Hur beroende kan man bli av No te lo pongas (what not to wear)
Ett amerikanskt gör om mig program där de nästintill kidnappar en person som klär sig för jävligt på ren svenska och sedan ger dem en summa pengar och låter dem köpa en ny garderob med vissa riktlinjer som de måste följa.
Jag brukar spela in en veckas avsnitt och sätter mig sedan ngn sen kväll och tittar igenom dem .
Hemskt nog så har jag fått Florre att bli lika galen i det som jag, så nu sitter vi tillsammans i soffan med chips och godis och garvar åt alla de elaka replikerna som programledarna kläcker ur sig om deltagarna, och de är mkt elaka kan jag tala om.
Men resultatet brukar faktiskt bli ganska så bra trots att det till stor del handlar om amerikansk klädsmak.
Programledarna brukar betona att saker och ting skall passa en och att det är viktigare än vad som är trendigt.
Och när folk kommit över skammen över att få sin garderob genomgången i tv och sedan kastad i en soptunna så brukar de bli väldigt nöjda med resultatet.
Ibland funderar jag på hur jag själv skulle reagera på ifall ngn bara dök upp bakom ett hörne med ett tv-team och talade om för mig hur jävligt klädd jag var?
Förmodligen så skulle jag asgarva för att sedan ta pengarna och dra iväg till närmaste skobutik och shoppa ihjäl mig… ;-)
fredag, april 11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Just den programidén har de nog faktiskt snott från England. Själv har jag suttit klistrad framför de engelska programmen många gånger. Jag gillar alltid att de inte håller på med en massa plastikoperationer och annat utan att de utgår från människan sådan han eller hon är.
Jag gillar också de programmen... de verkar faktiskt göra skillnad... inte bara på utsidan, utan deltagarna verkar också få en bättre självkänsla.
Asta o Mamsen: Det är precis därför jag gillar dem med, just att de tar hänsyn till hur människan ser ut och använder det som utgångspunkt istället för att ge dem en perfekt näsa.
Skicka en kommentar