Både Linda Svensson och Poyan Aslanian har en historia som tydligt berättar att de föredrar att ta den ”enklare” vägen ur alla besvär.
Poyan försöker som så många andra göra sina föräldrar till de som uppbär skulden för hans tidigare kriminalitet och knarkande, det egna ansvaret tycks han inte ha insett.
För det är inte ens föräldrar som tvingar en att bära vapen och råna folk på deras pengar och mobiler för att finansiera ett beroende. Poyan tycks förakta sin mamma som hungerstrejkade för att få ett jobb men verkar inte inse att hans och sambons metoder är mkt värre när de genom tvång försöker få sin vilja igenom med saker de har ”missat” bland socialens regler för ekonomiskt bistånd.
De anser att de har rättigheter pga av vår demokrati men tycks skita fullständigt i andras rättigheter att uttrycka sig, närmare bestämt Carolina Gynnings.
Visst jag vet att jag låter fruktansvärt föraktfull, och ja, jag föraktar verkligen människor som Linda och Poyan, enligt mig så har de inte mkt att komma med mer än sina krav på att få allt serverat.
Men de har missat det stora faktumet att i en demokrati så har man både rättigheter och SKYLDIGHETER.
Vad de inte inser att det är många i samhället som har det svårt och till och med haft det svårare men ändå inte lägger sig i dörröppningen på ett socialkontor eller försöker få folk avskedade för att de inte får som de vill.
Jag har själv varit förbannat fattig i perioder av mitt liv men inte har jag blivit vare sig kriminell eller hotat folk, jag har försökt fixa saker på andra sätt. Jag har även suttit mellan två jobb eller väntat på att få lön ifrån ett nytt arbete men även sådana saker går det att fixa om man anstränger sig lite.
Men till skillnad från Linda och Poyan så är jag utrustad med både intelligens och fantasi vilket har hjälpt mig att hitta lösningar när det har varit tvunget.
För hur hårt det än kan låta så gick det att hitta jobb innan den senaste krisen, kanske inte några höjdarjobb men de gav pengar på kontot.
Men för människor som Poyan och Linda verkar inte skitjobb vara en lösning även om det bara handlar om månader innan man kan hitta ngt som man trivs bättre med…
Sedan finns det ngt som heter att spara pengar, för är man i ett sådant läge som de här två verkar ha försatt sig i så borde sunda förnuftet säga att om man blir arbetslös om två månader för att vikariatet går ut så försöker man lägga undan en hundring istället för att utgå ifrån att soc skall betala…
Men det är klart att om man ägnar all sin tid åt att planera protester och hur man skall kunna hota folk så att de säger upp sig då blir det nog inte så mkt tid över att försöka göra rätt för sig…
Och vad kommer deras barn att lära sig? Kommer de att göra som Poyan och skylla alla sina misstag på mamma och pappa? Men jag antar att Poyan är stolt över att kunna lämna ett sådant arv efter sig till sina barn. Att de redan förmodligen är predestinerade att bli förlorare i samhället pga av hans eget beteende verkar inte spela ngn roll.
Länkar
Ett Två Tre Fyra Fem Sex Sju
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar