söndag, februari 6

Mello Mello Mello Mello Mello

Tja så har melodifestivalcirkusen dragit igång igen…

Och som vanligt så är det de 13-åriga tjejerna som bestämmer vem som går vidare vare sig låten och sångaren är bra eller ej.

När det gäller
Dannys låt så undrar jag bara vilken papperskorg de hittade låten i?

En låt som bara består av ett enda beat i 3 minuter och ett evinnerligt vrålande av In the club är inte en låt, det är tortyr, den enda impact som låten har är att jag känner ett intensivt motstånd mot att gå ut o clubba .

Och att Britneys koreograf skulle haft ngt med Dannys dans vägrar jag att tro att med tanke på att Brittan mer eller mindre gör Svansjön jämfört med det spastiska småhoppande som Danny och dansarna gjorde.

Jämför man då med
Dilba som också gjorde en clublåt så är det enorm skillnad då Try again består av ngt som faktiskt kan betecknas som musik och ganska dansant sådan. Sedan har jag ju mina funderingar på om de hittade hennes kläder i samma papperskorg som Dannys låt…

Jag misstänker att det skulle vara lite Lady Gaga stuk på det hela men att de inte vågade gå hela vägen.

Här nere på kontinenten så tror jag
Le Kid hade haft mkt större framgång än vad de hade igår, visst Oh my God är lika repetitiv som In the club med skillnaden att det faktiskt går att sjunga med redan ifrån början, dvs den är förbaskat catchig.

När det gäller deras kläder så var det rätt väntat att folk inte skulle inse hur trendigt det är. Trots att alla
experter säger att färg är det nya svarta så tycks det bara vara ok för vissa.

Rhianna blir hyllad för sin trendkänslighet när hon rockar loss som rena regnbågen i videon till
S&M, men när Le Kid gör det så blir det tummen ner.

Sedan kan man ju ha sina dubier om muffins som sprutar konfetti, men det faller ju iofs mer under dålig rekvisita än mode.

Överlag så tycker jag festivalen blir jobbigare och jobbigare att titta på, inte så mkt för att låtarna är dåliga och låter likadant år efter år efter år, utan just för att man vet redan innan att systemet
inte är rättvist tack vare att man kan rösta 50 ggr på den låt man gillar, och hur många medelålders skulle sitta och sms:a frenetiskt på en artist då de inser att det kommer på telefonräkningen veckan efter till skillnad från tonåringarna som inte tänker lika långt.

Jag tycker systemet som var förr att man bara kunde ringa en gång mkt bättre och mer rättvist då trodde man mer på att rätt låt vann sas…

Likaså upplägget med 57 olika delfinaler är bara som gjort för att man skall tröttna, visst kan jag förstå att man vill hålla spänningen vid liv men inte med hjälp av konstgjord andning som är fallet idag.

Varför inte helt enkelt bara ha tre program, två delfinaler och en stor där någon vinner hela skiten.

Och framför allt höj ribban på vad som krävs för att kunna vara med i tävlingen, en sångröst är väl det minsta man kan begära när det är en tävling i musik och sång?

Och kanske att man kunde söka nya förmågor utanför den klicken som slickar Björkman i arslet och som återkommer med samma stuk på låtarna gång efter gång.












3 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=tESai9kJGg4

Nick Bass koreograf.

Varsegod.

Anonym sa...

Konstig analys. Danny var ju helt jävla suverän. Sjukt bra sångare och dansen har koreograferats på det sättet. Allt satt som ett smäck. Inget att klaga på. Danny var helt klart bäst!

Maleandro sa...

Anonym1:

Tackar


Anonym2:

Är du en 13 årig tjej med mobil och tillhörande crush på Danny?