Som vanligt medan jag pimplar mitt morgonkaffe och suger i mig mina frukostcigg så ögnar jag igenom tidningarna på nätet.
I GP så undrar man vad man tänker på när man köper kläder, det fanns flera alternativ men inte det mest uppenbara enligt mig, att man köper ngt på grund av utseendet.
Och skall jag vara ärlig så befinner sig de fattiga i tredje världen väldigt långt ner på min lista när jag shoppar.
Men oavsett hur galen jag än är i att shoppa så inser jag att man inte kan se det som en religion som det sägs i den här artikeln. Har vi blivit så fattiga i anden så att det är viktigare hur vi ser ut än hur vi är?
Jag vet inte hur ni är när ni shoppar? Visst jag kan förstå driften med att slänga runt med en väska för 15-20 000 men det gör en ju inte på ngt sätt bättre som person när den väl hänger där på axeln. Personligen så tycker jag det är roligare när man faktiskt hittar ngt som är skitbilligt men ser ut som en miljon dollar på en.
Av ngn anledning så tror många märkesfanatiker att ett dyrt köp eller ett märkesplagg automatiskt innebär att varan är av mkt bättre kvalitet än den billigare varianten.
Jag tror att det är simpla ursäkter för att kunna snobba sig med ett märke för att täcka upp en ibland sviktande självkänsla. Visst nu tänker ni att den lille bögen fått spatt med tanke på att jag jämt vrålar om märken hit och dit.
Skillnaden är att jag vet varför jag köper svindyra saker med fula märken på, helt enkelt för att jag har möjlighet just nu, och för att jag tycker om att skämma bort mig själv och givetvis även för att snobba mig inför mindre bemedlade individer.
Fult? Javisst! Men jag är jäkligt väl medveten om att lyckan inte sitter i den där varan från Gucci, Missoni, Dior eller vad man nu är upphängd på, för mig så det lite som att ta en tårtbit istället för en kaka till kaffet.
Skillnaden är att jag behöver inte leva på makaroner resten av månaden till skillnad från många andra, hade jag inte haft den säkerheten så hade jag def inte shoppat loss i Diorbutiker
Det jag hänger upp mig på hos många är just avsaknaden av ärlighet, ingen erkänner att de gör det för att de gillar att snobba eller skulle må pest och pina när grannen på bussen ser att väskan är ifrån KappAhl.
En annan teori jag har är att en äkta shoppare faktiskt i störst mån drivs av driften att göra fynd, inte prislappen, jag menar att när man hittar ngt för 5 kronor som är supersnyggt och faktiskt av bra kvalitet, det är därför som jag älskar secondhand.
Och med det menar jag att de som säger sig vara shopoholics mest är individer med kackig självkänsla eftersom de oftast ser till märke och prislapp inte hur varan ser ut eller vad man kan ha den till.
Från det ena till det andra inom modevärlden, varför är det så hemskt att man klär på sina hundar? Folk skriker att det är djurplågeri och dylikt, men herregud hela vår civilisation går ju ut på att förmänskliga alla djur så mkt som möjligt, se på Disneyfilmerna om Babe och alla de andra små djuren som talar och går omkring i skor a la Mimmi Pigg.
Beatrice Potter gjorde megasucce med sina små möss som är iklädda victorianska små klänningar.
Många av oss talar med våra djur som om de var kapabla att svara
Så varför denna ilska över att vi tar det ett steg längre, lite dubbelmoral inte sant?
Vad är det med det här jäkla Facebook som får folk att gå igång så? Personligen så har jag fortfarande inte fattat grejen, men i vissa avseenden så är jag efter min tid
På vilket sätt skulle det vara värre att surfa där än att läsa bloggar på arbetstid? Inte ngn större i mina ögon.
Och snälla ngn är man totalt befriad ifrån ansvar bara för att man blivit äldre än 70?
Tanten verkar ju vara vid sina sunda vätskor så varför i herrans namn acceptera ett par femkronor och en blomma när gubben tar nycklarna och går, i det läget anmäler man honom för stöld, man ringer inte tidningen och grinar och antyder att man är vimsig, klarar man inte av sköta såna saker så kanske man skulle reservera en plats på hemmet?
Och varför blir jag inte ett dugg förvånad över de nya vändningarna, visst är jag en cyniker men det var det första jag tänkte när jag hörde om det här fallet.
Detta var dagens morgonkaffetankar ifrån den lilla bitchen som nu skall ta en av många väskor och lite senare skall ställa sig och visa fingret inför alla uteliggare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar