fredag, maj 23

Ungjävlar ;-)

Apropå gårdagens inlägg om ungar och foton och de lite konstiga kommentarer jag fick av en del…

Varför är det så himla provocerande att jag inte gillar barn?

Hade jag sagt att jag ogillade ngt annat så hade folk inte reagerat nämnvärt men just för att det är barn så blir folk skogstokiga verkar det som.

Jag har fått höra de mest konstiga teorier om varför jag inte skulle gilla barn

Jag ogillar barn för att jag är bög och inte kan få några egna… Himla svårt att stoppa in en kroppsdel i en annan o skapa liv, det krävs en Einstein för att klara det ;-)

Jag använder djur som substitut för barn, också för att jag inte kan skaffa egna…

Jag är så bortskämd så jag tycker inte om konkurrensen från barn…

Egentligen så älskar jag barn men vågar inte erkänna det…

Jag tycker så illa om mig själv så jag vill inte sprida mina gener vidare…

Tja ni hör det finns massor av teorier till varför jag inte gillar barn, men ingen har kommit på den briljanta tanken att bara ta det för vad det är, ett ogillande helt enkelt.

Vissa människor gillar inte djur, andra ogillar droger, andra har svårt för inälvsmat… och jag ogillar barn.

De flesta som skaffar barn tycks tro att de åstadkommit ett mirakel som ingen annan gjort före dem, det är ju skoj för dem att tro det. Men innebär det att jag också måste tycka det?

Det som förbryllar mig en smula med alla dessa barnälskande människor därute är att de måste ha sina EGNA barn, om de nu var så måna om barnens bästa skulle det då inte vara lika ok att adoptera ett barn. Men då plötsligt är det inte barnens bästa som är det viktiga.

Det finns massor av barn som lider alla helvetes kval därute i världen pga krig, misshandel och dåliga föräldrar. Men av ngn anledning så måste folk göra egna för att de skall duga. Och när man ser det där tänkandet så förstår man att det egentligen inte är barnens bästa folk har för ögonen utan helt enkelt ett sätt att föra sig själv vidare.

Och ngt som faktiskt stör mig enormt är alla dessa idioter till föräldrar som tror att det är helt ok att låta sina ungar hålla på att klänga och dra i en. Trots att de vet att man inte är så vansinnigt förtjust i små telningar. Tänk om jag skulle sätta mina hundar i knät på en som ogillar hundar och säga hur gulligt det ser ut… Inte vidare snällt av mig eller hur?

Flera av mina vänner har roat sig med att yngla av sig och det är helt ok, det är ett val de har gjort. Och jag respekterar det fullt ut.

Men många av dem är väldigt dåliga på att respektera mitt val att inte skaffa barn eller vilja ha några. Utan jag skall tvingas att umgås med deras avkomma på div träffar.

Likaså så förväntar sig föräldrar många gånger att man skall slänga pengar över deras ätteläggar, det är presenter, dop och gud vet vad och ofta händer det att man inte ens får ett tack av ungen eftersom föräldrarna har missat det där med uppfostran.

Och bara för att man är ett ensamstående par så tror folk att de kan begära dyra saker, jag förstår att det är dyrt att ha barn men måste jag som vän ställa upp med dyra presenter som inte föräldrarna har råd med. De valde att skaffa barn och få en mindre god ekonomi.

Tänk om jag skulle begära att mina vänner gav mig svindyra skor i present, de skulle tala om för mig att jag var galen.

Likaså skall ungarna vara med överallt, det gör absolut inget att de skriker, gapar eller stör skiten ur folk som sitter runt om, det skall folk bara tåla för Kalle eller Lotta är ju så charmig.

Jag vet inte hur ofta jag råkat ut för det som hända Samantha i Sex and the City när hon sitter på en restaurant och en unge totalförstör hela middagen genom att bete sig som om den hade en störning.

Säger man till i ett sådant läge så får man enormt mkt skit kan jag tala om, men det är klart min upplevelse är ju inte lika kostsam eller viktig som att ungen får riva hela huset.

Nej, jag skulle önska att man hela tiden slapp ursäkta sig eller försvara sig varför man inte gillar barn och därför valt bort dem i sitt liv.

Tänk om jag skulle tvinga alla som har barn att försvara sitt val, det skulle aldrig falla mig in, de har valt det för att de gillar barn och det är ok. Men då vill jag faktiskt bemötas på samma sätt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Underbart skrivet, och så sant! Håller helt med om det du skriver, har liknande erfarenheter om bristande respekt för mitt val att inte vilja ha barn.

/Tjej som håller med