är så där lagom som man kan se på Disneychannel. Inget man kommer ihåg med andra ord.


Men snälla någon kunde inte någon gett Shirley Calmp en låt där hon får använda sin röst, vad var det för jäkla pipande idag? Dessutom en klänning som kunde få en nunna att se sexig ut. Helt supertrist och gäspframkallande.


Scotts får mig bara att tänka på Arvingarna men utan ngn catch i låten. Kläderna ser ut som en ngn liten "modig" stylist från KappAhl som extrajobbar på Aftonbladet har plockat ut ur lagret. Dock så har sångaren snygg näsa, den får godkänt ;-)


Som vanligt så spelar Emilia på det gulliga, låten är ok men den ändrar för mkt tema hela tiden, det är som flera låtar i en. Hennes röst funkar dock inte, den är supersvag, den funkade perfekt i Big Girl, men i den här gör den det inte.


Jag gillar Alcazar, de har alltid låtar som får mig att gå igång, i år så flirtar de med synthmaffian vilket jag storgillar. Som vanligt så är de supertrendigt klädda.
Det som jag verkligen gillar med Andreas i år är att han även spelar på sex trots sin HIV, inte ngt som man kanske tycker borde funka, men han visar att folk med viruset är som alla andra. Det är värt en eloge om ngt tycker jag, det krävs nog en del mod för att göra det i mellanmjölkens land.


Jag storgillar Caroline af Ugglas i år, som vanligt så kör hon i en egen fil, skulle ngn annan klara av att göra ett sådant här nummer utan att bli för pretentiös? Hennes röst är kanon och texten så superbt enkel. Kläderna är så off så att de blir megacoola, nagellacket matchar stövlarna perfekt. Hon är en slags blandning av en modern Janis Joplin och Monica Zetterlund.
Tyvärr så tror jag inte låten skulle ha en chans i en stor tävling eftersom låten måste höras på svenska för att funka.


Tja har man inget att komma med i röstväg som Marie Sernholt så kan man ju alltid vicka på rumpan och hoppas att de stinna brösten får folk att tänka på annat. Låten är vansinnigt förutsägbar och likaså Marie. Hennes klänning känns som en halvripoff på Björks berömda svanklänning.



Petra Mede var helt underbar, lagom bitchig och har dessutom en röst där man hör vad människan säger. Hennes humor är lagom kul utan att bli plump a la Luuk.

Freddie Wadling är ngt mkt Göteborgskt, han kan skrämma en död men hans tolkning var suverän.



Länk Ett

Länk Två

Länk Tre

torsdag, februari 21

Svenska Kvinnor i Slöja

Jag älskar Alexander Bard och hans elakheter.

Givetvis är det här ett försök att sätta fokus på BWO innan melodifestivalen. Men vilken artist försöker inte få pressen att skriva om dem?

Det han säger om Carola stämmer ju faktiskt i mångt och mkt. Framför allt det där om att man måste ha en plan för att erövra Europa, det går inte att bara dansa på ett bord och sedan tro att alla dörrar är öppna.

Jag önskar att jag kände Alexander, då skulle jag be honom skriva en sång åt mig.

Hilary verkar få det svårare och svårare i loppet inför valet i USA, tyvärr så tror jag att Obama vinner, inte pga att han är bättre utan just för det enkla faktumet att han är svart.

Apropå mitt kalsonginlägg i modebloggen så tänkte jag bege mig ut idag och införskaffa lite nya ;-)

Jag skall även försöka hitta ett tigermönstrat tyg, häromdagen så sprang jag omkring som en jäkla galning för att hitta det perfekta tyget till min skjorta, men icke! Det enda som går att uppbringa i djurmönstrat är leopard och orm, visst fanns det ett par tyger med tigermönster men både leopard, orm och tigertygerna är väldigt ljusa i färgerna, det tyg jag är på jakt efter skall vara väldigt mörkt. Alltså inte tantvarianten på djurtryck. Igår kväll så satt jag och försökte hitta en tygshop på nätet men lika omöjligt där :-(

Linda Skugge skall tydligen börja skriva teaterpjäser, vilken lycka för alla feminister ;-) Kanske det kan bli en pjäs om en kvinna som lider av bacillskräck och vill amma sina barn offentligt.

Ngt som börjar irritera mig allt mer är alla dessa jävla tävlingar som poppar upp på knuff tack vare alla som länkar till dem. Jag förstår att man vill ha trafik till sin blogg, men genom att anordna den ena infantila tävlingen efter den andra åstadkommer bara att de mer seriösa bloggarna blir lidande.


Tre av många tävlingar som hamnar på Knuff

Jag vill hellre se länkar till bloggar som har ngt att säga än att hitta länkar till ngt blogg som lottar ut en goodiebag med prover från Maybelline.

Det som förundrar mig en smula är dumheten hos en del av dessa kvinnor! De skriver om mascaror och kläder som om det vore det viktigaste i världen, deras kommentatorer är till och med dummare, de lämnar avtryck i form av ett evigt upprapande av ”jag håller med”, eller ”gud så snyggt”… Mkt sällan finner man ngn kritik.

Nu tycker ni att jag kastar sten i glashus, visst jag är oerhört fåfäng, men jag VET skillnaden mellan viktiga och oviktiga saker. Jag tror inte att lyckan ligger i de perfekta skorna eller en välsittande skjorta från Dior Homme.

Det jag försöker säga är att många av dessa kvinnor inte är bättre än de muslimska, istället för slöja så använder de sig av klassiska kvinnliga intressen för att förminska sig själva.

De vill bli tagna på allvar men gör inget för att bli det. De blir förbannade när man utgår ifrån att de är ytliga och enfaldiga men vägrar att inse sitt eget ansvar.

söndag, februari 17

Big Bird Carola

Jag förstår att den här mannen är upprörd, det hade nog de flesta av oss varit i hans situation!

Men jag tror inte att man helt och hållet kan lasta personalen, utan mer de som bestämmer över hur sjukvården skall se ut.

Den svenska vården är ett sorgekapitel och de som gör alla besparingar borde skämmas då människors liv många gånger förstörs helt i onödan.

När man gör nedskärningar bland personalen och låter allt färre få ett större och större ansvar så händer sådana här saker.

Dessutom så omgärdas vården av regler som mänga gånger fungerar som stoppklossar istället för att hjälpa. Så det är inte så konstigt ifall sköterskan inte visste hur hon skulle göra då spetskunskap är ngt som prioriteras många gånger på bekostnad av annat.

Att det tog så lång tid innan någon kom berodde förmodligen på att personalen tar sin rast i samband med patienternas lunch eller middag, oftast brukar avdelningarna vara nästintill tomma på personal, dvs de sitter i matsalen på avdelningen och hoppas att ingen skall ringa i klockan så de hinner vila en stund.

Hade det funnits mer personal så hade en sådan sak kunnat undvikas.

Människor som har yrken där andras liv spelar roll måste få vila ut annars händer sådana här hemska saker.

Om jag skall jämföra med Spanien så vimlar det av personal, de gör till och med mer än de ska, för är man sjuk här nere då är man sjuk så att säga. Det anses med andra ord att en patient inte skall göra ngt i onödan.

Även den sociala biten är viktig här nere, de kör ner dig till cafeterian, fikar med dig, de tar till och med ut dig på en rökpaus ifall du röker. För här nere anses förströelser vara en viktig del av rehabiliteringen och de ser dig som en person och inte som ett nummer på en säng.

Jag tror att den svenska effektiviteten har gått för långt och det i sin tur har gått ut över patienter, personal och anhöriga.


Men nu över till ngt mer roligt, dvs Carola…

Jag glömde bort att titta på festivalen på webben men såg klippet med Carola och Andreas.

Ngt som jag är lite förbryllad över varför i herrans namn går hon omkring och viftar med armarna hysteriskt? Speciellt över huvudet?

Genom att göra det så blockerar man luftintaget och gör det mkt svårare att sjunga, är det ett sätt att visa hur tekniskt skicklig hon är?



Dessutom så varför i herrans namn en gul klänning i ngt slags empirmodell när det får henne att se tjock ut, inget fel med att vara tjock!

Men med tanke på hennes ideliga bantningar i pressen, och jakten på superkroppen så borde hon väl undvika sådant som är mindre smickrande för henne?

Jag kommer bara att tänka på Big Bird i Sesame Street!



Låten i sig var rätt trist,
men ifall hon gjort det här så kanske de tagit sig till Globen direkt ;-))




Och åter över till ngt annat…

Jag har kommit in i en sådan där syperiod igen, vilket är jätteskoj.

Nu har jag fått för mig att jag skall sy mig en skjorta i tigermönstrat och ha till ett par slimmade mörkbruna chinos. Men inte fullt så WT som bilden i länken ;-)

Ja, jag vet att det är tacky, men ibland så måste man bjuda lite på sig själv och sin dåliga smak ;-)).

Borde väl egentligen skriva om skjortan i min modeblogg men där håller jag på med ett inlägg om kallingar

Jag har läst ut några av de böcker som mamma skickade ner till mig, bland annat Elizabeth Georges om Thomas Lynley och Barbara Havers.

Hennes sätt att beskriva sina karaktärer fick mig att börja fundera över språket och hur vi uttrycker oss både skriftligt och verbalt och bilden vi skapar av oss genom hur vi talar.

Men jag skall fundera lite mer och återkomma…