Den Rosa Vreden

Det är nästan lite synd om Marcus Birro när han återigen sluntit med tangenterna och ådragit sig de rosa elefanternas vrede…



Trots att jag i allra högsta grad ogillar Marcus, nästan lika mkt som jag ogillar hans pretentiöse bror! (personlig erfarenhet av dem båda)

Så ligger ändå mina sympatier hos honom i det här fallet trots hans inkompetenta sätt att uttrycka sig.

Men för att återgå till den rosa vreden så tycks det handla om hur viktig gruppen TS är i förhållande till andra grupper.

Lucas Romson som verkar leda Birros bashing uppmanar honom till att läsa på ämnet ifråga för att sedan några stycken längre ned göra ett lika nonchalant uttalande om att vare sig romer, handikappade psykiskt sjuka är utsatta för tvångssterilisering idag.

Ända in på 70-talet förekom tvångssteriliseringar från myndigheternas sida när det gäller de här grupperna. Hos de psykiskt sjuka så pågick övergreppen ända in på 80-talet då de inte ansågs kunna ta hand om sina ev barn. Och jag kan nog ganska säkert påstå att antalet ur de grupperna långt överstiger de bland TS.

Och om jag förstår Lucas logik rätt så är alltså deras lidande mindre eftersom det hör till det förflutna?

Lukas säger även att mänskliga rättigheter är lika viktiga oavsett grupp och storlek, vilket han har rätt i, men det han glömmer är betydelsen. Och framför allt var insatsen gör störst nytta.

Nu är jag absolut inte ute efter att slå Lucas på fingrarna, tvärtom jag uppskattar mkt hans engagemang och förmåga att debattera men i mitt tycke så har han gjort misstaget precis som många av oss gör nämligen att tro att värde och betydelse är likvärdiga komponenter.

Jag kan ge ett exempel:

Jag har en mkt mkt ovanlig sjukdom som gör att jag har kronisk värk och för att komma till rätta med en behandling som skulle bota mig så skulle det krävas enorma resurser och tid av forskning. Ställ nu det här faktumet mot tex folk som har kronisk värk pga artros eller förslitningsskador. Alltså en mkt större grupp än lilla jag och några få till i världen.

Vilken grupp är det mest synd om och vem lider mest? Båda säger ni, men om jag frågar vilken av grupperna resurserna skall läggas på så hamnar det i ett helt nytt läge, eller hur?

Tyvärr så är det oftast så att med antalet följer en större anledning att lägga resurser på en problemlösning.

När det gäller transpersoner så använder sig Lucas av argumentet att det inte finns någon adekvat forskning runt gruppen och därför kan inte storleken bedömas, man kan faktiskt vända på hans argument och säga att iom att det inte finns någon forskning så kan det mkt väl indikera att gruppen är ganska liten i förhållande till andra grupper. Ju högre antal desto större är chansen att man känner till gruppen ifråga sas.

När det gäller Marcus så måste jag i viss mån hålla med honom om att Pride har vissa Pravdatendenser, eller jag skulle snarare vilja säga själva gayrörelsen, framför allt den poliska falangen.

Det är absolut inget fel i att lobba för sin grupp men när det kommer till RFSL och liknande så är det dominerande tänkandet att är du inte med oss så är du emot oss. Det här vet jag av egen erfarenhet då jag har ett förflutet inom RFSL.

Kanske det är just mina erfarenheter och kunskap som gör att jag är kritisk gentemot min egen grupp, hade jag varit något annat än bög så hade jag nog relativt säkert blivit kallad homofob och annat.

Nu får jag istället höra att jag inte har accepterat min läggning och annat trots att jag lever helt

öppet och är gift, både håller handen och kysser min man offentligt.

Det jag däremot inte gör är att göra en sak av det, vilket tyvärr många verkar göra inom HBTQ-gruppen.

