Jag tänkte jag skulle skriva lite om skillnaderna mellan svenskt och spanskt bögliv nu när allt detta bögande är på tapeten ;-)
http://maleandro.blogspot.com/2008/04/jag-en-mnniska.html
http://maleandro.blogspot.com/2008/04/bgar-och-bgeri.html
http://maleandro.blogspot.com/2008/04/homo-hetero-och-lilla-jag.html
Idén fick jag igår när Florre undrade vad det var jag satt och skrev så intensivt på, jag förklarade, och han läste en del av vad som skrivits och hans kommentar var mkt enkel men talande på ett sätt tyckte jag! Det han sa var att det var så typiskt svenskt, jag frågade vad han menade och han sa att i Sverige så är det alltid ngn annans fel. Dvs vi vill inte ta ansvar för vad vi är och gör i förhållande till varandra. Och framförallt så polariserar vi varandra.
Det där fick mig att börja tänka och fundera över skillnaderna mellan bögar i Sverige och Spanien.
I Sverige så är bögar oftast grupperade beroende på vad de är och gillar, och går man över gränsen så blir man inte populär.
När jag jobbade inom RFSL så hörde jag ofta att fjollorna förstörde för de ”riktiga” bögarna. Fjollorna i sin tur avfärdade alla som flanellskjortebögar.
Den där grupperingen finns inte här nere, här är alla bögar och sedan punkt liksom.
De flesta klubbar som finns här är sk bear-clubs, dvs ställen för machomän, I Sverige så skulle inte en fjolla kunna komma in och bli accepterad, här däremot så är det helt ok. Så du kan alltså vara hyperfjollig och stå sida vid sida med världens läderbög som har hår överallt och den ene ser inte ner på den andre. Tvärtom.
En period så tyckte jag det var superskoj att springa på olika fetisch och läderklubbar i Sverige, ofta så fick jag höra att jag inte hade där att göra just för att jag var fjollig och inte passade in.
Här så kan jag gå till en macho-klubb, supersminkad och klädd som världens trendoffer och ändå bli helt accepterad, tom flirtad med. Det är alltså inte din grupptillhörighet som är det viktiga utan hur du är och ifall du är tillgänglig.
Ett ex, för några månader sedan så var Florre och jag på ett ställe som kallas El Oso, in kommer en tjej och varenda bög i hela lokalen fick spatt, tills de insåg att det var en transa, då var det helt ok och han blev bjuden på en öl av ngn. Killen var så feminin och perfekt så man kunde inte se att det var en kille, ändå så var han en i gänget sas. I Sverige så tvivlar jag på att killen ens kommit in på en sk machoklubb.
Överlag så tittar folk väldigt mkt härnere på en, inte för att de tycker du är konstig utan för att se just dig, dvs en bekräftelse av dig som person.
Visst finns det preferenser här nere precis som i Sverige, vissa vill ha en feminin kille medan andra föredrar en mer maskulin i sängen, men det ena är inte bättre än det andra sas.
Så det är inte ovanligt att se en läderhunk gå hem med en fjolla trots att hunken kanske egentligen föredrar en mer maskulin kille, men just för att folk här nere är mer intresserade av hur du är än vad du är så korsas de där gränserna ofta.
När det gäller bögar i samhället så är de mkt mer accepterade än i Sverige, trots den katolska kyrkan. Här i Sevilla så ser jag ofta män och kvinnor som håller varandras händer och ingen reagerar negativt, visst en del tittar, men oftast är det äldre som inte riktigt vant sig.
Kanske beror den här acceptansen på att det vimlar av homosexuella i alla tv-program, massor av sångare och skådisar är gay och öppna med det, i varje dokusåpa så finns minst ett gaypar.
En av Spaniens mest populära programledare är gay och gift med en man, hans bröllop var det stora samtalsämnet här nere under en vecka, inte för att han var gay utan för att han äntligen funnit lyckan och gift sig.
Speciellt inom Copla-kulturen så vimlar det av homosexuella, både kvinnor och män, Copla är en slags traditionell sångstil som grundar sig på zigenarmusik.
Den katolska kyrkan fördömer givetvis homosexuella men folket på gatan bryr sig inte nämnvärt. Kanske om du hamnar i en mkt liten stad på landet så reagerar folk negativt på dig, men det beror oftast på att i såna städer är folk fortfarande starkt knutna till kyrkan.
Överlag så är nog den spanska livsstilen mer rak än den svenska, gillar folk dig så visar de det, ogillar de dig så visar de det med. Vill de ligga med dig så visar de det rätt så tydligt, så det där spelet som förekommer i Sverige är inte så vanligt härnere.
För varje gång jag kommer hem så blir skillnaderna allt tydligare tycker jag, tyvärr så vinner det spanska sättet varje gång. I Sverige så säger folk att de accepterar en, här nere så gör de det.
