Sexiga Kroppar

Det är rätt fascinerande att befinna sig på gymmet när man gått där ett par gånger och lärt sig rutiner och hur folk beter sig. folk verkar totalt förlorade i sig själv samtidigt som de är ytterst medvetna om varandra, eller snarare varandras kroppar, men framför allt i sina egna.

Efter att de stönande och grymtande och till och med ibland skrikande har slutfört de övningar som de håller på med så tycks de stilla falla ner i ett slags trance medan de långsamt stryker över den muskelgrupp de just tränat och ofta dyker ett slags uttryck i deras ansikte upp som faktiskt kan jämföras med en människa som är djupt troende, det där lite tomma men saliga uttrycket.

Och när de sitter eller står där i sin lilla maskin så tycks de totalt smälta in i den känslomässigt, nästan som en Borg i Star Trek, dvs en cyborg för er som inte är så Sci-Fi orienterade ;-)

Det bildas konstellationer mellan de grabbar som är mest lika fysiskt, dvs de med mest muskler dras till de med mest muskler, och töntarna, dvs jag dras till de andra bleka pinniga typerna.

Att gå på gym är en oerhört homoerotisk upplevelse, allt handlar om kroppen och dess utseende och på ngt sätt så överskrids gränserna som ”normala” heterokillar brukar gömma sig bakom. På gymmet är det helt ok att kolla in varandra, ta på varandra för att jämföra muskelmassa osv, hjälpa varandra i de olika maskinerna vilket innebär rätt mkt kroppskontakt som utanför gymmet skulle ge dem titeln Årets Bög.

Det jag ibland undrar är för vem tränar de egentligen, sig själva eller andra?
För det är inte bara muskler som underhålls, även solbrännan och iklädandet av tighta avslöjande kläder som visar upp det som de sliter för verkar vara precis lika viktiga.

Och hur det kommer att sluta? För de flesta heterokillar brukar väl bilda familj med allt det innebär av andra prioriteringar, kommer de att leva på sin vackra och tränade ungdomstid? Eller kommer de inte att bry sig ett dyft när första bilringen dyker upp?

Eller blir det prozac som gäller i framtiden därför att de inte klarar av att anpassa sig till en mer normal och lönnfet självbild?

Är det hela bara ett sätt att göra sig mer attraktiv under jakten av en framtida partner? Eller är det ett legalt sätt att låta sina homosexuella känslor komma ut, utan att behöva kliva ur garderoben?

Så när jag sitter där i den lilla maskinen så är det ofta jag stannar upp och bara tittar på alla dessa män som tycks vara fångade i sina egna kroppar på samma sätt som en silikonbröstad kvinna med uppumpade läppar och blonderat hår är.

Och på ngt sätt så blir jag nästan alltid lite sorglig till mods när jag går därifrån för insidan tycks bara bli mindre och mindre värd ju mer upplysta vi blir.
Så det spelar ingen roll hur stor tänkare du är och hur många lösningar du än skulle kunna åstadkomma på världsproblemen, är du inte vacker enligt vår tids sätt att se så finns du inte.