How To Be Gay

När jag läser kommentaren på den här frågan hos Magdalena Ribbing så blir jag lite betryckt.

Jag brukar ofta skriva och klaga på hur gayfolk beter sig, eftersom många av ngn anledning verkar tycka att de kan braska på.

Det är inte själva kärleksyttringarna som det är fel på utan var och när, för lika lite som det är rätt av ett heteropar att grovhångla så gäller detsamma för gaypar.

Det är inte så trevligt att sitta mitt emot några som leker utforska magsäcken med tungan på den andre oavsett könet på paret.

Men att gå åt andra hållet som här, att inte kunna säga att man är tillsammans är lika fel det tycker jag. Man skall aldrig skämmas för kärlek! Aldrig under några omständigheter skulle jag ljuga och säga att Florre var min bror, bara för att undvika problem med omgivningen.

Kanske jag är dum, men jag tror att om man försöker dölja sin kärlek och även vem man är så tappar man självrespekten, och även respekten för partnern.

Jag skulle bli väldigt arg och besviken oavsett vem som nekade till att känna mig, vare sig det gäller vänner eller partner.

De flesta som läser mig vet att jag ogillar pridetågen pga all hysteri runt om, men att hålla handen eller kramas är mkt långt ifrån ett pridetåg.

Jag tror att om homosexuella skall bli accepterade så måste vi börja bete oss normalt, dvs som heteros i vardagen, dvs hålla handen, kramas och en liten puss då och då istället för att samla allt på hög och brassa på en gång om året i ett tåg.

Jag känner folk som lever ut allt de har under den där veckan och sedan åker hem till sin lilla stad och inte säger flasklock, det är då det blir så fel, det är i vardagen man måste börja med de små gesterna för att folk skall inse att vi är som alla andra.