måndag, juli 26

Amanda Brihed

Jag blir så förbannad när jag läser sådant här!

Självklart inte på Amanda utan på alla de nötter som kommenterar och tror att de vet vad de talar om!

Jag undrar ifall någon av dessa personer ens skulle tveka ifall frågan hade gällt en deformerad fot, hand eller ansikte.

Men så fort genitalier är inblandade så skriks det i högan sky. Har någon av alla dessa idioter ens försökt att sätta sig in i hur det är att varje morgon se en bild i spegeln som inte över huvud taget stämmer med hur det känns på insidan och i själen?

Jag har haft förmånen att känna några transsexuella genom mitt liv och jag skulle inte vilja byta med dem för allt guld i världen. De problem som de här människorna brottas med både innan och efter en operation är fruktansvärda.

Självmordsförsök är ngt som förekommer ofta hos den här gruppen då de inte har mkt stöd i samhället och faktiskt är helt utelämnade till sjukvården som har den absoluta makten över deras lycka.

Innan en operation ens kan komma på tal så skall det utredas in absurdum och vänner och familj intervjuas ofta för att höra ifall det föreligger några tvivel. Så råkar någon av vännerna eller familjemedlemmarna ha en negativ åsikt om könsbyten så kan allt spolieras, så ofta tvingas den som vill gå igenom ett byte till att bokstavligen be för sitt liv att de inte skall säga ngt negativt som kan förstöra deras framtid...

Jag tror inte många skulle tycka en sådan situation vore ok och framför allt rättvis!

Och all denna spänning och osäkerhet resulterar i ångest och depressioner som sedan vänds emot dem…

Vem skulle orka leva i en sådan situation utan att till sist bli själsligt skadad för resten av livet.

Ingen skulle tveka om att hålla med om att utseendekravet i samhället är enormt idag då vi matas med det ena skönhetsidealet efter det andra som är ouppnåeligt och som i långa loppet får oss att känna oss otillräckliga som män och kvinnor.

Tänk er då att det inte handlar om vikt och muskler utan om ngt som är mkt mer grundläggande för personligheten och den själsliga hälsan, nämligen uppfattningen om det egna könet!

Har de nu turen att bli beviljade en operation så är det inte alltid att allt blir perfekt, speciellt hos de som haft ett manligt kön innan. En del tvingas leva med ett utseende som avslöjar dem direkt och gör att de aldrig kan smälta in totalt i sin roll som kvinna, trots detta så väljer de att genomgå operationen, det om ngt borde säga hur viktigt det är att få utsidan att stämma med insidan.

Svenskar idag anser att det är deras rätt att få vara precis som de vill, men en del inser inte att det är samma sak för de här personerna, det enda som skiljer är att det krävs lite mer arbete för att komma till mål.

Visst kan jag hålla med om att barn inte är en rättighet men de flesta tycker nog ändå det inuti när det kommer till kritan.

Som människa har vi ett behov av att föra våra gener vidare oavsett lämplighet eller ej. Att då förvägra den här gruppen rätten att adoptera medan man tycker det är ok att gaypar skall få göra det blir en smula inkonsekvent.

Jag skulle vilja påstå att sättet ett samhälle behandlar minoriteter på är en tydlig indikation på hur civiliserat och humant det egentligen är.

Visst är vi en bit på väg men det finns fortfarande mkt att åstadkomma och förbättra!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att tvingas att steriliseras är självklart ett grovt övergrepp och borde slutas med omedelbart, men att tvingas skiljas borde vara en självklart. Om Gösta gifter sig med en kvinna som sedan byter kön ska inte Gösta tvingas vara gift med någon han aldrig valt (en ny främmande man). Det bästa är att upphäva äktenskapet och sedan får Gösta ta ställning till vilken form av relation han vill ha.

Maleandro sa...

Anonym: Du tror inte att Gösta skulle märka ngt under processen som tar flera år? Sedan är det ju faktiskt könet och inte personligheten som korrigeras. Jag tror att Gösta är fullt kapabel att besluta ifall han vill skiljas eller ej innan en op utan att staten behöver bestämma det åt honom.