Jag får väldigt ofta höra att jag och min man är så annorlunda gentemot andra bögar, och när man frågar på vilket sätt så säger de att vi är som vilket par som helst till skillnad mot de bögpar de träffat innan som tagit nästan varje tillfälle att demonstrera vilken läggning de haft, dvs antingen genom att dra upp det i diskussioner som inte ens rört sexualitet eller genom att näst intill grovhångla.

Jag har själv träffat på bögar som har gått över heterokillars gränser genom att inte respektera deras läggning, med andra ord både flirtat och tafsat.

Hade nu detta varit en tjej och en kille så hade det inte varit något som helst tvivel om att killen ifråga gått rejält över gränsen medan en bög kommer undan med just för att han är bög och objektet ifråga skall acceptera det hela annars är han homofob.

Jag brukar läsa Tofflan då och då eftersom jag gillar hennes relaxade stil, men hon skrev en sak som fick mig att fundera lite. Nämligen att Pride är till för att vi skall kunna vara oss själva för en vecka…

Min första tanke var att men hallå är det hur vi är, dvs rosa fjädrar och dildos som

Annelie Enochson skrev om i sin blogg?

Precis som Tofflan så önskar jag att de mer vanliga kunde komma fram som en motvikt till de rosa dildofantasterna.

I mitt tycke så anser jag att de tenderar en smula att sabotera för dem som inte är lika flamboyanta.

Jag menar inte att folk skall lägga band på sig men kanske visa lite mer sidor av sig själv än att under en vecka bara springa omkring i rosa fjäderboa och läderoutfit och säga att det är vår rätt att leva ut.

För väljer vi att fokusera på de här sakerna så är det inte konstigt ifall folk får fel uppfattning av oss, jag har sagt det förr och säger det igen!

Det är inte betraktarens ansvar att ta reda på hur en person är ifall den väljer att mkt spektakulärt visa upp sig. Det ansvaret ligger hos den som väljer att se ut på ett avvikande sätt.

Man kan aldrig kräva att en person skall informera sig eller inse en sak ifall man väljer att mkt ensidigt framställa sig själv.

Ingen av oss skulle ju tycka att det var ok om det infördes en ny lag utan ngn info och kravet ställdes att vi skulle känna till den.

Eller?

Amanda Brihed

Jag blir så förbannad när jag läser sådant här!

Självklart inte på Amanda utan på alla de nötter som kommenterar och tror att de vet vad de talar om!

Jag undrar ifall någon av dessa personer ens skulle tveka ifall frågan hade gällt en deformerad fot, hand eller ansikte.

Men så fort genitalier är inblandade så skriks det i högan sky. Har någon av alla dessa idioter ens försökt att sätta sig in i hur det är att varje morgon se en bild i spegeln som inte över huvud taget stämmer med hur det känns på insidan och i själen?

Jag har haft förmånen att känna några transsexuella genom mitt liv och jag skulle inte vilja byta med dem för allt guld i världen. De problem som de här människorna brottas med både innan och efter en operation är fruktansvärda.

Självmordsförsök är ngt som förekommer ofta hos den här gruppen då de inte har mkt stöd i samhället och faktiskt är helt utelämnade till sjukvården som har den absoluta makten över deras lycka.

Innan en operation ens kan komma på tal så skall det utredas in absurdum och vänner och familj intervjuas ofta för att höra ifall det föreligger några tvivel. Så råkar någon av vännerna eller familjemedlemmarna ha en negativ åsikt om könsbyten så kan allt spolieras, så ofta tvingas den som vill gå igenom ett byte till att bokstavligen be för sitt liv att de inte skall säga ngt negativt som kan förstöra deras framtid...

Jag tror inte många skulle tycka en sådan situation vore ok och framför allt rättvis!

Och all denna spänning och osäkerhet resulterar i ångest och depressioner som sedan vänds emot dem…

Vem skulle orka leva i en sådan situation utan att till sist bli själsligt skadad för resten av livet.

Ingen skulle tveka om att hålla med om att utseendekravet i samhället är enormt idag då vi matas med det ena skönhetsidealet efter det andra som är ouppnåeligt och som i långa loppet får oss att känna oss otillräckliga som män och kvinnor.

Tänk er då att det inte handlar om vikt och muskler utan om ngt som är mkt mer grundläggande för personligheten och den själsliga hälsan, nämligen uppfattningen om det egna könet!

Har de nu turen att bli beviljade en operation så är det inte alltid att allt blir perfekt, speciellt hos de som haft ett manligt kön innan. En del tvingas leva med ett utseende som avslöjar dem direkt och gör att de aldrig kan smälta in totalt i sin roll som kvinna, trots detta så väljer de att genomgå operationen, det om ngt borde säga hur viktigt det är att få utsidan att stämma med insidan.

Svenskar idag anser att det är deras rätt att få vara precis som de vill, men en del inser inte att det är samma sak för de här personerna, det enda som skiljer är att det krävs lite mer arbete för att komma till mål.

Visst kan jag hålla med om att barn inte är en rättighet men de flesta tycker nog ändå det inuti när det kommer till kritan.

Som människa har vi ett behov av att föra våra gener vidare oavsett lämplighet eller ej. Att då förvägra den här gruppen rätten att adoptera medan man tycker det är ok att gaypar skall få göra det blir en smula inkonsekvent.

Jag skulle vilja påstå att sättet ett samhälle behandlar minoriteter på är en tydlig indikation på hur civiliserat och humant det egentligen är.

Visst är vi en bit på väg men det finns fortfarande mkt att åstadkomma och förbättra!

Gay, Sex och Äktenskap

Äntligen verkar det som åtminstone ett land i Sydamerika har bestämt sig för att göra likakönade äktenskap lagliga. nu hoppas jag bara att alla de andra följer efter. Tyvärr har jag en känsla av att det lär dröja då katolska kyrkan har ett järngrepp om Sydamerika.

Det är lustigt egentligen att de som är emot gayäktenskap är de som har mest fördomar om vårt sexliv, dvs de tror att vi gökar jämt och överallt. Man kunde ju tycka att de om några borde vara positiva till vår önskan om att binda oss med bara en partner och leva monogamt precis som heterosarna.

Ett populärt argument från dem är att det står i bibeln men av ngn anledning så talas det tyst om att det citatet hänvisar till sex och inte kärlek. Och ngt som helt förpassas är fördömandet av skilsmässa, otrohet, stöld och framför allt kvinnans värde i förhållande till mannen.

Skall man nu roa sig med att tro på amsagor så bör man ju följa alla reglerna och inte bara plocka ut dem som man tycker passar för dagen.

Och ngt som verkligen tycks glömmas bort är att man skall älska sin nästa som sig själv… Och med tanke på hur mkt hat en del religiösa tycks besitta så kan de inte vara speciellt förtjusta i sin egen person.

Det skall tydligen hållas en skönhetstävling där man utser Miss Transsexuell…

jag måste erkänna att jag är imponerad av tjejernas mod att gå ut offentligt. jag har känt ett par transsexuella i mitt liv och de har alla haft som högsta önskan att totalt smälta in bland kvinnor.

Det jag funderar lite över är hur “Svensson” ser på tävlingen? Kommer han att se dem som kvinnor och bedöma dem efter deras skönhet eller kommer han att bedöma hur väl de smälter in bland de naturligt födda kvinnorna, dvs hur pass lite manliga drag de har kvar efter sina operationer och hormonintag.

Om man ser på pollen som gjorts så är det just Linn och Agneta som ligger bäst till då de mest verkar svara mot den "naturliga" synen på hur en kvinna skall se.

Den synen finns även bland de homsar, ju mer kvinnlig du ser ut som transsexuell desto mer lyckad är du. Medan den totala motsatsen gäller för dragqueens, där man skall vara så överdriven som möjligt för att vara bra.

För att inte tala om synen vi har på oss själva, är du fjolla så är du långt ned i hierarkin medan du hamnar i topp om du är extremt manlig. Problemet är bara att man skall se ut som den amerikanske drömmannen, avviker du ifrån den bilden så är du inte heller spec lyckad. Så råkar du vara tjock, hårig, bonde, invandrare etc så halkar du ned på listan.

Tyvärr vet jag inte hur synen är bland de lesbiska då homosexuella män och kvinnor iaf i Sverige är rätt segregerade, och uppriktigt sagt så förstår jag inte varför…

Man kan ju tycka att i en grupp som stått utanför så länge så borde det finnas lojalitet mot det egna ledet men tyvärr är det snarare tvärtom.

Journalistiska Slaskhinkar

Sånt här gör mig så irriterad…Tänk om man skulle skriva journalister, förlåt slaskhinkar givetvis…

Och givetvis så har inte jounalisten en aning om ngt utan bara rabblar upp en massa saker…

I Asien så har de inte riktigt samma hysteriska syn på manligt och kvinnligt som vi bla har i Sverige…De har en mer erfaren syn på livet än vad vi i mångt och mycket inskränkta västerlänningar har.

För det första så är tillhör transsexuella kvinnor och män det motsatta könet när de genomgått sina operationer, det är bla därför de gör dem för att få utsidan att stämma med insidan so to speak….



Transvestiter är mer accepterade på ett sätt då Asien har en kultur som genomsyras av könsöverskridande i många olika former, bla teater.

Det finns tom en acceptans för det sk tredje könet som inte ens finns påtänkt på den här sidan Atlanten, folk som behåller sina könsdelar men lever som det andra könet, till största delen fysiska män som lever som kvinnor.

Men jag förstår ju att det låter så mkt bättre att framställa saker och ting som konstiga och udda…Så att den normale Svensson kan förfasa sig och fortsätta leva i sin lilla socialdemokratiska såpbubbla om att Sverige och Västvärlden är det mest jämlika och liberala Gud har skapat ;-)

Tom här nere i Södern så är synen på transsexuella och transvetiter mkt mer liberal än i de norra delarna….i alla de stora kanalerna så finns det transsexuella programledare, en av frontfigurerna i gayrörelsen är nu mer kvinna och är ofta inbjuden till debatter om de mest olika saker inom den politiska arenan, alltså inte bara sexualpolitik!

I alla serier på tv så finns det MINST ett gaypar som är som alla andra….inget märkvärdigt eller fjollande där inte, de visar både kyssar och gräl.



De enda gångerna folk blir så där sjukligt nyfikna och skvallrar är när ngn lever i garderoben och bara en massa rykten är i omlopp….när de väl kommer ut så blir de totalt ointressanta…såvida de inte har ett yrke som är mkt glamouröst…tex tjurfäktare eller coplasångare.



Nu kanske jag har en mer avslappnad syn på det här med folk som byter kön än vad den stora massan har då jag har haft förmånen att känna många i mitt liv.

Och jag kan inte för mitt liv påstå att de skulle vara så annorlunda som en del vill ha det till.

Däremot ngt som gör mig illa berörd är alla människor som inte är sig själva…det finns en del bögar och flator som tror att de måste tillhandahålla en speciell attityd, dvs bögar som är maskulina försöker vara hysteriskt fjolliga och flator som är feminina men försöker vara värsta butchen…..har de de här dragen naturligt sett så nada problemas, men när de försöker passa in i en mall där de inte hör hemma så blir det så fel….vissa av oss är lite mer fjolliga medan andra är mer maskulina i sin approach….det som förbryllar mig är att folk fokuserar mer på hur en människa framstår än hur den är, framför allt gentemot sin omvärld.

Det är faktiskt ngt jag INTE saknar från Sverige, den här sjukliga besattheten av att trycka in folk i fack och sedan döma ut dem ifall de inte är som den falukorvsätande medelsvensson….såvida nu inte personen i fråga är så där folkligt käck a la Babsan



….för han är ju ingen riktig människa utan bara en liten rosahövdad transa ;-)