lördag, november 22

Jag Är Kränkt!

Tänk så underbart det vore ifall fler människor kunde inse att man har ett eget ansvar för sina beslut, oavsett ifall de är alldeles otroligt korkade eller rent utav geniala.

Jag vet inte varför vi svenskar är så vansinnigt pigga på att lägga ansvaret hos andra? Är vi så rädda för att leva med det vi har bestämt oss för så att vi måste lasta andra?

Jag röker som en borstbindare, och det är mitt alldeles egna lilla beslut att göra det trots all propaganda som omger mig. Om jag nu skulle bli allvarligt sjuk så tänker jag inte stämma vare sig läkare, min omgivning eller tobaksbolaget.

Likaså är jag alldeles tokig i choklad, skulle jag nu gå upp några kilo så är det mitt eget fel, inte chokladens, det är trots allt jag som bestämmer ifall jag skall äta en bit eller hundra bitar.

Ibland så blir jag väldigt förundrad över hur vuxet folk tänker… Det skall daltas med oss precis som om vi vore mindre intelligenta.

Vi blir kränkta ifall ngn tittar på oss pga att vi har gått ut med gröna fjädrar i håret, för vi bryr oss inte om att det kanske ses som mkt märkligt och därför väcker uppmärksamhet.

När jag var ung så hade jag orange hår, rosa kläder och en rävpäls som favoritoutfit.
Redan då insåg jag att det var mitt eget fel ifall folk glodde på mig, det var ju trots allt jag som hade klätt mig själv, inte ngn annan som tvingade mig att bära det hela.

Men hade jag nu varit en ordinär svensk så hade jag givetvis anklagat butiken som sålt kläderna till mig, likaså frisören som färgade mitt hår.

Lämnar jag dörren olåst så är det inte dörrfabrikantens fel att jag blir rånad.

Jag råkade göra sönder min mobil häromdagen när jag dammsög, den låg i väskan som jag tryckte till med dammsugarmunstycket, skulle jag nu resonera som många andra så skulle ansvaret ligga hos den som gjort dammsugaren, mobilen eller väskan, men absolut inte hos mig…

Och nu gott folk så tänker jag besöka dammsugarfabriken iklädd gröna fjädrar och rosa dildo och begära ett saftigt skadestånd… Och sedan tänker jag känna mig allmänt kränkt för att de inte tar mig på allvar…

Inga kommentarer: