Men spontant kan jag väl tycka att det är bra att saker kommer fram i ljuset, vare sig det gäller mindre smickrande smeknamn eller mer allvarliga saker som att amerikanska soldater dödar civila och sedan försöker dölja det.
Ni som läser min så sällan uppdaterade blogg vet att jag inte är överdrivet förtjust i det amerikanska sättet att se på omvärlden och framför allt inte deras von oben attityd när de går in ett land och skall skapa ordning och reda oftast med katastrofala följder för befolkningen.
Bara för att man tycker att det egna landets sätt är det bästa så innebär det inte att det skulle fungera i ett annat land med en helt annan kultur. Det skulle bli lite som om jag åkte ned till mörkaste Afrika och bestämde att en nomadstam skulle bosätta sig i mitt nybyggda betonghus och att de hädanefter skulle leva svenssonliv.
De flesta normalbegåvade inser att det skulle gå rätt illa…
Och nu över till ngt mer juligt…
Hos Magdalena Ribbing kan man läsa om ett gaypar som inte är välkomna hos den ena partens föräldrar över jul.
Frågan har fått en massa kommentarer och de flesta går ut på att dumpa föräldrarna och fira jul själva.
Hade det gällt ett par som bodde i Sverige så hade jag hållit med, men nu bor paret tydligen utomlands och det gör frågan lite mer komplicerad.
Som utlandsboende och älskare av julen så kan jag berätta att varje år är lika jäkla jobbigt eftersom det svenska blir väldigt viktigt när man bor utomlands, och det gäller nog alla som bor i ett annat land och inte bara oss ”underbara” svenskar…
Fuck SD!
Jag vet inte hur det är med er men för mig så innebär julen bla att familj och vänner samlas vid den vackra gröna äkta granen och pimplar glögg hysteriskt under glatt julsjungande. Nu är det ju inte så i verkligheten men förväntansmässigt så är det så.
Traditioner blir oerhört viktiga när man inte har tillgång till dem på en daglig basis och därför också mkt jobbigare att hantera när de inte uppfylls som man önskar.
Nu har inte Florre och jag några problem med våra familjer utan det är mer praktiska skäl som hindrar oss från att åka och fira jul i respektive föräldrahem och likadant för våra släktingar.
Men jag kan tänka mig att det måste vara fruktansvärt att veta att man inte är välkommen just vid en sådan uttalad familjehelg och oavsett hur mkt familj man än är med sin make/maka så måste det göra ont trots att man kanske har både gran, glögg och sång.
Ärligt talat så tror jag att de flesta familjer krisar under och runt julhelgen då förväntningarna är så enormt högt ställda och väldigt sällan infrias.
Det skall vara stjärnklart med nyfallen snö, alla skall vara glada, presenterna bli uppskattade, maten skall smaka himmelskt, granen skall vara så där Disneyperfekt, Kalle Anka skall vara lika rolig som när man var fem år, Arne Weise tänder det lilla ljuset precis som alla de andra 200 åren han satt i rutan osv
Och ärligt talat hur ofta händer allt det där…
Aldrig skulle jag vilja påstå, ändå så envisas vi med att drömma och hoppas
Och just när man bor utomlands så blir man ännu mer fast i de där drömmarna, givetvis så vet man att det inte går men man slutar ändå aldrig hoppas
Jag önskar att jag kunde ge killarna ett bra råd om vad de skall göra, rent logiskt och moraliskt kan jag tycka att de borde be föräldrarna hoppa åt tjottahejti men emotionellt så hade jag nog gjort precis tvärtom och accepterat föräldrarnas sanslösa krav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar