Spanien har börjat driva en kampanj mot kvinnomisshandeleln, som tyvärr är väldigt förekommande, hittills i år så har över 25 kvinnor dött pga misshandel i hemmet. Jag kan väl tycka att reaktionen på bilden är ngt överdriven då de flesta kampanjer från DG alltid är mkt provokativa och sexualiserade till max....de har bl a visat kalsongreklam på pissoarer med män som legat på knä framför varandra....så den här senaste bilden är väl egentligen mest för att få folk att haja till när de kollar igenom en tidning.....
Sedan blir jag lite fundersam, och nu lär jag väl få varenda feminist på mig, men jag undrar varför tillåter man någon att slå en? Skulle Florre ens lyfta ett finger mot mig så skulle han upptäcka att hans huvud var ngt delat av en yxa. För jag tror att har en person slagit en en gång så är det ännu lättare nästa gång, visst man kan bli rädd och skrämd, men då går man väl, man har alltid valet att ta sin väska och gå, nu säger väl vissa att det inte är så lätt, men är det lättare att stanna kvar i ett förhållande där man riskerar att bli misshandlad till döds? För ibland så undrar jag över dessa kvinnor som sitter och blåljuger om att det bara var för att ”Pelle” var lite frustrerad som han gav henne ett blått öga, på ngt sätt så tycker jag att de själva sätter sig i situationen genom att inte gå eller slå tillbaka eller ringa polisen.
Uppdaterat:
Jag hoppas ni förstår att jag inte på ngt sätt vill bagatellisera misshandel, tvärtom jag avskyr våld i all dess form!!!
Rexxie ville ha lite modetips, vet egentligen inte om jag är rätt person att ge sådana?
Själv så har jag nog en rätt definierad stil som jag bara varierar lite lätt med det som råkar vara modernt just nu....Mode är jätteskoj, men tyvärr gjort för folk som inte ser ut som jag, så jag insåg för länge sedan att jag var tvungen att skapa mitt eget mode ;-)
Men jag tror att en bra regel är att satsa på ganska klassiska saker som man piffar upp( vilket ordval) med olika saker som råkar vara trendigt just nu
Och för min del så innebär det jeans, skinnjacka, boots och sedan slänger jag på lite av det som råkar vara på modet just nu
7 kommentarer:
Nåja, det var faktiskt du själv som i något tidigare inlägg föreslog att du skulle starta en modeblogg :-)
Skall jag vara ärlig så är jag tveksam om jag skulle klara av att ta mig ur ett förhållande där jag blev misshandlad...
det börjar inte med ett slag utan det börjar oftast med att mannen ser till att först isolera kvinnan från andra anhöriga sen bryter han ner henne sakta men säkert psykiskt sen kommer slagen... och vid det laget är du så knäckt att du faktiskt tror på det han säger att om du inte hade gjort si eller så hade jag inte slagit dig pluss att du inte har någon anhörig kvar som kan tala om för dig att så är inte fallet. Glöm sen inte att mannen i fråga oftast uppfattas som en himla bra och trevlig kille annars hade man ju inte blivit kär från början. Men försår att det kan vara svårt att förstå om man inte varit där själv. Kram R
Red skrev det jag tänkte skriva, så jag kan väl bara tillägga att innan jag läste texten så blev jag illa berörd av bilden. Gruppvåldtäkt eller bara misshandel, var min tanke...
Ja det àr en hotande bild, typ gruppvåldtäkt. (D&G är i mitt tycke rätt avskyvärda, jag har sett och läst en mängd intervjuer o jag tycker bara sämre o sämre om dem.) Håller med red, det börjar nog med psykisk misshandel. Dessutom så växer vi kvinnor upp med en helt annan självbild än män, jag har personligen inga problem att bli arg o visa det o ryta i men jag känner otroligt många kvinnor som inte törs skrika högt eller visa män att de är arga. Det hela är väldigt kompplext men man kan inte döma de kvinnor som blir misshandlade, det är lätt för oss att tycka att det bara är att gå därifrån men det krävs en sådan otrolig styrka när man sitter där att det är förvånande att kvinnor ens kommer loss!
du har rätt, men också fel.
jäpp, innan det hände sa jag också att ingen skulle lägga hand på mig utan att där var konsekvenser..
men sen har red så rätt! för det börjar nog oftast (i mitt fall oxå) med psykisk nedbrytning så när första slaget kom var jag övertygad om att det var mitt fel och bara mitt fel..
det tog fyra år innan jag tog mig därifrån, och även om det inte finns några synliga skador så finns de inuti..
men jag förstår vad du skriver, och varför, jag är tillbaka till tanken att om någon skulle våga lägga hand på mig så..
slutligen,
gillar din blog och det du skriver!
Alla: Det är inte det att jag tycker att de har sig själva att skylla, men jag har svårt att tänka mig in i situationen därför att den är så främmande för mig, och jag kan heller inte förstå hur man kan låta ngn göra en så illa både psykiskt och fysiskt utan att ens självbevarelsedrift träder i kraft...men jag antar att det är annorlunda när man väl sitter i situationen
Uuuu.... den bilden får mig att känna mig olustig
Skicka en kommentar