Mitt Liv Som Film?

De senaste dagarna har jag fått lite skit för att jag uttalade mig om en viss sak i ett inlägg….

Kanske jag skulle förklara varför jag anser mig ha rätt att göra alla dessa uttalanden som jag är så pigg på… ;-)

Jag är en människa som har haft ett mkt innehållsrikt liv…


Jag har varit nära att dö ett antal gånger i mitt liv

Jag har blivit våldtagen två gånger, första ggn av en man och den andra av en tjej…

Jag har varit älskare åt en medlem ur en av Sveriges rikaste familjer

Jag har blivit bedragen och har bedragit

Jag har blivit mordhotad flera gånger av olika människor

Jag har blivit stalkad av en galning

Jag har nästan blivit hemlös, och jag har haft så mkt pengar så jag nästan inte kunnat fatta det.

Jag har undgått att hamna i rullstol, men kommer förmodligen att göra det när jag blir äldre

Jag har försökt ta livet av mig

Jag har fått höra att jag är så ful så jag borde ha aborterats, likaså att jag är så underbar så man kan bli tokig

Jag har nästan drunknat två gånger, trots detta så älskar jag havet och att simma

Jag har varit, och är mkt älskad

Jag är så fåfäng så klockorna stannar samtidigt som jag inte bryr mig ett skit

Min mentala ålder är en konstig blandning av 95 och 25

Jag är en mkt stor pacifist men tror ändå att våld ibland kan vara nödvändigt.

Jag ligger ganska mkt över medel när det gäller intelligens men jag föredrar att leka bimbo, ja, jag har papper på kvoten ;-)

Jag har tackat nej till både filmroller och sångkontrakt eftersom jag inte velat bli kändis, priset är alldeles för högt.

Jag avskyr medelsvensson samtidigt som jag skulle vilja vara en


Det här är bara en liten bråkdel av allt ur mitt liv….

Men alla dessa saker, och som sagt mkt mer därtill har format mig som individ och människa.

Och det ger mig både rätten och ansvaret att uttala mig när jag tycker ngt är fel.

Jag skulle till och med vilja säga att det är mitt jäkla ansvar som medmänniska att ibland peka ut det som jag anser är fel.

Jag anser mig vara oerhört priviligerad av livet, jag har sett så mkt, och upplevt en massa saker som de flesta inte ens kan tänka sig i sin vildaste fantasi.

Och jag skulle inte vilja ändra någonting, hade jag kunnat leva om mitt liv så hade jag valt precis samma väg.

Visst har det funnits stunder i mitt liv då jag varit djupt olycklig men ett liv kan aldrig bara vara lyckligt, då är man inte lycklig!

Alla dessa saker har lett fram till den person jag är idag, en mkt lycklig och ganska så harmonisk sådan.

Så när folk avfärdar mig som dum, korkad, tarvlig eller elak så bryr jag mig inte så förfärligt mkt, tvärtom jag förstår att det måste var jobbigt att höra att det finns andra sätt att se på saker när man sas har hittat en roll som man trivs med. Jag har ju själv varit där…

Jag begär inte att folk skall se min sanning som den rätta, det finns inget sådant som en absolut sanning, lika lite som det finns en absolut lögn. Men däremot så vill jag att folk åtminstone stannar upp i ett par sekunder och överväger sitt val att att se på saker.

Herregud, jag inser just nu att Almodóvar borde göra en filmatisering av mitt liv ;-))

Nu efter denna lilla varudeklaration så tänker jag ställa mig och tvätta… och undvika att gå ut eftersom Semana Santa är i full fart...

Vilket innebär att en mängd människor bär omkring stora barbiedockor i plast som de klätt i kläder för en förmögenhet och allt till ackompanjemang av hysteriskt trumpetande…