Det intressantaste var det här huset som var till försäljning.
Hade jag haft de där pengarna och velat bo i Sverige igen så hade det här definitivt hamnat i toppen över vad jag velat ha i husväg.
Jag har alltid haft en svaghet för hus i malmgårds eller karolinerstil
Men när jag läser annonser om sådana här hus så undrar jag alltid varför man väljer att sälja det, jag tror de flesta människor skulle älska att bo i en sådan här omgivning.
Tänk er att trava ut i morgonrock och tofflor med kaffekoppen och bara njuta av kluckandet ifrån vattnet.
Till och med vintrarna måste vackra när man bor så här…
Men åter till mina funderingar…
Vad är det som gör att man säljer ett sådant här litet paradis? Obestånd, ett större och vackrare hus, dödsfall, skilsmässa, man har tröttnat på utsikten, man saknar körkort och måste ta bussen eller något annat skäl?
När man ser på inredningen så går den givetvis i vitt precis som alltid när det kommer till inredning i Sverige…
Vanligtvis så brukar en vit inredning bara bli trist i mina ögon, av någon anledning så tror folk att en vit inredning gör det mer stilfullt.
Men i det här fallet så funkar det, förmodligen därför att huset i sig är väldigt vackert och utsikten enastående.
Men nog med dregel över hus….
Jag håller på och läser en bok av Lars Bill Lundholm med titeln Östermalmsmorden, och det är något av det sämsta jag läst på länge.
Bara för att man travar vackra poetiska ord ovan på varandra och låter hela boken andas ett klassförakt uppåt så blir det inte bra.
Beskrivningarna av personerna är taffliga och ytliga, huvudkaraktären är handikappad och arbetar som polis vilket gör det svårt att tro på iom att poliser inte direkt kan vara beroende av en krycka i sitt arbete ute på fältet när de jagar mördare.
Det beskrivs till och med en jakt där kryckpolisen jagar en person och endast lyckas få tag i honom för att han är gammal och har andningssvårigheter vilket gör att man förstår att hade det gällt en frisk person så hade polisen aldrig lyckats hinna ikapp honom.
Och trots att Lars Bill har skrivit Skärgårdsdoktorn och gjorde det bra så lyckas han i mina ögon inte få till det i den här boken. Kanske är det så att det inte går att överföra filmdramatik till böcker och vice versa . för det är faktiskt den känslan man får när man läser boken att det är som ett manuskript till en film
Tyvärr så är det så att när jag väl börjat läsa en bok så måste jag fullfölja den till slutet, så varje kväll innan jag somnar så tvingar jag mig att läsa ett par kapitel. Men det är ett effektivt sömnpiller iaf ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar