Ett förhållande behöver både underhåll och bränsle precis som vilken motor som helst.
Två människor som bestämmer sig för att ha ett förhållande gör valet att visa sig liten och svag inför en annan människa, väljer då en av dem att vara otrogen så är man otroligt ojuste.
Vi är så otroligt bortskämda nuförtiden, allt är slit och släng. Så fort ngt inte passar så kastar vi ut det ur våra liv.
Känner man att man inte är totalt engagerad i sin partner så tycker jag man borde vara ärlig nog att säga det istället för att gå bakom ryggen på den. Eller åtminstone fråga ifall det är ok att man hoppar över skaklarna.
Av ngn anledning så tycks många tro att deras egna känslor är viktigare än partnerns, för mig är det att sätta sig på lite höga hästar.
För mig så är ett förhållande detsamma som att sätta en annan person före mig själv.
Att skydda och älska när den är svag eller ledsen, att peppa och stödja osv. Och i gengäld så förväntar jag mig detsamma.
Och dyker det upp mörka moln så försöker man lösa dem och använder erfarenheten som ett klister för att göra förhållandet ännu starkare.
Inget förhållande är utan tråkiga och trista stunder, men det är lika mkt upp till en själv att komma runt dem som det är upp till partnern. Att ta den enkla vägen ut genom att vara otrogen är fegt enligt mig, och förbannat oansvarigt.
Nu låter jag väl som den värsta moralkakepredikaren men jag tycker att man försöker klara upp saker innan man ger upp, och framför allt så försöker man se sitt eget ansvar.
Den gyllene regeln är ngt som kanske fler borde följa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar