lördag, april 14

Likgiltighet?

Började fundera när jag fick en kommentar av Rexxie på inlägget nedan där han undrade varför jag läser Manolo när det gör mig upprörd.

Jag läser ofta saker som gör mig irriterad...tror det till stor del beror på att jag dels vill hålla irritationen vid liv, men också för att jag vill se om jag har fel sas.

Manolo är väl kanske ett dumt exempel för den sajten läser jag mest för att det handlar om mode, även om det inte är min typ av mode, men det är alltid kul att veta vad mer "normala" killar tycker om saker och få veta hur pass "modiga" de är. ;-))

Andra saker jag läser om, trots att jag vet att det gör mig urförbannad är djurmisshandel, nazism, förtryck, rabiat feminism, sjuka machoattityder osv.....
Det är helt enkelt för att inte bli likgiltig och efter ett tag välja att inte se det som är obehagligt.

Jag tror att man hela tiden måste gräva i skiten för att inte glömma eller bli likgiltig...så hellre läsa om det och bli förbannad då och då med jämna mellanrum, än att undvika det bara för att man redan vet vad man egentligen tycker.

För bakom alla de där sakerna ovan så är det människor som du och jag som någonstans bestämde sig för att det är ok att tycka så...Vilket för mig innebär att om man inte ser upp själv så kanske man en dag hamnar i en situation där man själv blir som dom.

3 kommentarer:

Rexxie sa...

Jag håller helt och fullt med om att vi inte skall vara likgiltiga, utan att även läsa sånt som upprör oss. Däremot är jag inte helt övertygad om att Manolo (som ju var det jag kommenterade om) är riktigt representativa för män i Sverige.

Problemet med en community (som t.ex Manolo) är att de samlar ihop personer som tycker likadant, och där de avvikande åsikterna försvinner i mängden om de överhuvudtaget finns (även om det verkar fel i just det här fallet, se sammanfattning längre ner).

Det är ungefär som om jag skulle gå in varje dag på http://www.americansfortruth.com/ och försöka dra några slutsatser om hur amerikanare ser på homosexuella (och därmed bli upprörd). Då föredrar jag att använda t.ex http://antigayretorik.blogspot.com/ som språngbräda för vidare utforskningar av ämnet i fråga, trots att jag på förhand vet att Tor Billgren och jag har samma åsikter.

Om vi för övrigt går tillbaka till ursprungsfrågan, dvs om svenska män, shorts och hårlösa ben, så kan jag, efter att ha läst igenom samtliga kommentarer hos Manolo konstatera följande:

6 tycker att håriga ben är OK
2 tycker att håriga ben skall rakas.
3 tycker att man väl kan trimma om det är för mycket
3 tycker att man skall ha bruna ben för att ha shorts.
1 tycker att korta shorts går bort.
1 tycker att långa shorts går bort.
3 tyckte att shortsen var för dyra
2 tyckte att shorts får bäras i city
5 tyckte att shorts inte får bäras i city.

Kontentan är att kommentarerna var tämligen blandade, men faktiskt med en tämligen stor övervikt för att det är OK med håriga ben (och för att man inte skall ha shorts i city).

Det verkar därför som om du blev upprörd alldeles i onödan...

Maleandro sa...

Rexxie: Vad gulligt av dig att göra en sån fin sammanställning åt mig ;-))

Rexxie sa...

Jag är faktiskt en ganska gullig person på insidan i alla fall :-)