Och nu tänkte jag gå ut i solskenet och ta en promenad och hålla min man i handen, ngt som kanske inte hade passerat lika obemärkt i Sverige.
lördag, april 12
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är intressant hur du väljer att beskriva bögars situation i Spanien utifrån hur det ser ut när man raggar på varandra på gayställen, samtidigt som du väl kritiserade BB just för att han fokuserade på sex? ;-)
Eller, missförstod jag dig där?
Om en MTF-TV skulle accepteras på SLM i Sverige vet jag faktiskt inte, eftersom dresscoden ju föreskriver en maskulin utstrålning med någon av de fetischer som är accepterade i lädervärlden. På mer blandade ställen skulle det nog inte vara något bekymmer.
Men, en transtjej (oavsett om det var en TS eller TV) skulle komma in på fetichfester hos SLMs systerklubb, så länge hon definierade sig som tjej och följde dresscoden i övrigt.
Skulle det gå i Spanien?
Lukas:
Du missförstod mig lite tror jag, eller så uttryckte jag mig klumpigt.
Det var inte sexet jag ville få fram utan mer att folk inte är lika låsta i olika grupper, utan mer öppna överlag för varandra både som individer och objekt sas.
Det är likadant om man går på ett ställe för hetero, folk går över gränserna.
Överlag så är människor härnere mkt mer öppna för kontakt, oavsett ifall det gäller sex, samtal eller bara vara. Sitter du på bussen så hör det till att du talar med grannen, även om mkt intima saker.
Folk delar med sig mkt mer av sig själva och ser varandra som en chans att knyta kontakt även om det bara är för stunden.
Nu vet jag inte om det fortfarande är likadant i Sverige? Men för fem år sedan så kunde jag se den här typen av gruppering tydligt oavsett vart man gick. Folk verkar liksom tro att om man tillhör en annan grupp så har man inte ngt att säga varandra.
Det där var ngt som jag hade svårt för när jag var engagerad i RFSL då jag kunde tycka att de ofta delade upp grupper efter intresse istället för att se människor, kanske är jag orättvis eller för idealistisk, jag vet inte?
När det gäller det där med systerklubben så vet jag inte, så det törs jag inte uttala mig om
När det gäller transsexuellas situation härnere så är den både svår och lätt, folk accepterar mer olikheter men de tycker inte att staten skall betala operationer.
Det är bara här i Andalucia där jag bor som man kan få en operation via den vanliga sjukvården, men om jag har fattat det rätt så är det på gång i resten av landet pga Zapatero och hans parti.
Men jag har en fråga till dig, jag har ju vänner som är MTF och de flesta av dem tyvärr har drabbats av djupa depressioner några år efter att de har slutfört sin övergång, är detta vanligt? Eller är det bara mina vänner som har haft otur? Jag vet ju att det förekommer innan, men efter?
Okey, men du utgick faktisk utifrån kroglivet och raggningstillfällen. Själv skulle jag inte beskrivit varken heterokultur eller homokultur enbart utifrån det perspektivet, när det finns så många andra arenor. Det var det jag reagerade över.
Är det vanligt med klubbar där både faltor, bögar, bin och transpersoner går på samma ställe i Spanien? Eller tänker du på klubbar för bara bögar/bikillar när du tänker på klubbar där alla olika typer accepteras?
För såna klubbar tror jag finns även i Sverige, även om det finns de rena dresscodeställen också. Finns det inga läderklubbar eller björnklubbar i Spanien, där man kräver dresscode och samlas kring en viss stil?
Skulle en FTM-bög vara lika välkommen och accepterad som alla andra bögar på de ställena du beskriver?
Lukas:
Som jag skrev så är det inte lika uppdelat här så en av de tydligaste sakerna man ser är just när det raggas sas, annars delar inte folk upp sig i homosexuella, hetersexuella på samma sätt här, kanske för att familjekulturen ser helt annorlunda ut vilket gör att folk umgås som familjer istället för baserat på intresse.
De klubbar jag beskrev är alltså dresscodeklubbar, dvs för lädermän, på de andra ställena är det ännu mer öppet. Spanska bögar är mkt förtjust i den sk bear kulturen, så det enda som inte kommer in är alltså kvinnor, men är du man så kan du se ut nästan hur du vill.
När det gäller FTM varianten som du beskriver så tror jag att det skulle funka iom transan som kom in utan problem. En man är en man…
Men du svarade aldrig på min fråga som jag ställde?
Orsaken till att jag inte svarade är att jag inte anser att jag har tillräcklig kunskap för att ge ett bra svar, och i den typen av seriösa och viktiga frågor vill jag inte spekulera alls.
Jag rekommenderar att du söker efter vetenskapliga arbeten i ämnet. De här siterna kan vara en start:
International Journal of Transgenderism, äldre arkiv:http://www.symposion.com/ijt/index.htm
International Journal of Transgenderism, nytt arkiv:http://www.haworthpress.com/web/IJT/
The World Professional Association for Transgender Helath, Inc. :http://www.wpath.org/
Lukas: Ok, jag undrade mest för att kunna stötta mina vänner på bästa sätt. Och då är det bra att veta om det hör till sas eller bara råkar vara så i deras fall.
Skicka en kommentar