fredag, augusti 6

Den Rosa Vreden

Det är nästan lite synd om Marcus Birro när han återigen sluntit med tangenterna och ådragit sig de rosa elefanternas vrede…



Trots att jag i allra högsta grad ogillar Marcus, nästan lika mkt som jag ogillar hans pretentiöse bror! (personlig erfarenhet av dem båda)

Så ligger ändå mina sympatier hos honom i det här fallet trots hans inkompetenta sätt att uttrycka sig.

Men för att återgå till den rosa vreden så tycks det handla om hur viktig gruppen TS är i förhållande till andra grupper.

Lucas Romson som verkar leda Birros bashing uppmanar honom till att läsa på ämnet ifråga för att sedan några stycken längre ned göra ett lika nonchalant uttalande om att vare sig romer, handikappade psykiskt sjuka är utsatta för tvångssterilisering idag.

Ända in på 70-talet förekom tvångssteriliseringar från myndigheternas sida när det gäller de här grupperna. Hos de psykiskt sjuka så pågick övergreppen ända in på 80-talet då de inte ansågs kunna ta hand om sina ev barn. Och jag kan nog ganska säkert påstå att antalet ur de grupperna långt överstiger de bland TS.
Och om jag förstår Lucas logik rätt så är alltså deras lidande mindre eftersom det hör till det förflutna?

Lukas säger även att mänskliga rättigheter är lika viktiga oavsett grupp och storlek, vilket han har rätt i, men det han glömmer är betydelsen. Och framför allt var insatsen gör störst nytta.

Nu är jag absolut inte ute efter att slå Lucas på fingrarna, tvärtom jag uppskattar mkt hans engagemang och förmåga att debattera men i mitt tycke så har han gjort misstaget precis som många av oss gör nämligen att tro att värde och betydelse är likvärdiga komponenter.

Jag kan ge ett exempel:

Jag har en mkt mkt ovanlig sjukdom som gör att jag har kronisk värk och för att komma till rätta med en behandling som skulle bota mig så skulle det krävas enorma resurser och tid av forskning. Ställ nu det här faktumet mot tex folk som har kronisk värk pga artros eller förslitningsskador. Alltså en mkt större grupp än lilla jag och några få till i världen.

Vilken grupp är det mest synd om och vem lider mest? Båda säger ni, men om jag frågar vilken av grupperna resurserna skall läggas på så hamnar det i ett helt nytt läge, eller hur?

Tyvärr så är det oftast så att med antalet följer en större anledning att lägga resurser på en problemlösning.

När det gäller transpersoner så använder sig Lucas av argumentet att det inte finns någon adekvat forskning runt gruppen och därför kan inte storleken bedömas, man kan faktiskt vända på hans argument och säga att iom att det inte finns någon forskning så kan det mkt väl indikera att gruppen är ganska liten i förhållande till andra grupper. Ju högre antal desto större är chansen att man känner till gruppen ifråga sas.

När det gäller Marcus så måste jag i viss mån hålla med honom om att Pride har vissa Pravdatendenser, eller jag skulle snarare vilja säga själva gayrörelsen, framför allt den poliska falangen.

Det är absolut inget fel i att lobba för sin grupp men när det kommer till RFSL och liknande så är det dominerande tänkandet att är du inte med oss så är du emot oss. Det här vet jag av egen erfarenhet då jag har ett förflutet inom RFSL.

Kanske det är just mina erfarenheter och kunskap som gör att jag är kritisk gentemot min egen grupp, hade jag varit något annat än bög så hade jag nog relativt säkert blivit kallad homofob och annat.

Nu får jag istället höra att jag inte har accepterat min läggning och annat trots att jag lever helt
öppet och är gift, både håller handen och kysser min man offentligt.

Det jag däremot inte gör är att göra en sak av det, vilket tyvärr många verkar göra inom HBTQ-gruppen.

Jag får väldigt ofta höra att jag och min man är så annorlunda gentemot andra bögar, och när man frågar på vilket sätt så säger de att vi är som vilket par som helst till skillnad mot de bögpar de träffat innan som tagit nästan varje tillfälle att demonstrera vilken läggning de haft, dvs antingen genom att dra upp det i diskussioner som inte ens rört sexualitet eller genom att näst intill grovhångla.

Jag har själv träffat på bögar som har gått över heterokillars gränser genom att inte respektera deras läggning, med andra ord både flirtat och tafsat.

Hade nu detta varit en tjej och en kille så hade det inte varit något som helst tvivel om att killen ifråga gått rejält över gränsen medan en bög kommer undan med just för att han är bög och objektet ifråga skall acceptera det hela annars är han homofob.

