Visar inlägg med etikett Bögar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bögar. Visa alla inlägg

fredag, juli 30

Kön hit och kön dit...

Könsbyte är ett av de stora ämnena i år under prideveckan, vilket är bra tycker jag.

Det som jag saknar är dock de mindre lyckade för även de behöver uppmärksammas och ges sitt rätta värde.

Alla har inte förmånen att se ut som Rebecka, Amanda eller Agnetha efter sina operationer.

Vi har en tendens att gömma undan dem som blir ”misslyckade” i sin kvinnlighet och framför allt förlöjliga dem i deras strävan.

Jag kommer fortfarande ihåg den kvinna jag mötte på en klubb i STHLM som höll på att byta kön, hon var två meter lång, grov och muskulös som en brottare och hade inte tillstymmelsen att någonsin kunna passera som en vanlig kvinna, ändå så var det enormt viktigt för henne att slutföra processen.

Det hemska var att oerhört många på klubben gjorde narr och skrattade åt henne, och då var det ändå en gayklubb.

Jag kommer ihåg att det berörde mig fruktansvärt illa hur grymma folk var som faktiskt om ngt borde haft förståelse för hennes situation. Och genom åren så har jag ibland stött på kvinnor med samma problem att de inte har kunnat passera som vanliga kvinnor och sett ur illa de mår över behandlingen från medlemmar ur den egna gruppen dvs HBTQ…

En annan sak jag vänder mig lite emot när det debatteras om HBTQ världen är just att det är alltid det mest extrema som uppmärksammas, kanske inte så konstigt när det är det vi många gånger väljer att presentera inför omvärlden under prideveckan. Men tyvärr så blir följden att många tror att det är precis så vi är.

Väldigt ofta så är det sexet som hamnar i blickfånget och inte våra dagliga liv. Jag vet faktiskt ingen annan festival där deltagarna så frappant spelar på sex med kläder och attiraljer. Visst är det vår rättighet att uttrycka vår särart, men med rättigheter följer även ansvar.

Bland annat i form av att inse att om en person som inte har ngn som öppet tillhör HBTQ gruppen i sin närmaste krets faktiskt tror att vi är precis så som vi ser ut under festivalen, lädermän, dragqueens, lesbiska med bara bröst och så vidare.

Det är INTE den personens ansvar att försöka ta reda på hur det är i verkligheten utan det är faktiskt VÅRT ansvar, vi kan inte klaga på en person och dess inställning när vi inte ger några valmöjligheter till att bilda sig en korrekt uppfattning.

Det som behövs är att vi i vardagen visar vad vi är, inte sätta på oss fjädrar och juckande traska i ett långt tåg till dunkande musik…

Det vi borde göra är att hålla handen när vi går på stan, kramas, pussas, helt enkelt bete oss som den heterosexuella varianten av mänskligheten gör.

Jag säger inte att vi skall sluta vara lädermän, transor, barbröstade lebbor, men vi måste börja ge mer nyanserade bilder av hur vi är, så att inte en enda som är tongivande.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, HBTQ gruppen är mkt mer accepterad här i Spanien än i Sverige, eller snarare ansedd som normal och vanlig.

Det förekommer gaypar i nästan varenda tv serie, transsexuella ses som det kön de har bytt till.

Massor av programledare är öppet homosexuella och enormt omtyckta för deras kunskap och talang, inte för att de är ett slags gullig maskot som man kan märka i Sverige när någon är öppen med sin läggning

I Sevilla där jag bor ser man nästan dagligen gaypar som både håller handen och kramas och inte en människa höjer ett ögonbryn.


Visst finns det stockkonservativa kvar som anser att det är onormalt men den gruppen är väldigt liten och på utdöende. Mestadels handlar det om mkt religiösa människor som fördömer både abort och jämställdhet för kvinnor.

Helt enkelt människor som inte har mkt kontakt med verkligheten...



Här nedan kommer lite bilder på oerhört vackra kvinnor som hade oturen att födas med fel kropp...





Agnetha som deltog i Miss Transsexual


Även Linn deltog


Alexandra som vann det hela


Isis King, känd från ANTM


Bibiana Fernandez mer känd som....


Bibi Andersen i Almodovars filmer


Roberta Close, fotomodell


Nong Tom, fd kickboxare


Cindy Thai Tai, sångerska


Andrea James, författare, producen och aktivist


Carla Antonelli, politiker och aktivist


Tula, fd Bondbrud


Leslie Townsend, författare, komiker och modell

torsdag, juli 29

Tjurigt Bögknullande

Tack gode gud säger jag bara over det här beslutet!!!

Artikeln har dock lite fel när den säger att tjurfäktning inte är så poppis i Katalonien, snarare tvärtom! Det har varit enorma protester mot den här lagen.

Tyvärr så fortsätter djurplågeriet här nere i Andalucia då folk inte ger ett dyft om djur och deras rättigheter.
Ju mer plågsamt och långdraget du kan döda en tjur här desto större matador är du.

Matadorerna och deras familjer är oerhört högt ansedda och några har till och med gift in sig bland de mest aristokratiska familjerna.

Det mest populära argumentet för att behålla djurplågeriet av tjurar är att det är en del av det spanska kulturarvet, men när man frågar ifall de vill införa inkvisitionen som också är en spansk företeelse ifrån början så nekar de och säger att det var ngt som var förr då folk inte visste bättre…
Likaså när man frågar ifall de tycker det är ok med kvinnomisshandel och barnaga .

Inte för att jag vill döma ut ett lands befolkning men spanjorer är hemska när det kommer till djur, för en spanjor i allmänhet så är djur lika med föda, dvs ngt som skall dödas och ätas upp, eller utföra ett arbete för så liten omkostnad som möjligt.

Jag har sett hästar, mulor, hundar som har vare sig fått vatten eller mat och varit helt sönderpiskade med stora sår.

När Florre och jag var med i en djurskyddsförening så fick vi ofta in hundar som hade fått leva hela sitt liv ute på en minimal balkong utan möjlighet till att få röra. En gång så fick vi in en hund som hade fått ögonen utstuckna för att ägaren inte var nöjd med hennes insatser.

Och när man berättar om sådant för en spanjor så säger de bara jaha vad är det med det då det är ju bara ett djur…



Men över till ngt lite mer glamoröst…

Utseendefixeringen inom gayvärlden, eller snarare den svenska varianten.

Jag skulle vilja påstå att det är lögn och förbannad dikt när bögar påstår att det inte finns någon utseendefixering…

Ser du inte ut på ett visst sätt så kan du lika gärna gå och gömma dig i garderoben igen.

Skulle du råka vara tjock och tunnhårig så är du chanslös på köttmarknaden, det spelar ingen roll om du så är det trevligaste som går i ett par skor. Likaså om du är fjolla då duger du möjligtvis till att sätta på men inte till mkt mer

Det enda sätt du kan få status på om du inte är snygg är att vara antingen rolig eller en superbitch, då kan folk umgås med dig men de vill fortfarande inte ha ett förhållande med dig.


Tom bland de som är inriktade mot bears and chubs, dvs de som dras till läder och lite hårdare saker är iika fixerade trots att det i den världen är helt andra premisser som skall gälla…



Chub

Som bear eller chub skall du vara tjock, hårig och maskulin och totalt ointresserad av mode och utseende…

Jag kan säga som så att de som motsvarar den beskrivningen oftast inte är speciellt omsvärmade medan de som är smala och har sex pack iklädda det senaste modet däremot är det…

Jag skulle vilja säga att reglerna inom gayvärlden är stenhårda och uppfyller du dem inte så kan du lika gärna dra tillbaka dit du kom ifrån…

Om du är tex är asiat, dvs ser asiatisk ut så är du ett sk curryluder som bara är ute efter att lura pengar av godtrogna. Det spelar ingen roll ifall du så är professor och miljonär, du är ändå bara ett luder…

Är du utlänning så är du lika lite värd såvida du inte ser väldigt bra ut och har en stor kuk, då blir du eftertraktat som påsättare, när du har satt på alla så åker du ut i kylan och blir bara en jäkla svartskallehora.

Det är inte kul att inse de här sakerna om den egna gruppen men när HBTQ gruppen skriker om folks fördomar och att de ska respekteras då de är precis som alla andra så kanske man borde städa lite i de egna leden… man kan inte kräva respekt och inte ge den själv.

På det sättet måste jag säga att gayvärlden är lite annorlunda här i Spanien, här spelar det inte så stor roll hur du ser ut så länge du vill göka hejvilt.

Visst existerar det en utseendefixering även här men inte på det exkluderande sättet som i Sverige, dvs att fula inte platsar in. Det är mer av ett konstaterande att du är snygg och du är inte snygg och nu går vi och gökar i mörkrummet för där blir alla katter grå ;-)

söndag, augusti 9

Att Fånga En Karl...

Idag får det bli lite söndagsfunderingar i allmänhet om saker…

Jag har börjat komma in i en fas där jag håller på att förändras, inte till ngt nytt utan snarare ngt gammalt. Det kan ju låta som en tillbakagång men faktiskt så är det precis motsatt.

Det jag pratar om är att vara kontaktsökande, jag har suttit i den här gudsförgätna hålan i fem år och tyckt synd om mig själv för att ingen tycks gilla mig eller lära känna mig närmre. Och nu har jag på ngt sätt nått slutet, men under resan så har jag uppenbarligen samlat på mig en sjuhelsickes kraft och nu börjar den ta sig uttryck i en stenhård vilja.

Jag har gått och blivit medlem i ett antal gaysajter där man lär känna nya människor, givetvis så handlar mkt om sex som alltid när det gäller bögar, men det är inte det jag är intresserad av.

Något jag alltid har förundrats över är folks oförmåga att kunna se vad de själva har att erbjuda när de ställer krav på hur folk skall vara. Jag funkar precis tvärtom, jag studerar folk och anpassar mig sedan till vad de verkar vilja ha, lite som en kameleont. Visst kan det ses som en smula oärligt, men å andra sidan så får jag precis det jag vill ha.

Jag skrev om Mikael några inlägg längre ner…

Och när man är medveten om vad som gäller så antingen protesterar man och slår huvudet blodigt i väggen eller så ser man till att vinna spelet.

Mycket handlar om utseende och sex inom gaykulturen, och för att komma någonstans så lär man sig att spela på det, ungefär som en tjej som använder push-up för att ge intryck av ha större bröst.

Det handlar inte om att ta göka runt utan om hur man slår in sig själv i presentpapper på ett lockande sätt.

Om jag skall ge konkreta exempel så handlar det om i mitt fall att inte ställa mig och se gala ut, dvs leka Paris Hilton eller ngn annan kändis på röda mattan. För när det gäller att ge intryck så är det få som kan tävla med mig. Just kanske för att jag är så duktig på det där med detaljer.

Ofta när jag gick ut i Sverige så kunde mina polare ägna timmar åt att göra sig jättefina och lägga ned en förmögenhet på de rätta kläderna, trendiga frisyrer, parfymer och vad nu som skulle hjälpa dem att få ett ragg eller pojkvän, men ofta så glömde de att presentationen, dvs hur man står, tittar, pratar, rör sig faktiskt spelar en ännu viktare roll än vilket märke man har på kläderna.

Och det de missade mest var hur de skulle motsvara dem de ville ha. En 5:a kan aldrig få en 10:a om man inte låter 10:an tro att man är en 11:a, och det enklaste sättet att göra det intrycket är helt enkelt att leka Greta Garbo, dvs vara lite outgrundlig, 10:or är oftast mkt väl medvetna om var de befinner sig på skalan och om man då skakar om dem lite genom att vända på rollerna så brukar det ge resultat.

Visa intresse för att sedan dissa dem lätt brukar få dem att totalt tappa koncepterna iom att deras makt ligger i att andra vill ha dem. Och att de endast behöver välja den de vill ha. Så låter man dem tro att de inte duger så…

En annan sak är att folk alltid tror att det är den andre som skall ta kontakt, på det viset blir inga barn gjorda. Köp en drink och säg hej, folk blir oftast glada eftersom de är lika upptagna med att vara blyga och osäkra som man själv.

Men mest av allt så handlar det om intrycket man ger av sig själv, se ut att ha kul och framförallt se ut att gilla dig själv så är halva slaget vunnet.

Även om du är så rädd så att knäna darrar så är det ingen som ser det, det de ser är när du tittar på dem under lugg och ler blygt och uppskattande, de har ingen aning om att du kanske stått och övat på det där leendet i timmar framför toaspegeln.

Det blev visst inte så mkt söndagsfunderingar utan mer söndagstips om hur man lyckas att fånga en karl eller en ny vän…

Men ibland så får man gå dit orden leder en…

lördag, april 12

Vive la Différence!

Jag tänkte jag skulle skriva lite om skillnaderna mellan svenskt och spanskt bögliv nu när allt detta bögande är på tapeten ;-)

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/jag-en-mnniska.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/bgar-och-bgeri.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/homo-hetero-och-lilla-jag.html

Idén fick jag igår när Florre undrade vad det var jag satt och skrev så intensivt på, jag förklarade, och han läste en del av vad som skrivits och hans kommentar var mkt enkel men talande på ett sätt tyckte jag! Det han sa var att det var så typiskt svenskt, jag frågade vad han menade och han sa att i Sverige så är det alltid ngn annans fel. Dvs vi vill inte ta ansvar för vad vi är och gör i förhållande till varandra. Och framförallt så polariserar vi varandra.

Det där fick mig att börja tänka och fundera över skillnaderna mellan bögar i Sverige och Spanien.

I Sverige så är bögar oftast grupperade beroende på vad de är och gillar, och går man över gränsen så blir man inte populär.

När jag jobbade inom RFSL så hörde jag ofta att fjollorna förstörde för de ”riktiga” bögarna. Fjollorna i sin tur avfärdade alla som flanellskjortebögar.

Den där grupperingen finns inte här nere, här är alla bögar och sedan punkt liksom.

De flesta klubbar som finns här är sk bear-clubs, dvs ställen för machomän, I Sverige så skulle inte en fjolla kunna komma in och bli accepterad, här däremot så är det helt ok. Så du kan alltså vara hyperfjollig och stå sida vid sida med världens läderbög som har hår överallt och den ene ser inte ner på den andre. Tvärtom.

En period så tyckte jag det var superskoj att springa på olika fetisch och läderklubbar i Sverige, ofta så fick jag höra att jag inte hade där att göra just för att jag var fjollig och inte passade in.

Här så kan jag gå till en macho-klubb, supersminkad och klädd som världens trendoffer och ändå bli helt accepterad, tom flirtad med. Det är alltså inte din grupptillhörighet som är det viktiga utan hur du är och ifall du är tillgänglig.

Ett ex, för några månader sedan så var Florre och jag på ett ställe som kallas El Oso, in kommer en tjej och varenda bög i hela lokalen fick spatt, tills de insåg att det var en transa, då var det helt ok och han blev bjuden på en öl av ngn. Killen var så feminin och perfekt så man kunde inte se att det var en kille, ändå så var han en i gänget sas. I Sverige så tvivlar jag på att killen ens kommit in på en sk machoklubb.

Överlag så tittar folk väldigt mkt härnere på en, inte för att de tycker du är konstig utan för att se just dig, dvs en bekräftelse av dig som person.

Visst finns det preferenser här nere precis som i Sverige, vissa vill ha en feminin kille medan andra föredrar en mer maskulin i sängen, men det ena är inte bättre än det andra sas.
Så det är inte ovanligt att se en läderhunk gå hem med en fjolla trots att hunken kanske egentligen föredrar en mer maskulin kille, men just för att folk här nere är mer intresserade av hur du är än vad du är så korsas de där gränserna ofta.

När det gäller bögar i samhället så är de mkt mer accepterade än i Sverige, trots den katolska kyrkan. Här i Sevilla så ser jag ofta män och kvinnor som håller varandras händer och ingen reagerar negativt, visst en del tittar, men oftast är det äldre som inte riktigt vant sig.

Kanske beror den här acceptansen på att det vimlar av homosexuella i alla tv-program, massor av sångare och skådisar är gay och öppna med det, i varje dokusåpa så finns minst ett gaypar.

En av Spaniens mest populära programledare är gay och gift med en man, hans bröllop var det stora samtalsämnet här nere under en vecka, inte för att han var gay utan för att han äntligen funnit lyckan och gift sig.

Speciellt inom Copla-kulturen så vimlar det av homosexuella, både kvinnor och män, Copla är en slags traditionell sångstil som grundar sig på zigenarmusik.

Den katolska kyrkan fördömer givetvis homosexuella men folket på gatan bryr sig inte nämnvärt. Kanske om du hamnar i en mkt liten stad på landet så reagerar folk negativt på dig, men det beror oftast på att i såna städer är folk fortfarande starkt knutna till kyrkan.

Överlag så är nog den spanska livsstilen mer rak än den svenska, gillar folk dig så visar de det, ogillar de dig så visar de det med. Vill de ligga med dig så visar de det rätt så tydligt, så det där spelet som förekommer i Sverige är inte så vanligt härnere.

För varje gång jag kommer hem så blir skillnaderna allt tydligare tycker jag, tyvärr så vinner det spanska sättet varje gång. I Sverige så säger folk att de accepterar en, här nere så gör de det.

Och nu tänkte jag gå ut i solskenet och ta en promenad och hålla min man i handen, ngt som kanske inte hade passerat lika obemärkt i Sverige.