fredag, april 11

Jag, en människa!

Jag måste säga att den här debatten om fjollighet börjar bli lite lätt komisk.

Uppriktigt sagt så kan jag inte förstå varför folk blir så upprörda, att ifrågasätta en åsikt är inte ett personangrepp eller att mobba ngn.

Om jag skriver att jag tycker moderaterna har en bra politik och ngn säger att de inte håller med mig om mina åsikter, skall jag bli kränkt och börja vråla om mobbing?

Den springande punkten i det hela som jag ser det är att många verkar missa att har man en blogg och den är öppen för alla att läsa så händer det ibland att folk länkar därför att de använder en som ett exempel på vad de tycker om en sak, eller för att de inte håller med en om en annan.

En blogg är lite som ett speakers corner, ett ställe där man kan föra ut sina åsikter och tankar runt saker, men det innebär ju inte att man alltid kan få stå oemotsagd.

Jag kan förstå att det är obehagligt att bli ifrågasatt men det är en del av spelets regler.

I min blogg så har jag öppna kommentarer, dvs vem som helst kan kommentera utan att jag godkänner deras kommentarer, för mig så är det renhårigast eftersom jag anser att alla skall ha samma möjlighet som jag att säga vad de tycker, även ifall de inte håller med mig.

För mig så är det en del av det som kallas yttrandefrihet. Och sedan så försöker jag efter bästa förmåga bemöta det de säger.

Psykbryt kallade mig för rövhål i sin blogg, och ärligt talat så tar jag inte det minsta illa upp. Det är hans åsikt i det hela och det är helt ok med mig. Visst hade jag kanske velat ha lite mer argument men ibland så kommer man inte på ngt.

I och med att jag gav mig in i debatten så måste jag ju acceptera att det blir reaktioner på det jag skriver, även sådana som idiotförklarar mig.

Kanske jag har haft en makalös tur i mitt liv när jag inte blivit utsatt för fördomar eller kränkningar, men massor av mina homosexuella vänner har samma erfarenheter som jag. Så jag kan inte vara så hemskt ovanlig? Många av dem har varit precis lika fjolliga som jag, och är det fortfarande.

Kanske vår tur beror på att vi ser oss som människor och individer där vår sexualitet bara är en mkt liten del av vad vi är.

För mig personligen så är min läggning inte speciellt märkvärdig, jag gillar män i sängen och that’s it.

Utanför den så är jag så mkt mer än just bara bög, när jag beskriver mig själv så säger jag mkt sällan att jag är bög, inte för att jag skäms eller tycker jag är onormal, tvärtom.

Men jag är inte speciellt intresserad av vad andra gör i sängen så varför skulle de vara det av mig och mitt sex?

När jag träffar en ny människa så skiter jag fullkomligt i vad de gör mellan lakanen, för mig är det mer viktigt hur personen är som individ, dvs snäll, smart, rolig etc.

Skulle personen råka vara homosexuell eller afrikan så spelar det mig ingen större roll, den enda gång som det spelar roll är ifall personen börjar stöta på mig.

Om ngn tycker illa om mig så utgår jag inte från att det är för att jag gillar män utan för att det är ngt i min personlighet som de ogillar.

Bara för att jag är bög innebär ju inte att alla måste älska min personlighet. Jag använder alltså inte min läggning som ursäkt för att slippa ta ansvar för de delar som är mindre bra i min personlighet.

Säger ngn att jag är en arrogant jäkel så funderar jag över ifall jag är arrogant, inte ifall de tycker illa om mig för att jag är gift med en man.

För mig så är det lite fegt att hela tiden gömma sig bakom argument som att folk är homofober och rasister bara för att de inte tycker som jag själv.

Visst är det bekvämt, man slipper ansvaret att kanske försöka ändra på sig eller reflektera över ifall det kanske ligger ngt i vad de säger.

När jag dör så vill jag bli ihågkommen som en människa som var rolig, smart, knäpp, elak, korkad eller vad de nu kommer at tycka, inte som en bög.

Kommer folk bara ihåg mig för vad jag gjorde mellan lakanen så har jag misslyckats som person.

Länkar:

http://knuff.se/u/398043/604/i

http://knuff.se/u/3997f9/747/i

http://bimbo84.blogspot.com/2008/04/rtten-att-f-vara-sig-sjlv.html

http://trollhare.wordpress.com/2008/04/09/projicerad-hybri/

http://lancia.blogg.se/1207667916_gaygaygay.html

http://bimbo84.blogspot.com/2008/03/homofobins-mnga-ansikten.html

http://www.arrelius.se/live/2008/04/08/titta-pa-mig-jag-ar-straight/

http://lancia.blogg.se/1207870301_hr_behvs_ett_klargran.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/bgar-och-bgeri.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/homo-hetero-och-lilla-jag.html

3 kommentarer:

Psykbryt sa...

