Alexandra Brunell och skolan

Och nu tanker jag säga vad var det jag sa!

Om alla dessa idioter som finns där ute kunde för en sekund besinna sig och försöka sätta sig in i en situation innan de bestämmer sig för att skrida till handling.

Vad är det som får så många att tro att man kan bunta ihop muslimer och sätta en och samma etikett på dem?

Om en svensk man våldtar eller mördar någon, tycker då dessa lågintelligenta individer att alla svenska män är mördare eller våldtäktsmän, njet då förklaras det med att han minsann är en egen individ.

Eller jag kan ta ett annat ex, svenskar i allmänhet har inte det bästa ryktet nere runt medelhavet pga av fylla och knulleri som förekommer hos en del när de åker på sina charterresor till Mallorca och Kanarieöarna. Om man nu skall följa logiken hos dem som tror att alla muslimer är terrorister eller åtminstone presumtiva sådana, så borde ju då alla vi svenskar vara alkisar och fulla av veneriska sjukdomar. Vad sager du om det Alexandra Brunell?

Ni har ingen aning om hur många ggr jag nästintill har fått be om ursäkt för hur mina landsmän beter sig när de skall ”koppla av”

Det klankas på muslimers religion men hur vore det om vi tittade på vår egen en smula. USA lever än idag efter måttot att kristendomen är den enda sanna religionen när de invaderar andra länder och försöker demokratisera dem med ofta urusla resultat.

Visst kan man tycka att islam är hemsk men tänk er att en buddist skulle tro att alla kristna är som Ulf Ekman och att vi alla talar i tungor lite då och då, men det är så vi bedömer muslimer, vi tar de sjuka och gör dem till det normala utan att sätta det i perspektiv.

Mustafa Can sätter mkt bra ord på det hela i sin krönika.

Och nu över till skolan…

Elisabet fångar problemet alldeles utmärkt och jag tror att det är därför som jag upplever så många unga som ointelligenta.

Det tragiska, och mkt skrämmande är att det är dessa unga som en dag skall ta över samhället och leda det framåt.

Men hur skall de kunna lära sig om de aldrig får lära sig att med rättigheter även följer ansvar och i viss mån krav. Att bara gasta om rättigheter men aldrig ta sitt ansvar för att andra människor skall kunna få ha samma rättigheter är ngt som verkar mkt främmande för många.

Tänk om dagens unga kunde inse vad det är de förlorar när de känner sig kränkta pga krav från lärare, de förlorar kunskap och erfarenhet som är där för att hjälpa dem att utvecklas till bra och kloka individer.

De tjoar om rättigheter utan att inse att de själva kränker sina lärare genom att behandla dem och deras arbete som skit.

Lustigt nog så skulle de själva anse att en sådan behandling vore kränkande och genast ta det till en tidning för att gråta ut.

Det är dessa unga som skall bli morgondagens lärare, jag bara undrar vad exakt är det de kommer att kunna lära ut?

Kärlek och Prioriteringar

Jag brukade med jämna mellanrum läsa Bimbo Boys blogg, och för ett tag sedan så läste jag det här inlägget om vilka krav och prioriteringar man enligt BB skall ha i ett förhållande.

Eftersom inlägget fastnade så bestämde jag mig för att lämna en kommentar efter ett par dagar.

I min kommentar så skrev jag att jag höll med honom att man i viss mån kunde begära att ens partner skulle umgås mer med en själv än med vännerna men att man inte kunde begära att han/hon skulle ändra sina framtidsplaner eller drömmar bara för att tillfredsställa en själv. Och som en naturlig följd så frågade jag därför om han skulle vara beredd att ge upp sina dröm om en artistkarriär bara för att en ev pojkvän skulle tycka att det tog för mkt tid och intresse.

I samma veva så frågade jag även varför BB alltid pingar sina inlägg två gånger, oftast mitt i natten och senare på dagen. Tänkte att han kanske pingade för att det tillkommit kommentarer eller ngt liknande?

Av ngn anledning så har BB modererade kommentarer vilket är helt ok, men eftersom min kommentar inte var vare sig otrevlig eller osaklig så trodde jag att den skulle passera men icke, dagen efter så ställde jag frågan varför han inte godkände den, man blir ju lite nyfiken på varför han inte ville svara? Inte heller den kommentaren godkändes.... ;-)

Och därför bestämde jag mig efter lite funderande att skriva om det här istället.

Kanske är det just för att jag befunnit mig i situationen där min kille var på väg utomlands som jag inte tycker att man kan ställa ett sådant ultimatum.

Jag vet inte hur det är för er, men för mig så är kärlek i viss mån att se till att den andra parten är och blir lycklig. Och att sätta stopp för en människas drömmar är inte vidare snällt eller förstående tycker jag.

Så i mitt fall så sa jag upp mig från ett välbetalt chefsjobb och sa adjö till familjen och följde med lille Florre hit ner. Just pga att jag visste och vet att för Florre så är jobbet en dröm som blivit sann. Och också för att jag visste att min typ av jobb är mkt enklare att återuppta än för Florre som skulle förlora en karriär bara för att jag ev inte velat att han skulle åka iväg.

Florre har flera gånger erbjudit sig att skippa sin karriär bara för att han vet att jag inte är totalt överlycklig över att bo härnere, men jag vill inte ha en sån sak på mitt samvete eftersom jag vet hur mkt han älskar sitt jobb.

För att krossa någons drömmar och framtidsplaner är inte att älska enligt mig, det är att vara jäkligt självisk och egotrippad och bara vilja ha sina egna begär tillgodosedda.