Jag brukar läsa Tofflan då och då eftersom jag gillar hennes relaxade stil, men hon skrev en sak som fick mig att fundera lite. Nämligen att Pride är till för att vi skall kunna vara oss själva för en vecka…

Min första tanke var att men hallå är det hur vi är, dvs rosa fjädrar och dildos som
Annelie Enochson skrev om i sin blogg?

Precis som Tofflan så önskar jag att de mer vanliga kunde komma fram som en motvikt till de rosa dildofantasterna.

I mitt tycke så anser jag att de tenderar en smula att sabotera för dem som inte är lika flamboyanta.

Jag menar inte att folk skall lägga band på sig men kanske visa lite mer sidor av sig själv än att under en vecka bara springa omkring i rosa fjäderboa och läderoutfit och säga att det är vår rätt att leva ut.

För väljer vi att fokusera på de här sakerna så är det inte konstigt ifall folk får fel uppfattning av oss, jag har sagt det förr och säger det igen!

Det är inte betraktarens ansvar att ta reda på hur en person är ifall den väljer att mkt spektakulärt visa upp sig. Det ansvaret ligger hos den som väljer att se ut på ett avvikande sätt.

Man kan aldrig kräva att en person skall informera sig eller inse en sak ifall man väljer att mkt ensidigt framställa sig själv.

Ingen av oss skulle ju tycka att det var ok om det infördes en ny lag utan ngn info och kravet ställdes att vi skulle känna till den.

Eller?

5 kommentarer:

Lukas Romson sa...

Trevligt att du vanligen gillar det jag skriver Maleandro!

Jag är väl medveten om de tvångssteriliseringar som skedde fram till 1975, och att psykiskt sjuka och romer hörde till de hårdast utsatta grupperna. Min poäng var att de flesta, däribland säkert även Marcus Birro, idag tycker detta var förfärligt. Medan vi tyvärr fortfarande accepterar tvångssteriliseringar på transsexuella. Detta är inkonsekvent och visar på att samhället inte tycks tycka att transsexuella är värda lika mycket som andra grupper.

Däremot har jag varit mycket tydlig med att jag inte på något sätt mäter lidande, jag anser inte att man bör göra det.

När man däremot tvingas besluta var man ska satsa resurser i folkhälsofrågor tycker jag man bör se både till hur många som lider och hur allvarligt lidandet är, i förhållande till vad som kan åstadkommas med lika stora insatser. Din sjukdom är det bättre att satsa resurser på, även om gruppen är liten, jämfört med att bota exempelvis förkylning.

Och tack och lov så är det ju så att många av de förändringar som skulle innebära bättre folkhälsa för transpersoner (i form av mindre diskriminering och bättre attityder) nästan inte kostar någonting. Lagändringar kostar bara arbetstiden i riksdagen.

Transrörelsen kräver inte mer än vad som redan satsas på andra utsatta minoriteter. Vi kräver bara likhet inför lagen och likvärdiga resurser.

Om din tes om att forskningen om en grupp har med gruppen storlek att göra skulle i princip 97% av Sveriges befolkning vara män. För nästan all medicinsk forskning är gjord på män. Jag tror mer på normer som styr forskningen som förklaring.

Sen tycker jag du gör fel när du buntar ihop samtliga aktörer inom hbt- och transrörelsen i samma grupp och tycker vi alla är fientliga utåt. Det kanske gällde i just din RFSL-avdelning, men hur vet du att det stämmer idag, i alla organisationer?

Själv såg jag varken löspenisar eller rosa fjädrar på årets Pride, däremot en hel del föredrag och debatter i Pride House. Mitt tips är att du testar den delen av Pride istället för festerna om du vill slippa fjädrarna.

Allt gott!/ Lukas

Tofflan sa...

Tack för att du tolkade mig rätt - och för att du läste och citerade också!
/Grå-Tofflan

Maleandro sa...

Jag kopierade din kommentar och klippte in mina svar, jag hoppas det är ok?

För att förenkla så låter jag mina svar börja med M så är det lättare att läsa.

(Och uppenbarligen så blev det för många tecken så jag har delat upp det hela i två kommentarer)

Trevligt att du vanligen gillar det jag skriver Maleandro!

Jag är väl medveten om de tvångssteriliseringar som skedde fram till 1975, och att psykiskt sjuka och romer hörde till de hårdast utsatta grupperna. Min poäng var att de flesta, däribland säkert även Marcus Birro, idag tycker detta var förfärligt. Medan vi tyvärr fortfarande accepterar tvångssteriliseringar på transsexuella. Detta är inkonsekvent och visar på att samhället inte tycks tycka att transsexuella är värda lika mycket som andra grupper.

M: Jag tror att orsaken till att folk inte ”bryr” sig om TS steriliseringar är för att de inte vet så mkt om ämnet ifråga och därför inte kan avgöra hur pass stort övergreppet egentligen är på de som vill byta kön.

Däremot har jag varit mycket tydlig med att jag inte på något sätt mäter lidande, jag anser inte att man bör göra det.

M: Jag menade inte att du mäter lidandet som sådant men ibland när man befinner sig i den målgrupps som diskuteras så vet man mer än den som är utanför sas.

När man däremot tvingas besluta var man ska satsa resurser i folkhälsofrågor tycker jag man bör se både till hur många som lider och hur allvarligt lidandet är, i förhållande till vad som kan åstadkommas med lika stora insatser. Din sjukdom är det bättre att satsa resurser på, även om gruppen är liten, jämfört med att bota exempelvis förkylning.

M: Jag håller inte riktigt med i ditt resonemang, hade det gällt ett faktiskt botemedel för snuva så hade jag kanske hållit med, men om det hade gällt den gruppen som jag jämförde med så hade jag nog ansett att den gruppen haft större prioritet.

Maleandro sa...

Och tack och lov så är det ju så att många av de förändringar som skulle innebära bättre folkhälsa för transpersoner (i form av mindre diskriminering och bättre attityder) nästan inte kostar någonting. Lagändringar kostar bara arbetstiden i riksdagen.

M: Här håller jag med dig totalt men med tillägget att eftersom det är transpersonerna som har kunskapen så är de också de som måste ge ut den. Jag tror att människor som inte normalt konfronteras med personer som har de här problemen har mkt svårt att förstå hur jobbigt det är.


Transrörelsen kräver inte mer än vad som redan satsas på andra utsatta minoriteter. Vi kräver bara likhet inför lagen och likvärdiga resurser.

M: Och orsaken till att de andra har fått hjälp är ju för att samhället har blivit medvetna om deras problem

Om din tes om att forskningen om en grupp har med gruppen storlek att göra skulle i princip 97% av Sveriges befolkning vara män. För nästan all medicinsk forskning är gjord på män. Jag tror mer på normer som styr forskningen som förklaring.

M: Men samhället beter sig i många fall som om det vore 97 procent ;-)
Skämt åtsido, normer uppstår ju för att det finns en grund för dem någonstans sas, eller rättare sagt någon tror att en sak är på ett visst sätt och agerar därefter. Forskare använder sig ofta av teser när de sätter igång, antingen för att bevisa eller motbevisa den. Min man är forskare så jag får höra mkt om hans arbete

Sen tycker jag du gör fel när du buntar ihop samtliga aktörer inom hbt- och transrörelsen i samma grupp och tycker vi alla är fientliga utåt. Det kanske gällde i just din RFSL-avdelning, men hur vet du att det stämmer idag, i alla organisationer?

M: Visst generaliserar jag men det gör även människor inom HBTQ när de beskriver heterosexuella, inget försvar men ett mänskligt beteende. Nu kan jag inte med bestämdhet säga att det är så just i din avdelning men av dem jag träffade både i min egen och ur andra så fanns det en ganska tydlig agenda om vad som önskades av en bra medlem, och de som bröt den oskrivna regeln ansågs i viss mån gå emot rörelsen.
Och det fanns även en uppfattning om hur de på ”utsidan” var. Men så är det ofta på arbetsplatser, man höjer sitt eget värde genom att sänka någon annans.

Själv såg jag varken löspenisar eller rosa fjädrar på årets Pride, däremot en hel del föredrag och debatter i Pride House. Mitt tips är att du testar den delen av Pride istället för festerna om du vill slippa fjädrarna.

M: jag har absolut inget emot fjädrarna, tvärtom! Men jag skulle önska att vår rätt att vara oss själva även i viss mån kunde innehålla ännu mer av att visa de som inte är ur vår egen grupp, att just föredragen och debatterna som du nämner är en större del än paraden i våra liv.
För jag tror att om ”vanligt folk” dvs heteroexuella som inte tror sig känna någon ur HBTQ-gruppen inte blir delaktiga i de föredrag, debatter och information som förekommer så är det inte lätt att vara "upplyst". Oftast enligt min erfarenhet så riktar ju sig just den här typen av information till de som redan är invigda

Allt gott!/ Lukas

Tack det samma, Och det är alltid lika kul att diskutera med dig :-)

Maleandro sa...

Tofflan:
Tack själv!

Och som jag sa i inlägget så gillar jag din stil mkt :-)