Det Perfekta Livet

Det är synd om mig, jag har gått på myten om det perfekta livet.

Jag vill sitta i en vansinnigt exklusiv joggingdräkt i grafitgrått i min lika jäkla perfekta trädgård i mina specialdesignade trädgårdsmöbler i teak och dricka mitt morgonkaffe och nypressade apelsinjuice.

Bakom mig ligger villan som är så stor så att den givetvis har ett namn. Hela huset skulle vara inrett i sval nordisk stil i grått, beige, vitt och som accentfärg lite svart här och var. Varenda liten teknisk pryttel som är uppfunnen för att underlätta livet skall finnas installerad, och givetvis skall jag ha ett litet hembiträde som är en jäkel på att vara osynlig.

Mina garderober skall vara färgkoordinerade och allt som inte hänger i plastskydd skall ligga i vackra askar, och givetvis är alla är i samma färg.

Mina hundar skall vara väluppfostrade och vackra och tas om hand av ngn annan så att jag slipper hundhåren på mina Guccibyxor.

Maten skall levereras från närmaste saluhall så jag slipper besöka någon mataffär och tvingas bestämma vad jag skall äta, utan det får någon annan göra.

Med andra ord jag vill ha ett perfekt liv där allt är lagom och bra, inget som stör och förstör.

Jag vill helt enkel ha ett liv där jag symboliskt kan hänga på mig ett pärlhalsband som jag ärvt av mormors mor till mitt lilla angoraset i milt rosa eller gult. Där jag är evigt leende och vänlig, men aldrig egentligen bryr mig

Detta är då vad jag har idag...

Iofs så sitter jag i en tjusig våning i innerstan, men den ser inte riktigt ut som jag skulle vilja

Blommor är inte att tänka på, de dör i sommarvärmen som ligger på ca 45-50 i juli.

Hundarna är allt annat än perfekta, Niko är gammal och ful och fiser konstant så man nästintill behöver gasmask, Benji är rabiat galen i att tugga och bita en, plåster är numer en självklar del av min kropp, kläder, kuddar och allt annat löst hamnar på ngt mystiskt vis under nätterna som madrasser för dem. Katten är totalt galen och stirrar vilt på en om hon inte får ta ens mat från tallriken när man äter.

Själv irrar jag omkring i ful trasig morgonrock alt linne och kallingar under dagen muttrandes mitt dagliga mantra om att jag måste städa samtidigt som jag dräller cigarettaska från fimpen jag har i mungipan, för att inte tala om alla kaffemuggar med kallt kaffe som jag ställer ifrån mig överallt.

Mina garderober skulle kunna platsa i en krigszon, inget hänger, allt ligger i högar och dessutom fullt av hund och katthår så det går inte att använda...och färgmatchat....pfft, glöm det.

Det enda jag lyckas med är att mata diskmaskinen en gång om dagen och då anser jag att jag gjort mig förtjänt av en medalj....

BTW, är det ngn som vet hur det är att bo i Kanada?