Revolution

I lördags så var jag tvungen att åka till akuten för mina jäkla öron, dvs infektionen. Den har totaleskalerat och sitter i hela huvudet nu på lilla stackars mig. Näe, det är inte så synd om mig, jag brukar överleva det mesta ;-)

Det jag tänkte skriva om är akutvården, trots att jag bott här nere rätt länge nu så sitter fortarande vissa saker kvar i ryggmärgen, bla det där med läkare och sjukhusbesök.

Så i lördags när jag vaknade och kände att hela huvudet var på väg att sprängas så insåg jag att jag var tvungen att ta mig till akuten för att få lite starkare medicin, så när Florre kom tillbaka från sin konferens på lyxhotellet så drog vi iväg. Jag förberedde mig noga, dvs böcker, dricka, anteckningsblock tom mp3:n åkte ner trots att jag inte hör ett jota.
Florre tittade lite men jag sa att jag blir lätt uttråkad.....

Så kommer vi då till en av akuterna här i stan och sätter oss i väntrummet, 15 minuter senare så är allt klart. Jag kom in efter ca 5 minuters väntan och doktorn gav mig megaantibiotika så jag skulle klara mig över helgen. Kunde inte låta bli att tänka på hur det hade varit i Sverige med den fantastiska sjukvård som finns där, jag hade förmodligen fortfarande suttit och väntat på min tur :-(

Likaså ifall man behöver gå till doktorn så får man tid samma dag, eller senast dagen därpå, du kan till och med i värsta fall gå och sätta dig utan att beställa tid och doktorn tar in dig mellan ett par patienter.

Alla läkarbesök är gratis och medicinen rabatterad till max. Det som förbryllar mig är hur i herrans namn Spanien kan ha råd med dessa lyxbehandlingar när inte Svedala har det, trots att Svenskar betalar så mkt mer i skatt.

Tyvärr så måste jag säga att den lilla människan här nere är fan så mkt viktigare än vad samma person verkar vara i Svedala. Här är det inte bara sjukdomen som ses över utan även den sociala biten. Som innan jag opererade mitt knä, läkarna var superoroliga för att jag inte kunde gå på stan och ta mig en kopp kaffe eller en öl, eller ägna mig åt olika aktiviteter.

Visst finns det saker som är dåliga även här, men överlag så har man en större förståelse och respekt för människor och deras problem än vad man har i tipptoppSverige.

Det jag kan tycka är sorgligt många gånger är att folk så stoiskt accepterar allt, jag tror inte att saker och ting är sämre för Sverige än för Spanien men på ngt sätt så känns inte folk lika viktiga utan det är regler och principer som styr all interaktion mellan myndigheter, vårdinstanser etc och den lilla människan

En revolution kanske vore på sin plats ;-)