måndag, september 24

Malle goes Leather

Såg en film igår kväll som faktiskt var lite skrämmande, inte för att filmen var bra i sig utan själva ämnet sas. filmen heter Believers och handlar om en sekt och domedagen, vill inte avslöja allt för mkt ifall ni vill se den.

Det som skrämde mig var denna totala ignorans av verkligheten som jag vet förekommer hos många sekter

(även hos Tant Paprika! Du skall inte tro att du kan glömmas bort! Det verkar som om det är anmälningar på gång, både till din arbetsgivare och polis om man skall dra slutsatser av det som skrivs. Och du förtjänar det och mer ändå faktiskt)

Men åter till ämnet!

Det jag funderar över är hur kan man åtsidosätta alla dessa saker som sas inte passar in i ens världsbild, jag brukar smickra mig med att vara intelligent, och även när jag är absolut tvärsäker på ngt så finns alltid en liten liten fundering om ifall detta verkligen är rätt och riktigt.

Jag tror att det är en rätt normal fundering hos de flesta av oss förutom hos sådana som Paprika.

Jag vet inte om jag har berättat om mitt möte med Scientologerna och hur jag totalt knäckte dem ;-)

Kanske är jag för beskyddande och gärna försvarar människor som blir illa behandlade?

I det här fallet så var det jag och ett par kompisar som var på stan och blev haffade av de här raringarna, vi hängde med till deras lokal där de bad oss fylla i div frågeformulär, av frågorna förstod jag att det var ngt som inte stod rätt till.

Så jag började lite lätt fråga varför de trodde att saker och ting var som de var, det ena ledde till det andra. De blev mer och mer provocerade av mina ifrågasättande utan att kunna ge mig bra svar.

Det som fick mig att börja var att de försökte intala mina vänner att det var deras eget fel att de var handikappade, de råkade nämligen vara hörselskadade.

Och sånt där gör mig alltid vansinnig, så till slut när de inte kunde prestera några svar så slussade de mig vidare till sin lille chef eller vad man nu skall kalla honom, han kunde inte heller svara på de frågor jag ställde, utan till slut så bad han mig lämna bygget med mina vänner....på ett mindre trevligt sätt ;-)

För övrigt så kan jag berätta att nu mer ser jag ut som en tvättäkta läderbög.



jag tillhör den där varianten av män som tyvärr blir allt tunnhårigare ju mer tiden går, och igår när jag skulle kliva in i duschen och såg mitt hår i spegeln så kände jag bara att jag vill inte bli en av de där patetiska krakarna som kör med "comb over" så jag grabbade tag i trimmern och skalade av allt, nja jag har tre mm stubb, kan inte riktigt bestämma mig ifall jag ser ut som en Bergen-Belsen fånge eller som en tvättäkta läderbög.

Florre såg dock lätt förvirrad ut när jag klev ur duschen, men han sa att han faktiskt gillade det, misstänker att han sa det mest för att vara snäll, min huvudform är inte riktigt gjord för att vara skalperad, men det är inte så mkt att välja på i dagsläget.

Känner inte riktigt för att göra en massa konstiga hårtransplantationer som kostar multum.

På sätt och vis så måste jag erkänna att jag faktiskt gillar det trots att det kanske ser för jäkligt ut, det är nog känslan av inte bry sig tror jag?

2 kommentarer:

Belli sa...

Tänkte bara glida förbi såhär på kvällskvisten och berätta att jag diggar dig blogg GRYMT mycket.
Har läst den ganska länge nu men inte kommit mig för att kommentera. Men nu har jag ju gjort det så nu ska jag vara tyst :)

// Isabel

Maleandro sa...

Belli: Tack så hemskt mkt, nu har du gjort min vecka!!! :-)