Lekstuga med Scherman

Jag undrar ifall Sherman eller någon av de så intelligenta kommentatorerna skulle vilja byta plats med någon ur den kungliga familjen och ta all skit som de tvingas göra utan att kunna saga flasklock tillbaka.

Jag medger villigt att jag inte är någon älskare av det svenska kungahuset, mest för att jag inte gillar att de allihop ser ut att kunna vara mina grannar.

Jag undrar ifall någon av oss kan säga att det inte finns någon bland våra förfäder som inte gjort något dumt.

Ni som läser den här bloggen då och då vet att jag avskyr både gamla och nya nazister.

Men att begära att Silvia skall ta avstånd ifrån sin far och hans gärningar under kriget är lite övermaga. Barn kan aldrig hållas ansvariga för vad deras föräldrar gör eller gjort.

I så fall skulle mkt få av oss kunna säga ngt eftersom de flesta av oss har idioter bland våra förfäder.

Vad som jag tycker är lite kul är att så många svenskar tycks tro att kungafamiljen inte gör annat än glassar i sina slott och inte gör ett jota för Sverige. Kanske det är skillnad då man bor utomlands och inte bara blir serverad EN sanning som tyvärr fortfarande är ganska influerad av det kommunistiska tänkandet att ingen är bättre än den andre.

Bernadottarna figurerar ofta i både press och tv, inte bara i olika gala sammanhang utan även mer professionella och sätter Svedala på kartan på ett sätt som inte hade varit lika framgångsrikt med en president. Sverige är tyvärr inte så häftigt och bra som många svenskar tycks tro, vår sanning är inte resten av världens.

Vi har tyvärr samma tendens som amerikanerna att tro att vi vet bäst i alla lägen och framför allt inbilskheten att tro att alla ser oss som föredömen.

Françoise Sagan sa en gång att hon föredrog att gråta i en RR framför att göra det i en VW, jag skulle vilja påstå att oavsett omgivning så är det nog lika jäkligt ifall man är ledsen.

Men tänk er att bli född in i ngt som ni inte kan komma ur, ni är alltid bevakade av kameror, minsta lilla detalj utreds i skvaller och kvällstidningar, ni kan aldrig någonsin vara helt säkra på att inte någon av era vänner kommer att sälja ut er till pressen för en summa pengar.

Är ni duktiga på ngt så snackas det om gräddfil, är ni dåliga så blir det curling och räkmacka istället. Ert kärleksliv studeras in i minsta detalj och ni kan i praktiken inte gifta er med vem ni vill.

Ni kan aldrig yttra en enda personlig åsikt utan att först ha granskat den så att den inte kan feltolkas, med andra ord det ni säger blir rätt kraftlöst.

Skulle er partner vara otrogen så får ni se bilder av er själva där ni ser ut som sju svåra år, ni får läsa intervjuer med älskarinnan och hur hon berättar om ställningar och hur hon tillfredsställde er man bättre och ni kan inte säga ett ord till ert försvar.

Oavsett hur sjuka ni är så måste ni ställa upp i olika sammanhang för både media och annat, skulle ni vara så dåliga att ni inte kan så börjar det genast spekuleras det i vad för sjukdom ni har, cancer, tumör, alzheimer osv trots att ni kanske bara har åkt på kräksjukan efter en visit på ett sjukhus.

Råkar ni ha en bra dag och ser fräscha ut så sägs det att ni har lyft er på skattebetalarnas kostnad men gud nåde ifall ni ser fallfärdiga ut då snackas det om plikt och ansvar gentemot folket.

Jag vet inte hur det är med er men själv skulle jag spy på ett sådant liv, framför allt om jag själv inte hade valt det. Att bli kändis mot sin vilja och få sina tuttar fotade av en paparazzi bakom en buske är inte samma sak som när Linda Rosing gökar inför kameran av egen fri vilja för att hon vill bli kändis.

Vad få verkar inse är att vår kungafamilj till stor del tvingas leva i ett rum med glasväggar, dvs varenda liten jäkel kan se och tycka till om vad de gör, tom när de skall vara privata.

Jag tror att de flesta skulle reagera på ett sådant liv genom att i viss mån tappa fotfästet och ibland göra dumma saker för att koppla av.

Och till skillnad från Françoise så gråter jag hellre i en VW än i en RR där alla kan se mig.