Eternal Deeds

Hos Engla så har det pågått en större diskussion om stulna bilder och våldtäkter. Tydligen så gjorde Engla jämförelsen att stjäla en bild på hennes dotter var som att bli våldtagen.

Jag tycker att själva resonemanget runt det hela är rätt intressant!

Jag är en av de där som anser att Engla faktiskt får skylla sig själv då man i dagens läge vet att det finns en massa konstiga människor därute i cyberspace som är kapabla till de mest konstiga saker.

Är man tillika en offentlig person som Engla så borde den kunskapen sitta i ryggmärgen efter alla hårda ord hon fått under sitt bloggande.

Sedan tycker jag att hon i viss mån svänger sig med lite dubbelmoral när hon kan "låna" en modebild men reagerar på att ngn tar hennes bild av dottern.

Visst en modebild kan inte jämföras känslomässigt med en bild av ens barn men för fotografen som tagit modebilden så är det kanske inte så kul då det är hans/hennes inkomstkälla.

Det som jag tycker är en smula skrämmande är att så många av kommentarerna hos Engla är så blåögda i sin godtrogenhet typ ”men det är ju fel att göra så” .

Som jag skrev igår så är man aldrig helt anonym på nätet hur gärna man än vill tro det, det finns alltid ngn som lyckas lägga ihop ett och ett och få det till tre.

En massa rekommenderar henne att vattenstämpla sina foton, men det är ingen säker lösning heller, det är oerhört lätt att fixa bort sådana om man är någorlunda duktig på photoshop. Jag har själv gjort det ett antal gånger då jag roat mig med att stjäla en bild som jag behöver för ngt inlägg.

Det som jag inte förstår är varför man vill lämna ut och visa sin familj och sina barn för resten av världen utan att känna den?

Det finns massor av bloggare som bloggar under sina rätta namn eller smeknamn.
De skriver om de mest intima saker och lägger ut bilder på sina barn och äkta makar utan att tänka på följderna.

Det som en gång hamnar på nätet försvinner aldrig. Även om man raderar inlägg, tar bort bilder så är det bara att söka via google cache.

Jag förstår att man är stolt och vill dela med sig men att göra det utan att tänka på riskerna är väldigt naivt.

Många gör det dessutom utan att fråga sin familj eller barn ifall det är ok, vilket är väldigt själviskt och omoraliskt anser jag.

Personligen så skriver jag aldrig om min familj, den enda jag skriver om är Florito (och mina hundar). Florito heter ngt helt annat i verkligheten precis som jag.

Jag frågar alltid Florito om lov innan jag skriver ngt om honom! För oavsett hur snälla och gulliga saker jag än skriver om honom så är det att lämna ut honom.

Men jag tycker att det är oroande med all den här naiviteten som finns när det gäller nätet hos många vuxna idag.

För om många av oss inte har kunskap nog för att inse riskerna med våra olika handlanden hur skall vi då kunna begära det av våra barn och tonåringar?