måndag, september 6

Mord Är Lätt?

Sådant här gör mig så arg!

Ok jag medger att rent emotionellt så kan jag förstå reaktionen men det innebär inte att man har rätt att förstöra en människas liv.

Vi har ett rättssystem i samhället just för att människor skall få en rättvis behandling och slippa tjära och fjädrar.

Visst är mord är en fruktansvärd handling, men mannen har skött sig i 25 år, byggt upp ett nytt liv och bildat familj. Allt detta blir nu förstört därför att några inte kan acceptera vad samhället en gång bestämt i straffskala.

Det som händer är att de här personerna förstör för människor som är helt oskyldiga, dvs mannens barn och hustru. De får betala priset för ett 25 år gammalt brott som redan är sonat och dessutom preskriberat.

Och jag kan inte annat än undra var någonstans gränsen går för dessa marodörer, när tar ett straff slut för en brottsling?

Skall den här hårda inställningen gälla alla brott eller bara när man känner för det?

Med andra ord skall en unge som snattar ett tuggummi förföljas av det hela livet?

Skall en man som gett sin fru en örfil efter att ha genomlidit en veckas psykisk terror utsättas för prygel offentligt och aldrig mer få komma i närheten av en annan kvinna?

Skall en mamma förlora vårdnaden om sitt barn därför att hon drog ungen ut ur affären där den skrek hysteriskt efter en sak hon inte hade råd med?

Om man nu har problem med att en person inte fått ett tillräckligt hårt straff så finns det andra vägar att gå.

Att skicka brev och hänga ut folk på nätet under anonymitet är jäkligt lågt och inte mkt bättre i mina ögon.

Och om man nu skall göra dessa saker så bör man åtminstone ha tillräckligt med kuk för att kunna göra det under eget namn. Allt annat är föraktligt.

Så i det här fallet så är det mannen och hans familj som har mina sympatier trots att han en gång tog en annan människas liv.

Inga kommentarer: