Ugglor, Koftor och Marskatter

Hos Nattugglan kan man läsa om offerkoftor, och jag kan inte annat än hålla med henne totalt.

Men tillskillnad från henne så blir jag lite irriterad på folk när de beklagar sig om sina hemska liv och situationer.

Jag brukar inte skriva mkt om mitt personliga liv här på bloggen utan det blir mest om vad jag tycker, men utan att gå in på detaljer så kan nog lugnt säga att inte många hade pallat det liv jag haft.

Mitt liv har varit så fruktansvärt så att jag bokstavligt suttit och dunkat pannan i väggen, men det har också varit alldeles enormt underbart!

Och tro det eller ej men jag är förbannat tacksam för de hemska saker jag fått uppleva, de har härdat mig, gjort mig smartare och framför allt fått mig att inse vilka enorma resurser jag har inom mig själv.

Jag är även enormt tacksam för det goda jag varit med om då det fått mig att inse att jag alltid förtjänar bättre

jag har lärt mig två saker i livet och de är:
Att kommer man inte in genom huvudingången så gör man det genom bakdörren och att det finns alltid någon som har det värre, mkt värre!

jag håller med om att man måste få tycka synd om sig själv då och då och känna sig som den mest utsatta människan i världen, jag tycker tom det är nyttigt, det är ett sätt att samla kraft och komma fram till att man är värd så mkt mer.

Men att ta på sig den koftan på heltid och därmed också ge upp allt ansvar för sitt liv är fegt, för oavsett hur mkt man än tycker att någon annan är skyldig till ens problem så ligger ansvaret hos en själv på hur man ser och uppfattar sig själv.

Problemet som jag ser det är att många av de här människorna väljer att jämföra sig med de mest lyckade och framgångsrika istället för att jämföra sig med de som är likvärdiga.

Det är som om jag jämför mig med Einstein och sedan gnäller över hur dum jag är, utgången är ju självklar iom att jag jämför mig med ett geni. Jämför jag mig däremot med en normalbegåvad så lär utgången bli så mkt bättre, och ja, jag har papper på det som Sheldon brukar säga ;-)


Jag kan ge ett annat exempel! Här nere så är fortfarande tävlingar a la Idol jättepoppis och i förra veckans säsongsstart så fanns det med en blind tjej som heter Coraluna, ok hennes röst var inte den bästa men hur många skulle göra samma sak i hennes situation? Dvs inte låta ett handikapp stå i vägen för sina drömmar?

Jag läste någonstans på nätet att hon hade fått frågan om det var hårdare att tävla därför att hon var blind och tjejen kontrade med att det var blind hon var och inte döv.

Det är just den där attityden som många offerkoftor väljer att inte ha, jag skriver väljer därför att det är precis det som det handlar om, man väljer bort att ge sig själv en chans.

Istället för att försöka och kanske misslyckas så väljer de den säkraste utvägen trots att det innebär en säker förlust. Ett misslyckande är aldrig skoj men det lär en något som man kan använda nästa gång man försöker, för ju mer man försöker desto lättare blir det, dessutom blir man förbaskat erfaren vilket aldrig är fel.

Och igår drog deltävlingarna till Eurovision Song Contest igång och en av gästartisterna var Pitingo med den här låten, i vanliga fall brukar jag inte gilla slemmiga flamencosångare som ylar i stil med kåta marskatter men det här blev rätt coolt ändå tycker jag.