SKÄMS!

Jag blir så grymt förbannad när jag läser om Åkesson och Nobelfesten!

Varför skulle han få gå? Väljer man att ha åsikter som inte ses som rumsrena i ett samhälle så får man också ta konsekvenserna.

Och givetvis drar alla igång valsen om att folk skall behandlas rättvist utan en tanke på vad Åkesson symboliserar.

Skulle någon ens komma på tanken att bjuda in en person som anser att kvinnor hör hemma vid spisen och att de är mindre intelligenta till en feministorganisation…

Men som vanligt så är de flesta svenskar så förbannat rädda för att sätta ned foten och faktiskt visa att vissa saker inte är okej.

Låt mig klargöra en sak! Det kvittar om vi köper upp vartenda ljus i hela Sverige och tänder upp dem på något torg, eller ifall vi lindar in oss i olikfärgade band från topp till tå. För INGET av de här sakerna stoppar rasism, förtryck, tortyr osv.

Det som stoppar är att vi, dvs DU och JAG sätter ned foten varenda liten jäkla dag för att visa att vi gör motstånd.

Det är inte ofta jag säger fula saker om Sverige till min man, men idag så var ett undantag.

För det som jag avskyr med oss svenskar är att vi är så förbannat rädda för att säga ifrån eller markera.

Så fort något blir obehagligt eller jobbigt så föredrar vi att titta åt andra hållet och tro att saker skall försvinna av sig själva, det var den formen av beteende som tillät Hitler att döda ett antal miljoner människor.

Av någon anledning så föredrar vi att lägga på locket på vissa saker och sedan säga att vi minsann gjort vår plikt genom att sätta på oss ett litet band och tända ett ljus.

Sedan kan vi gå i taket för skitsaker som att någon stackars jäkel råkar haft sex och kräva att personen skall avgå trots att människan inte på något sätt involverar sitt könsorgan i arbetet.

Nej, idag kära medsvenskar så skäms jag över er, för mkt kan man säga om mig men nog fan säger jag ifrån när något är fel oavsett hur mkt obehag det än kan ge mig!

Och den här bilden tillägnar jag alla Sverigedemokrater!

Owen my Owen

Det här är väl iofs en gammal nyhet, men jag blev lite ledsen när jag läste om Owen Wilson och hans självmordsförsök.

Han kanske inte är världens bästa skådis men på ngt sätt så gillar jag det han gör. Han ser så gojtig ut, man får bara lust att krama och pussa på honom, lite som en gosig björn.

Läste i tidningen idag att trenden med guld och silver nu även skall drabba våra hem, undrar lite ifall jag är den enda som faktiskt istället för att vilja köpa nytt, hellre vill göra om, dvs måla och fixa till det man redan har, typ spraymåla med metallicfärg osv.

Vi har två gamla reliefer som hänger på väggen och jag tänkte helt sonika spraya dem med antikguldfinish, och även en urna vi har i tennliknande material.

Jag är förmodligen helt knäpp! Men jag gillar känslan av att ha ngt som jag gjort själv istället för att köpa ngt som många andra redan har.

Pavarotti är död såg jag, trist! Det verkar som om de stora försvinner en efter en och inte tycks det finnas några efterträdare. Visst det vimlar av sångare och skådespelare men på ngt sätt så har de inte den kvalitet som man kunde finna förr hos dem, det där som kallas för it och starquality.

På ngt sätt känns det som om vi har förlorat massor i vår jakt på snabbast möjlig konsumtion, jag menar det där som kallas autencitet. Det är viktigare att du kan göra skandaler och pressa fram 27 filmer eller låtar på ett år än att vara en riktig stjärna.

Det är viktigare att du köper den där väskan som nyss släpptes i från Gucci eller Marc Jacobs än att du försöker jobba på att vara en bra människa, på ngt sätt tycks vi tro att vi väskan ursäktar alla våra sämre sidor och gör oss bättre.

Visst jag är def inte rätt person att kritisera shopping, men jag är mkt väl medveten om att lyckan INTE sitter i en väska eller ett par skor från ett modehus, utan snarare är det ett sätt att roa mig just därför att jag kan sas.

För jag tror på den där tesen att är man tillräckligt säker på sig själv så kan man komma undan på Nobelfesten i en sopsäck.

Men nu skall jag starqualiteta mig med sopsäcken in i duschen för att sedan bege mig till min lilla doktor som dyrkar marken jag går på och säga hej ;-)