Nedstängt

Det verkar som om Johanna Parikka har stängt ned sina bloggar.

På ett sätt så tycker jag det är sorgligt att hon inte ser ngn annan utväg men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är fegt att fly fältet.

Jag tror att hon någonstans blev totalt överrumplad av den starka reaktionen som uppstod pga hennes hot gentemot Isabella och hennes barn. Jag känner inte Johanna alls men det jag läst, och jag har läst ganska så mkt de sista dagarna för att komma underfund och försöka förstå varför en människa kan vara så grym som jag tycker hon har framstått.

Dels även ganska ointelligent, att så totalt nonchalera fakta från en annan människa som jobbar med det man diskuterar och debatterar, att inte ens försöka tänka tanken att kanske man har lite fel.

Sedan de lustiga slutledningarna att vi alla som reagerat är Isabellas kunder och bekanta, förstår hon inte att det är en rättighet vi kämpar för, vår yttrandefrihet!

Att sedan även dra slutsatser att Isabella inte kan åstadkomma ens en hemsida utan att få hjälp av sina ”män” är att sätta sig själv i en mkt taskig sits.

Att sedan som hon försökte, göra sig själv till ett offer pga av reaktionerna är inte heller det bästa sättet att vända på steken.

Framförallt så tror jag att det största misstaget var att stänga av sin kommentarsfunktion. Att inte kunna försvara de saker man sagt uppfattas nog av många som mkt fegt och en del av härskartekniken.

Sedan kan jag inte låta bli att undra varför hon är så dålig på att skriva, som jounalist så måste man kunna hantera språket någorlunda bra, det är ju ens arbetsredskap, att som hon låta folk se hur illa man stavar och åsyftningar rätt uppåt väggarna gör ju inte att man upplever hennes försvar som bättre då hon konstant försöker få folk till att vara de mest konstiga saker.

Just nu tycker jag synd om Johanna, det kan inte vara lätt att få sina åsikter så brutalt massakrerade som hon har fått de sista dagarna, det kan heller inte vara lätt att nästintill tvingas inse att man är uppfattad som en mkt dålig och omoralisk människa.

Allt detta är dock hennes eget fel, för gör man så mot en medmänniska så får man nog finna sig i att folk reagerar på ens maktfullkomlighet.