Invandrade Djur

Jag vet inte hur det är i de andra länderna som skeppar hundar till bland annat Sverige, men här i Spanien så är djurskyddsorganisationerna väldigt noga innan de släpper iväg en hund eller katt till en ny ägare.

När djuren blir omhändertagna så är de oftast både undernärda och mentalt utmattade, och även ibland fysiskt skadade.

Den föreningen vi var med i var oerhört noga med att djuren skulle ha en så bra fysik som möjligt när de skickas iväg.

Vilket innebär operationer, medicin, psykolog, uppgödning och en massa andra saker för att få djuret i så bra skick som möjligt, vissa djur är tyvärr för förstörda för att ngn i allmänhet skulle vilja ha dem, och då får de stanna hos föreningen och leva ett relativ bra liv istället för att avlivas eller skickas ut på gatan igen.

Spanjorers syn på djur i allmänhet är ganska hemsk, iaf i mina ögon. Djur är ngt som inte betyder speciellt mkt. De är till för att ätas eller förnöja en, ett eget värde har de mkt sällen.

När jag brukar förklara att jag är vegetarian så reagerar folk oftast med att bli förbryllade och för att slutligen avfärda mig som lite dum. Väldigt ofta så försöker de förklara för mig att kyckling inte är kött ;-)

Men för att återgå till djuren så vet jag att när det gäller de djur som kommer från Spanien så är de både kontrollerade och okejade innan de skickas iväg.

Orsaken till att de skickas iväg är oftast för att det inte finns folk nog som är intresserade av att ta hand om ett herrelöst djur.

När det gäller de andra länderna så vet jag inte, men jag tycker att det låter lite lustigt att djur skulle skeppas iväg till Svedala utan att ha blivit kontrollerade och omskötta först. För om synen på djur är som här så borde det logiskt sett vara människor som är mkt hängivna djurvänner som sköter de här organisationerna och oftast på en frivillig basis utan vare sig pengar eller stöd från stat eller provins.

Djuren som omhändertas är oftast i så dåligt skick så de måste få omvårdnad innan de ens kan komma i tanke på en ev adoption. Och jag tror inte det skulle vara så mkt annorlunda i de andra länderna?

Sedan om man ser det ifrån den andra sidan, dvs den som adopterar ett djur ifrån ett annat land blir informerad om att hunden eller katten är i sämre skick än ett vanligt djur och därför behöver extra omsorg.

Niko när vi fick honom

Niko är ett ex på det, när vi tog hand om honom så visste vi att hans lungor var dåliga och att han skulle behöva både mediciner och kontroller på regelbunden basis.

Så vi går till veterinären ca en till två gånger i månaden med honom för att kolla hans lungor och fysik. Givetvis så kostar det pengar för allt det här, men är man beredd att ta hand om ett djur som levt på gatan så är man medveten om konsekvenserna, eller rättare sagt man blir upplyst om dem när man får överta djuret.

Föreningarna håller kontakt med de som adopterar under lång tid efteråt för att se hur djuret anpassar sig och man får skriva på ett kontrakt där man medger att föreningen har sista ordet i alla större beslut, dvs om man vill ge bort hunden eller katten eller rent av avliva det. Då tar föreningen tillbaka djuret. Skulle det även visa sig att man inte passar som djurägare så tar föreningen tillbaka djuret för att finna en ny adoptör.

Så både föreningen och de som adopterar tar på sig ett stort ansvar när det gäller de här djuren, det är alltså inte ngt som bara bestäms lite hit och dit.