söndag, februari 17

Big Bird Carola

Jag förstår att den här mannen är upprörd, det hade nog de flesta av oss varit i hans situation!

Men jag tror inte att man helt och hållet kan lasta personalen, utan mer de som bestämmer över hur sjukvården skall se ut.

Den svenska vården är ett sorgekapitel och de som gör alla besparingar borde skämmas då människors liv många gånger förstörs helt i onödan.

När man gör nedskärningar bland personalen och låter allt färre få ett större och större ansvar så händer sådana här saker.

Dessutom så omgärdas vården av regler som mänga gånger fungerar som stoppklossar istället för att hjälpa. Så det är inte så konstigt ifall sköterskan inte visste hur hon skulle göra då spetskunskap är ngt som prioriteras många gånger på bekostnad av annat.

Att det tog så lång tid innan någon kom berodde förmodligen på att personalen tar sin rast i samband med patienternas lunch eller middag, oftast brukar avdelningarna vara nästintill tomma på personal, dvs de sitter i matsalen på avdelningen och hoppas att ingen skall ringa i klockan så de hinner vila en stund.

Hade det funnits mer personal så hade en sådan sak kunnat undvikas.

Människor som har yrken där andras liv spelar roll måste få vila ut annars händer sådana här hemska saker.

Om jag skall jämföra med Spanien så vimlar det av personal, de gör till och med mer än de ska, för är man sjuk här nere då är man sjuk så att säga. Det anses med andra ord att en patient inte skall göra ngt i onödan.

Även den sociala biten är viktig här nere, de kör ner dig till cafeterian, fikar med dig, de tar till och med ut dig på en rökpaus ifall du röker. För här nere anses förströelser vara en viktig del av rehabiliteringen och de ser dig som en person och inte som ett nummer på en säng.

Jag tror att den svenska effektiviteten har gått för långt och det i sin tur har gått ut över patienter, personal och anhöriga.


Men nu över till ngt mer roligt, dvs Carola…

Jag glömde bort att titta på festivalen på webben men såg klippet med Carola och Andreas.

Ngt som jag är lite förbryllad över varför i herrans namn går hon omkring och viftar med armarna hysteriskt? Speciellt över huvudet?

Genom att göra det så blockerar man luftintaget och gör det mkt svårare att sjunga, är det ett sätt att visa hur tekniskt skicklig hon är?



Dessutom så varför i herrans namn en gul klänning i ngt slags empirmodell när det får henne att se tjock ut, inget fel med att vara tjock!

Men med tanke på hennes ideliga bantningar i pressen, och jakten på superkroppen så borde hon väl undvika sådant som är mindre smickrande för henne?

Jag kommer bara att tänka på Big Bird i Sesame Street!



Låten i sig var rätt trist,
men ifall hon gjort det här så kanske de tagit sig till Globen direkt ;-))




Och åter över till ngt annat…

Jag har kommit in i en sådan där syperiod igen, vilket är jätteskoj.

Nu har jag fått för mig att jag skall sy mig en skjorta i tigermönstrat och ha till ett par slimmade mörkbruna chinos. Men inte fullt så WT som bilden i länken ;-)

Ja, jag vet att det är tacky, men ibland så måste man bjuda lite på sig själv och sin dåliga smak ;-)).

Borde väl egentligen skriva om skjortan i min modeblogg men där håller jag på med ett inlägg om kallingar

Jag har läst ut några av de böcker som mamma skickade ner till mig, bland annat Elizabeth Georges om Thomas Lynley och Barbara Havers.

Hennes sätt att beskriva sina karaktärer fick mig att börja fundera över språket och hur vi uttrycker oss både skriftligt och verbalt och bilden vi skapar av oss genom hur vi talar.

Men jag skall fundera lite mer och återkomma…

Inga kommentarer: