I en del saker åtminstone…
Jag tycker att hon gör en mkt klassisk sak, hon beskyller samhället för de ”normer” vi har, utan att inse att VI ÄR SAMHÄLLET! Det är alltså dina och mina åsikter som i mångt och mycket styr de ideal som finns.
Jag förstår mkt väl vad det är hon försöker säga men hon vinklar det, kanske utan att vara medveten om det?
De ideal som finns när det gäller smalhet och bantning är inte ngt som har trillat ner från ovan till oss, det är en utveckling som pågått länge. I ett samhälle så går allt i cykler, långsamt iofs men ändå obevekligt.
Först och främst så skulle jag vilja säga att det är mkt få män som gillar väldigt smala och magra tjejer, kanske de killar som är inblandade i modevärlden men de är rätt få ändå.
Utan problemet ligger i stor grad hos det kvinnliga könet, visst nu kommer alla att vråla att det är modeskaparnas fel, visst det kanske man kan tycka.
Men om man vet varför en modeskapare använder en viss form av utseende på en människa så blir det hela lättare att förstå.
Är man lång och smal så sitter kläderna bättre, dvs utseendet på kläderna ser bättre ut på BILD då proportionerna ser bättre ut. Det är det där som många tjejer inte fattar idag.
Det verkar som om de ser en bild i en tidning och tänker... oh, så där skall jag se ut, utan att reflektera över varför bilden ser ut som den gör. Nästan lite som att tro på Bröderna Grimm och deras sagor.
Låt mig göra ett exempel! När man lägger en make på en modell så plockar man ut ngn som har bra hy och ett relativt bra grundutseende, dvs ögon, mun och näsa är enligt proportion.
Man väljer inte en modell med små ögon, finnig hy och sned näsa.
Som de flesta av oss så vill även modeskapare och annat folk inom modevärlden att deras jobb skall bli så bra som möjligt. Deras målsättning är ju att tjäna pengar på det de gör.
Men om vi nu tar steget ut i den mer ”normala” världen så är det få av oss som ser ut så där, och skulle vi göra det så skulle vi se ganska konstiga ut!
Det som ser smalt ut på ett trevligt sätt blir alldeles för jäkla magert i verkligheten och makeupen som såg så fin ut blir rena ludersminkningen.
För framför en kamera så skapar men en alternativ värld med speciellt ljus, och en omgivning som inte finns i utanför den.
Trots detta så är det inte vare sig fotografer eller modefolk som bestämmer vad vi skall tycka, det är vi!
Ibland så undrar jag om vissa tjejer faktiskt är lite mindre intelligenta än resten av mänskligheten? De beskyller allt och alla för att de har konstiga snedvridna åsikter om hur man ser ut, utan att ens för en sekund reflektera över vad de själva gör och tillför…
Om man väljer att tro att man skall se ut på ett visst sätt så ligger ansvaret lite hos en själv, inte hos dem som skapar bilden eller produkten.
När jag öppnar en tidning eller ser ett program och får syn på en hunk ifrån Hollywood så inte sjutton är min första tanke att jag MÅSTE se ut så där, snarare så tänker jag snygg kille, snygga kläder eller trevlig frilla.
Får jag ett tillräckligt positivt intryck så kanske jag försöker åstadkomma ngt liknande själv, men jag inser att hunken och jag inte har samma förutsättningar och därför kan inte resultatet bli detsamma!
MEN det innebär INTE att jag är sämre eller mår dåligt bara för att jag inte lyckas se ut som hunken. Han har en hel uppsättning med folk som fixar honom, klipper honom och talar om hur han skall se ut därför att han har ett jobb som innebär att han skall vara ett ideal, hemma så ser han förmodligen lika jävlig ut i sina mysbyxor som jag gör…
Men vissa tjejer verkar tro att verkligheten är som bilderna i tidningar och filmer, och då undrar jag lite ifall de är lika påverkbara när det gäller allt annat? Byter de politisk åsikt när de läser om ngn i tidningen, ändrar de smak när det gäller mat bara för att Mat-Tina gör ngt annorlunda i tv:n? Och så vidare i all oändlighet… det mest givna svaret på de frågorna är givetvis ett nej…
Jag skulle vilja påstå att det är tjejer med en mkt svag självuppfattning som drar växlar på den konformism som frodas i det svenska samhället. Och med tanke på att det är högsta mode just nu att vara offer så blir resultatet därefter.
Men det där offertänkandet är också ett resultat av oss i samhället, det är inte ngn som talar om för oss vad vi skall tycka och tänka.
Och iom att vi just nu väljer att bara se dem som är offer och utgå ifrån att deras sanning är den ultimata sanningen så blir debatten väldigt skev.
Nu tror ni att jag sitter här och är alldeles perfekt och inte har en aning om vare sig viktproblem eller ngt annat, fel skulle jag vilja påstå.
Jag har som så många andra varit drabbad av anorexia, men jag är intelligent nog att inse att det inte handlade om andras krav utan mina egna som utlöste det.
Jag har familjemedlemmar som är mkt överviktiga, och lider av det, trots detta så skyller de inte på ngt ideal i samhället utan det handlar om ett mer fysiskt lidande, deras kroppar orkar inte så mkt som de skulle vilja.
Men jag har aldrig, aldrig hört dem säga att de måste se ut på ett visst sätt bara för att ngn modell i en tidning råkar vara smal, däremot så talar de mkt om hälsa och välbefinnande. Men de här personerna är inte speciellt svaga i sin självuppfattning heller…
Jag förstår lockelsen i att lägga över ansvaret på ngn annan, men om alla skyller på ngn annan så försvinner inte problemet.
Sedan så för att snacka yta så är folk alldeles för insnöade på storlekar…
Bara för att man kan klämma in sig i en small innebär ju inte att storleken på plagget sitter bra.
Tvärtom om folk klädde sig utan att tänka på storleken så skulle slutresultatet bli ganska annorlunda, de flesta idag klär sig efter storlekar och inte efter hur plagget ser ut på dem själva.
Själv så har jag 33 i storlek på jeans, det låter ganska mkt för en person som är så kort och smal som jag (170/60), men icke, det handlar däremot om hur min kropp är byggd, likaså har jag storlek large på skjortor.
Florito som är både längre och tyngre än mig har mindre storlekar, trots detta så är jag inte ett dugg fet, det är som jag sa en fråga om hur våra kroppar är byggda.
Rent utseendemässigt så passerar jag som mkt smalare än Florito trots storlekarna, men hade jag nu resonerat som en del tjejer så hade jag genast beskyllt Florito för att ge mig dåligt självförtroende och sedan bantat ner mig till 50 så jag kunde komma i small. Och därmed sett ut därefter ;-)
Men att leka offer är inte riktigt min grej, jag föredrar att se verkligheten när jag står framför spegeln med rätt storlek på jeansen i mitt fall 33, och jag är ganska nöjd med det jag ser ;-)
Uppdatering:
Innan det börjar ryka ur öronen på dig så läs det här!
lördag, mars 15
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Eh, vaddå jag har fel med att inte fatta att vi alla tillsammans är samhället? Vad hittar du på för jävla skitsnack egentligen? När jag säger att vi alla måste jobba tillsammans för att ändra idealet, var hävdar jag att VI INTE ÄR SAMHÄLLET?
Du får faktiskt ta och redigera det här inlägget. Jag accepterar inga konstiga lögner och påhopp som du kommer med. Citera mig rätt och riktigt och hitta inte på en massa skit som du VILL att jag ska PÅSTÅ. Det här är pinsamt!
Hanna: Du verkar hemskt pigg på att tala om för folk som inte tycker som du att de skall antingen be om ursäkt eller ändra det de skrivit ;-)
Jag tycker att du har fel i vissa av dina slutledningar, är det så svårt att ta? Andra får ju ta dina rätt provokativa åsikter.
Visst säger du att "vi är samhället" men ändå så försöker du göra det hela till en de och vi fråga, du antyder att det är ngn annan som har ansvaret för hur dessa tjejer ser på sina kroppar.
Och lika lovvärt så säger du att vi skall ändra på det, men enligt min åsikt så kan man inte polarisera ett ansvar på det sätt som många gånger görs idag, för att komma undan det egna ansvaret ifrån början.
Och om du skulle lämna ngn mer kommentar, försök då att låta bli att tala om för mig hur jag skall skriva, det kan uppfattas som en smula osympatiskt ;-)
Ha en trevlig kväll
Helt underbart och moget inlägg!!Tack för att sånna som du finns! Jag kan önska att de bara vore de som varit med om saker och ting, jobbiga,nu pratar jag inte här om medveten jojo-bantinign m.m, som fick uttala sig i denna debatt. Saker blir så mer mogna! Tycker själv att Hanna missar sin poäng, hon vill förmedla att man inte ska banta ner sig, fine with that, med lösningen enligt henne är att äta allehanda inyttigheter så man kan sälla sig till de som jämrar och klagar. Vad hon endast gör är att fastlå ett ideal som säger "är du smal duger du inte, gå upp vikt". Det är inte de vi behöver, inte tt ideal till,inte ännu en runda på tjabblet om man ska va tjock eller smal. Vi behöver mångfaldhet som i allt annat och vi behöver befira samhället från tron att de alltid ska finnas ett ideal att sträva efter. Jag är den jag är på grund av mina handlingar, inte hur jag ser ut eller mina eventuelle autbuktningar på min kropp.En kille som ger en negativ eller positiv kommentar kring min kropp, spolar jag.
Tack igen för ditt inlägg,du borde skriva en artikel på Aftonbladet!
MVH,Athena
Athena: Tack själv, tycker du skrev väldigt bra med om hur det är!
Tror inte AB skulle gilla mitt resonemang,det finns ju ingen att skylla på... ;-)
Det här var nog bland det mest korkade jag läst.
All respekt till att du har lyckats ta dig ur en svår sjukdom, grattis till det, verkligen. Men när du skriver att vissa tjejer är lite mindre intelligenta än resten av mänskligheten försvinner ju hela din trovärdighet.
Självklart finns människor med lägre intelligens. Men inte de tjejer du syftar på! Några av de mest intelligenta tjejer jag känner har mycket svårt att hantera idealen vi matas med från media.
Som medelålders man kanske det är svårt att förstå hur det är att leva som ung kvinna i ett kvinnoförtryckande samhälle, men gå inte och uttala dig nedsättande och snacka om offermentalitet tack.
The Log:
Jag skriver inte att de är! jag skriver att jag funderar ifall de är det, en oerhörd skillnad!
Så du anser att inget ansvar alls finns hos den egna individen om hur man väljer att se sig själv i förhållande till andra?
Jag tycker nog att det gör det i ganska stor grad, även föräldrar och omgivning spelar roll i en sån här fråga och de tas inte ens upp i Hannas inlägg.
Det folk verkar missförstå är att jag inte på ngt sätt anser att Hanna har totalt fel utan snarare vinklingen på det hela.
Eftersom jag har befunnit mig på båda sidor om skranket så kanske jag har lärt mig att se på saker från mer än ett håll?
Visst finns det både tjejer och killar som är väldigt påverkbara när det gäller utseende men oftast ligger det ngt annat bakom till deras osäkerhet, inte de stora fula modebolagen.
Självklart finns ansvar hos individen, självklart är mode INTE ett stort manipulerande monster som bestämmer hur mänskligheten ska tänka. Men faktum är att många (intelligenta) människor är känsliga för intryck, beroende av olika saker som familj och uppväxt, saker som hänt i livet eller enbart ett visst sinnelag. Det jag tycker är farligt här är hur man lätt hamnar i en mentalitet av att "vissa tjejer tänker si och så" och att "tjejer med svag självuppfattning" skapar detta problem.
Vi tillsammans (som ett samhälle) skapar ideal, precis som du OCH Hanna Fridén säger, och vissa individer (behöver inte vara svaga människor,som du säkert vet) är extra känsliga för dessa ideal. Men genom att lägga skulden ytterligare på individen ökar man bara problemet. Faktum kvarstår att många modeller och andra "förebilder" som figurerar i media är sjukligt smala, detta är ju inte bra för någon part. Men det är jag säker på att du är med på!
Vad jag inte vill se mer av är den ständiga attityden av att skuldbelägga och granska kvinnan.
Min intention med det här inlägget var def inte att skuldbelägga eller jaga unga tjejer.
Men jag tycker att man måste försöka se så många aspekter som möjligt när det gäller sådant här.
Jag hade reagerat likadant även ifall det gällt killar, bögar eller ngt annat som jag tycker blir för ensidigt sett.
Jag håller med om att massor av modeller och kändisar idag är alldeles för smala, men jag tror inte att de är det enbart för att vara ett ideal utan de blir intalade att det är så folk vill ha dem, det är alltså en ond cirkel där unga tror att de skall se ut på ett visst sätt och de som levererar idealet tror att folket vill ha det så…
Jag håller fullständigt med dig om att det finns massor med känsliga människor som inte behöver mer att känna sig otillräckliga för, men jag tycker att enbart fokusera på en utseendemall och i viss mån glömma resten är inte så mkt bättre, oftast så går de där känsliga människorna över till att må dåligt över ngt annat när deras första val försvinner… Förstår du hur jag menar?
Så istället för att bara försöka säga att folk duger viktmässigt så borde vi försöka ta reda på varför de väljer ett sådant ideal som presenteras och försöka ge dem en stabil grund.
För det är ju inte vikten som är problemet, det är snarare ett symptom på ngt annat
Och att som Hanna i viss mån antyda att bara man ger sjutton i smalhetsen och går upp i vikt så försvinner problemet, det tror jag inte att det gör. Man bara förflyttar det någon annan stans.
Problemet som jag ser det ibland är att väldigt många verkar missnöjda med det de har och är, och det fokuseras massor på det man inte har eller kan göra, istället för att ta reda på vad det är som får en att känna sig otillräcklig. För alla kan tyvärr inte vara likadana hur gärna man än vill det.
För det här med ideal, modeller, stjärnor är ju inte ngt nytt utan har funnits väldigt länge, men den dåliga självkänslan har dykt upp ganska nyligen.
Och om jag skall vara ärlig så tror jag mkt av det beror på den konformism som frodas bland människor, man måste till varje pris vara så lik som möjligt.
Och iom att media idag mer eller mindre befinner sig i folks garderober så skapas en snabbhet i den där processen som inte fanns förr för 10-15 år sedan.
Så om jag skulle behöva lägga skulden på ngn så är det nog mer media som skapar en bild av hur vanliga bör vara, och framför allt ger folk ett sken av hur ”normala” människor bör vara.
Sedan vet jag inte om jag håller med dig om att man skall låta bli att granska unga kvinnor, de precis som alla andra behöver ses i ett sammanhang och inte plockas ut för att de är speciella.
Men självklart skall de inte bara ses och läggas märke till för att de är unga och kvinnor utan för att de är människor i ett samhälle som utvecklas i olika riktningar beroende på de influenser som råder
fast, modeller är ju smala och långa för att fungera som vackra klädhängare. kläderna ska flyta och se ut att ha eget liv, inte sitta som korvskinn. allt ska fungera.
sätter jag på mig en trenchcoat och pennkjol så ser jag ut som ett penntroll. håret må vara snyggare än någonsin men resten hänger inte med.
vad som missats då är att de är ju inget ideal. deras jobb är att visa kläderna men utan en ett stålC och med ett vackert huvud. de ska locka köparna till kläderna, inte till sina kroppar.
därför tycker jag att snacket om modellernas bmi är bullocks. för deras personliga hälsa, visst ett problem, men för omvärlden? njet. de är inte förebilder, de har ett jobb.
ingen ber ju mattanterna i cafeterian att banta ner sig så att ungdomarna inte får för sig att frossa är ok, så varför modellerna?
kanske beror det på att vi inte längre har några förebilder att se upp till. modern har tappat sin roll, tonårsflickan har tappat sin roll och visheten har sedan länge gått ut genom fönstret. vi vände oss till filmerna för att hitta ideal och när det inte var en unison bild så blev det media och klädeshängarna.
och ja, innan folk börjar snacka om att Marilyn Monroe var minsann en storlek 42 så borde man kanske tänka på att en 42 på 50-talet inte är som en europeisk 42 idag. Marilyn vägde 53 kilo och var 167 (när hon dog enligt hennes off. sida) vilket ger ett bmi på 19 och det är vad vi referrerar till mulligt? oh my...
Schmut: Som vanligt har du fattat precis vad jag menar och satt de perfekta orden på det. Och ditt ex med mattanten var suberpt! :-)
Skicka en kommentar