Maleandro: Ironisering och förlöjning har gränser - det är det jag vill poängtera och komma till. "Gör löje av deras fysik"- vad menas?

Med uttrycket rövhål har jag enbart litterära avsikter. Jag arslar med finess. Och sedan om vi nu är överens om att alla har rätt att finnas och vara vilka de vill - varför ge dig in och hugga på Bimboboy personligen då? Kan du inte föra ett mer generellt resonamang?

Puss och kram från ett jävla arsle

Psykbryt sa...

Hej Maleandro. Vi är två som skriver för Psykbryt, Psyk OCH Bryt. Det är alltså Psyk, inte Psykbryt, du fört en dialog med här.

Vänligen, Bryt

MB sa...

Psyk:

Halloj där :-)
Förlåt att det tagit så lång tid innan jag svarade, men jag hade massor att göra igår

När jag skrev om löje och fysik så menade jag som när folk tex säger att Blondinbella har en potatisnäsa istället för att säga att de ogillar henne. Dvs de använder sig av hennes utseende för att förlöjliga henne., är du med?

Orsaken till att jag använde mig av BB var för att Arrelius skrev om ngt som jag höll med om, och bland annat länkade till honom.

Jag har själv sett såna beteenden hos en del bögar, nu menar jag inte att BB gör så, men han gör en sak som jag inte tycker om och det är att när folk kritiserar eller har motsatta åsikter så säger han att de är avundsjuka eller mobbar honom istället för att bemöta det folk skriver.

Folk verkar tro att jag tycker illa om honom, det gör jag absolut inte, däremot så håller jag inte alltid med om det han skriver.

Jag tror att hans missuppfattning av mina intentioner började när han skrev ett inlägg om kärlek och jag försökte kommentera och säga att jag inte höll med, han publicerade aldrig mina kommentarer, så jag skrev ett inlägg istället där jag förklarade varför jag tyckte han hade fel i sin syn på just det.

Tyvärr så tog han hemskt illa upp och kallade mig avundsjuk på att hans blogg var med populär än min istället för att argumentera för just sin syn på kärleken. Han sa även att han inte ville ha mig i sin blogg så jag respekterade det.

Jag tror folk missar att han och jag är ganska lika egentligen, precis som han så tar jag ut svängarna ganska rejält, både för att jag tycker det är skoj men även för att bryta mönster som jag anser dumma. Det som kanske skiljer oss är att jag förväntar mig reaktioner på det jag gör iom att jag vet att jag går över gränsen ibland hos folk.

Jag kan berätta om när jag sökte jobb en gång på ett sjukhus, just då hade jag knallorange hår och var klädd i rosa som var den stora favoritfärgen just då, jag hade stora fjäderörhängen och massor av armband. Tjejen som intervjuade mig sa att jag fick jobbet men att jag kanske var tvungen att tona ner mig lite, jag sa att jag inte ville det eftersom jag tyckte om hur jag såg ut. Men saken var att jag förstod hennes önskan iom att jag skulle jobba med gamla människor som kanske skulle reagera negativt, och iom att jag hade gjort valet att gå utanför koderna så fick jag acceptera att folk reagerade.

Jag fick ett annat jobb av tjejen där jag inte hade kontakt med gamlingarna på samma sätt. Hade jag nu bara sett saken från ett håll så hade jag givetvis blivit skitsur och tjoat om diskriminering.

Om jag skall ta ett annat ex så skrev jag för ett tag sedan om en ung tjej som hade invandrarbakgrund, och var urdålig i svenska men skulle jobba som lärare i ett ämne där språket var viktigt, hon ansåg att hon var utsatt för diskriminering bara för att hon inte fick jobbet istället för att se att hennes kunskaper inte var tillräckliga för jobbet.

Jag är fortfarande lika provokativ som när jag var yngre, min man är professor på ett stort universitet och hans arbetskamrater har vissa problem med att sätta mig i ett fack, just pga att jag bryter mot hur en professorsman bör se ut, när vi träffas så är jag lika stylad och fixad som Victoria Beckham, och de brukar titta på mig som om jag vore en alien, när man är akademiker så skall man inte vara så fåfäng som jag verkar vara och framförallt inte vara smart ;-)

Men som sagt så tycker jag det är kul att bryta mönster, men jag är också medveten om att iom att jag väljer att göra det så reagerar folk.

För att göra det enkelt sas, går det förbi en kvinna med en blomkruka med en pelargon i på huvudet så tittar jag därför att inte alla kvinnor gör det, det innebär inte per automatik att jag tycker pelargontjejen är dålig eller värd förakt. Jag tittar helt enkelt bara för att det är ngt som inte är så vanligt förekommande… förstår du hur jag menar med liknelsen?

Jag tänkte att jag skall ta och skriva ett inlägg om de stora skillnaderna mellan svenskt och spanskt bögliv där just stirrandet ingår faktiskt ;-)

Puss Och Kram på dig själv och ha en bra lördag :-)