tisdag, mars 11

Till Anonym

Det här inlägget är egentligen en kommentar på den som anonym gjorde i mitt inlägg om kvinnodagen.

Hon undrade bland annat om jag inte känner mig underordnad pga att jag är bög…

Mitt direkta svar var nej, och sedan började jag fundera lite, och ju mer jag funderade desto mer stärkt blev jag i mitt nej!

Nu lär jag väl få däng, men jag tror att många av oss väljer att vara både underlägsna och underordnade. Inte för att vi egentligen är det utan för att det är vad vi tror att vi skall vara.

Kvinnor lär sig av sina mödrar att de är underlägsna och måste kämpa just för att de är kvinnor.

Men skulle en tjej aldrig få höra det av sin mamma så skulle hon tro och veta att hon är likvärdig med alla andra, dvs hon skulle inte tolka saker som könsdiskriminering så fort ngn tyckte ngt om henne.

Att se sig själv som offer är precis lika mkt ett val som att inte göra det!

För att gå till mig själv, jag skulle kunna välja att se mig som förtryckt och missförstådd av samhället och människor pga min läggning men varför skulle jag?

Visst har det funnits folk som har gastat bög efter mig, men de hade lika gärna kunnat vråla idiot, marsmänniska, svartskalle eller ngt annat som kom för dem.

När orden väl är sagda så är det upp till mig att bestämma hur jag skall tolka dem! Väljer jag att se mig som en marsmänniska då blir jag en… hänger ni med? Lite som det där populära kränkthetsresonemanget som pågår.

Det är jag som väljer vad som kränker mig inte den som begår handlingen ;-)

Likaså tror jag att det är med kvinnor, anser man att man är underordnad och en massa annat då beter mig sig så, och därmed gör man sig själv till det.

Jag har iofs känt mig underlägsen en del gånger i livet, men det har berott på att andra har haft mer av en sak än jag… intelligens, skönhet, statusprylar osv men jag har aldrig känt att jag inte dugt som jag är.

Kanske är det pga de här sakerna som andra bögar har lite svårt för mig ibland, jag spelar inte efter reglerna ;-)

Jag personligen behöver inte parader eller partier som talar om för mig att jag är lika bra som ngn annan, jag vet det redan. Och jag ser inte ner på dem som behöver den här typen av försäkring. Däremot så säger jag vad jag tycker om det.

Många kanske tycker att jag gör det enkelt för mig, men varför skall jag göra det svårt för mig själv när jag inte behöver?

Vi väljer alla hur vi vill bli sedda och uppfattade, både genom kläder, språk, uppförande och annat.

Väljer jag att skaffa slingor, klä mig i extremt fjolliga kläder och vifta med brutna handleder och diskutera dildos så blir jag uppfattad på ett annat sätt än om jag vore svartklädd, glasögonförsedd och rökandes pipa…

Visst spelar omgivningens åsikter roll, men om man accepterar dem och spelar efter dem då gör man sig själv en otjänst.

Med risk för att förhäva mig en smula så skulle jag vilja påstå att det är tack vare människor som Isabella och mig som utvecklingen går framåt. Vi har valt att stiga ur den där buren där vi förväntas vifta på svansen vid ett givet kommando. Dvs köpa resonemanget om att det är synd om oss och att vi egentligen mår dåligt pga vad vi är.

Bara genom att finnas så visar vi att den ”sanningen” är en lögn eller missuppfattning.

Att påstå att man är ett offer eller förtryckt är att göra det enkelt för sig, man slipper ansvar!

Alla människor har olika för och nackdelar, och det är upp till var och en vad man gör med dem.

Ser man sig själv som bara bög, kvinna, man eller häst så reducerar man sig själv, vi är alla individer i första hand, inte kön eller läggning.

2 kommentarer:

Ilva sa...

Men det är ju inte bara ens mamma som (och min mamma var verkligen inget offer) som ger oss kvinnor uppfattningen att vi skulle vara underlägsna, det är lite mer komplext än så. Historien har en viss tyngd här md.

Maleandro sa...

Ilva: Självklart är det många faktorer som spelar in, och i allra högsta grad historien. Men jag tror att det man lär sig i sitt föräldrahem faktiskt hänger med senare i livet. Sedan genom historien så har ju kvinnans roll förändrats till att bli svag mkt beroende på vår kristna tro som är en stor bov i dramat.