Sanning och Konsekvens

Som ni vet så består en av mina morgonrutiner av att läsa bloggar medan jag sörplar kaffe och puffar på ciggen….och kastar råttan till Benji

Det som slog mig idag är att det är många som aldrig säger vad de egentligen tycker när de lämnar kommentarer hos gnällbloggare.

Bloggaren i fråga kan gnälla järnet om skitsaker som är relativt lätt att fixa likaväl som motsatsen, men aldrig någonsin läser man en kommentar som säger att bloggaren har ansvar själv för situationen eller känslorna.

Vad är det som gör att vi har så svårt att faktiskt säga vad vi egentligen tycker, för jag är dum nog att tro att det finns fler där ute som är som jag, dvs gillar raka rör istället för stackars lilla dig, det är alla andra som är dumma kommentarer.

För om jag gnäller över hur synd det är om mig för att jag inte har ngt jobb, inte orkar laga mat eller vad sjutton jag nu gnäller för, så är det mkt sällan man ser ngt annat än lilla stackars dig!

Det skulle vara kul att ngn gång få se gå ut o skaffa dig ett jobb , koka makaroner din jävel, eller sluta älta din jävla barndom….

Vi säger så ofta att vi vill ha ärlighet och rakhet, men när det väl kommer till kritan så är det få som egentligen uppskattar det.

Och ja, jag kastar sten i glashus, jag är själv likadan, sitter och trycker ur mig små söta kommentarer när jag egentligen mest har lust att vråla men för fan kamma dig mänska!

Vet inte om det är min ålder eller om jag helt enkelt håller på att tappa all polityr, men jag har mer och mer börjat säga vad jag tycker även om jag vet att det sårar. Men INTE för att såra utan för att få människan jag talar med att inse ngt som jag tycker den missar, givetvis är ju detta helt subjekivt då jag utgår ifrån mig själv.

Ibland undrar jag ifall jag har blivit för spanifierad, här är inte medhåll det viktiga utan diskussionen. Så folk säger emot bara för att få igång ett samtal!

Visst kan det vara hårt att få höra bryska ord,men på ngt sätt så uppskattar jag dem mer än gullepluttadigdå…..för om en människa tar risken att kritisera och man ser att det inte är för att såra utan för att den vill få en att haja till så innebär det iaf för mig att människan värdesätter en på ett sätt som den inte gör med sockervaddskommentarer.

Men jag tror att mkt av all denna feghet (som jag ser det) beror på allt detta tjat om nätmobbing, som har tagit sig mkt konstiga former, allt som inte är medhåll uppfattas som mobbing….lämnar ngn en kommentar om att den ogillar mörkblått så blir det ett ramaskri eftersom det räknas som ett personligt påhopp av bloggaren ifråga.

Jag tror om jag skall dra upp det jag skrev igår att iom att vi umgås allt mindre fysiskt med människor så förändras också vårt språk.

Där vi kunde läsa in kroppsspråk, mimik, tonfall etc när vi satt mittemot ngn funkar inte längre eftersom allt vi ser är bokstäver på en skärm. Och det är vår egen tolkning av det som skrivs utan ngt runt om som kan guida oss. Vilket gör att vi missar otroligt mkt såvida vi inte skriver att saker och ting är ironi, skämt, frågande osv….

Ibland undrar jag varför vi är så rädda för sanningen, när faktiskt lögnen gör så mkt mer ont när vi upptäcker den.