torsdag, juli 17

Orka Bry Sig?

Idag när jag drack mitt morgonkaffe så slötittade jag lite på frukostnyheterna, bla så var det ett inslag om några fotografer som skulle ha en stor utställning.

Och det är ju inte så där ovanligt, bilderna var som vanligt av döende barn, svältoffer och andra katastrofoffer…

Visst det är säkert för en god sak allt det där men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite osmakligt samtidigt, inte för det bilderna visar utan själva akten.

Dvs att ngn kommer och fotograferar ngn som ligger och långsamt dör, ngn som har fått hela sin familj utplånad i en naturkatastrof eller ligger alldeles lemlästad efter att ha trampat på en mina.

Det jag funderar över är hur det känns att ta sådana bilder, och framför allt att bli använd som objekt i ett foto som rika människor i ngt avlägset land skall titta på medan de funderar på vad de skall ha till middag…

Om jag skulle vara med om en olycka och ngn kom och ville ta en bild av mitt lidande så skulle jag nog känna mig oerhört förnedrad och utnyttjad, jag skulle känna mig reducerad till en sak och min smärta skulle inte längre vara lika viktig .

För på ngt sätt så har människor blivit immuna mot bilderna, kanske för att vi dagligen ser bilder i nyhetssändningar och tidningar som blir allt mer groteska i sin iver att trycka upp en kamera för att få en så nära bild som möjligt.

Jag vet inte hur det är med er, men när de visar sådant så byter jag bara kanal eftersom jag vill se ngt mer intressant, det är alltså inte för att bilderna berör mig utan för att de inte betyder ngt längre.

Pressen i Sverige är än så länge ganska oskyldig om man jämför med både de engelska och spanska tidningarna där de frossar i folks olycka..

Det är som en ond cirkel, folk bryr sig inte längre och fotograferna försöker få reaktioner med resultatet att bilderna blir allt grövre och otäckare och folk bryr sig ännu mindre…

Och som ringar på vattnet så påverkar det även vad folk anser vara skäligt våld, jag tror att tack vare alla bilder vi blir matade med så blir också vår förmåga att se vad som grovt våld förstörd.

Vi accepterar mer och mer pga av att vi matas med alla dessa fruktansvärda bilder dagligen och positionerna flyttas fram för vad som är ok.

Jag kan tycka att i många fall så handlar det inte om nyhetsrapportering längre utan om frosseri i elände, på ngt sätt så anser vi att vi skall ha tillgång till allt hos en människa oavsett vad det handlar om.

1 kommentar:

Mamselamsen2 sa...

Halleluja!