Det här resonemanget tror jag faktiskt att det ligger mkt mer i än vad man ibland vill tro...
Dels bär man med sig förväntningar och associationer hemifrån men även de man själv skaffar sig genom att se och läsa om andra människor med samma namn.
Nu menar jag inte att man blir en svensson ifall man heter Svensson men jag tror def att livet blir lite annorlunda än ifall man heter Gripenclou eller Aghbahara.
Ta bara en sån enkel sak som ett värstinggäng....de flesta har utländska eller rätt vanliga svenska namn, men tänk nu om en av medlemmarna skulle heta Staël von Holstein eller Natt och Dag....visst är det rätt lätt att försöka bortförklara en värsting med ett sådant namn med att personen bara leker av sig eller har hamnat lite snett men kommer att ordna upp sig medan man skriker i högan sky över de andra.
Likaså är det rätt svårt att tro att en läkare som heter Mustafa skulle vara lika bra som en som heter Lars, Mustafa ska liksom städa eller baka pizza inte undersöka ditt gomsegel.
Så ens namn parat med hur man uttrycker sig spelar en väldigt stor roll....du kan vara hur smart och trevlig som helst men heter du ngt white trashigt a la Benny eller Conny och använder slang och kraftuttryck när du pratar så avfärdar de flesta dig som just skräp och inte så mkt att lyssna till, medan du kan vara helt urblåst och tas på största allvar för att du kan en del fina ord ur SAOL.
tisdag, februari 27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å jag som heter Vanni!
Fy i attans!
Atir: Du klarar dig, namnen skall tydligen sluta på y....dessutom så är ditt namn jättevackert, det får mig att tänka på norrländska sommarnätter med blomdoft och älvor
Skicka en kommentar