Konst

Erica Treijs har skrivit en lång och mkt vinklad historia om den stackars Anna som bara vill visa omvärlden hur hemsk psykvården är genom sitt ”konstverk”.

Jag är övertygad om att psykvården är hemsk för den som drabbas av dess lustiga teorier och tillfälliga lösningar genom att ordinera piller för allt.

Men vad skall man göra med en person som tänker ta livet av sig? Bjuda på kaffe och bulle och fråga hur deras dag varit? Nog sjutton försöker man hindra dem med både våld och annat för att så småningom försöka nå fram till dem när de lugnat sig.

Att sedan dagen efter gå omkring och berätta att det var ett examensprojekt för att belysa vården är väl inte direkt det smartaste, ifall man nu inte gillar att trampa på folk. Om ngn lurade er på ert arbete och fick er att framstå som idioter, hade ni haft förståelse för det? För konstens skull?

Visst finns det människor som inte borde jobba inom psykvården, men det finns även patienter som satt i system att lura dem som jobbar där för att kunna få ett behagligt liv med droger och massor med ”stackars lilla dig”. Så det är inte konstigt att folk blir avtrubbade efter ett tag, det är som läkare inom den vanliga vården…när man sett 20-30 människor dö så slutar man ta åt sig, det är ett försvar för att inte själv gå under.

Det Anna gör med sitt lilla projekt är att hon i viss mån trampar på dem som verkligen bryr sig och försöker hjälpa och jämnar vägen för dem som vill utnyttja systemet.

Överhuvududtaget så tycker jag hela psykvården är upplagd på fel sätt, istället för piller så borde det finnas en psykolog i vartenda litet hörne av samhället. Man löser problem genom att arbeta sig igenom dem och inte lägga locket på med div lyckopiller. Det är bara att skjuta problemen framför sig…

Det många verkar glömma är att det behövs deppighet för att kunna känna lycka och glädje, det ena kan inte existera utan det andra.