Nu har jag varit och tittat på ”kyrkan” och den var helt perfekt...
Jag kände att jag ville ta mig en titt på stället innan vi bestämde ngt definitivt, och det lustiga (och konstiga) är att det är en kyrka som jag alltid har tänkt att där skulle jag vilja gifta mig om det var möjligt, men alltid trott att det aldrig skulle gå.
Själva byggnaden ser så där perfekt övergiven ut, dvs lite lätt mystisk och väldigt romantisk, när vi kom dit idag så låg det en kolsvart katt på en av pelaravsatseran och vilade och när den såg mig så kom den fram och hälsade och började kela, allvarligt talat så tar jag det som ett gott omen, jag skulle aldrig gifta mig eller bo på ett ställe oavsett hur vackert det än var ifall jag fick dåliga vibbar av det.
Så nu känns allt nästintill perfekt till skillnad från igår då jag hade spatt ett par timmar, stackars Ilva var tvungen att dadda mig ett tag på chatten.
Nu gäller det bara att komma på ett bra sätt att meddela familjen utan att samtidigt ge dem hjärtinfarkt på kuppen, tyvärr så tror jag inte någon av dem kommer men jag tänker iaf berätta om det så att de har valmöjligheten utifall att.
tisdag, maj 1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter helt perfekt! Förstår precis vad du menar med den svarta katten, det skulle jag också tolka som ett gott tecken!
Har du meddelat släkten än? Finns det egentligen så många olika sätt att göra det på?
När vi gifte oss visste vi att det skulle bli ett himla liv, så vi gifte oss i Svenska sjömanskyrkan i Pireus.
Festerna blev efteråt med de som inte dånat av och alla som var glada för vår skull. :-)
Kram
I bland kan folk göra saker som är helt olika dem och överraska en totalt.
Hoppas att dina släktingar och familj gör det så att du är lycklig enda in i minska lilla veck i själen på din stora dag.
Skicka en kommentar