Snyggingar?

Hur kommer det sig att feminister aldrig reagerar på en bild som denna? Är det bara för att det är helt ok att göra narr av killar? Varför har jag en känsla av att ifall det hade varit omvänt så hade det feministiska helvetet brutit lös?



Jag tog mig friheten att hjälpa MSN där man kan hitta bilden att göra en ny variant där även en tjej blev snygg med hjälp av sprit…

Jämlikhet gäller väl åt båda håll ;-)

Vive la Différence!

Jag tänkte jag skulle skriva lite om skillnaderna mellan svenskt och spanskt bögliv nu när allt detta bögande är på tapeten ;-)

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/jag-en-mnniska.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/bgar-och-bgeri.html

http://maleandro.blogspot.com/2008/04/homo-hetero-och-lilla-jag.html

Idén fick jag igår när Florre undrade vad det var jag satt och skrev så intensivt på, jag förklarade, och han läste en del av vad som skrivits och hans kommentar var mkt enkel men talande på ett sätt tyckte jag! Det han sa var att det var så typiskt svenskt, jag frågade vad han menade och han sa att i Sverige så är det alltid ngn annans fel. Dvs vi vill inte ta ansvar för vad vi är och gör i förhållande till varandra. Och framförallt så polariserar vi varandra.

Det där fick mig att börja tänka och fundera över skillnaderna mellan bögar i Sverige och Spanien.

I Sverige så är bögar oftast grupperade beroende på vad de är och gillar, och går man över gränsen så blir man inte populär.

När jag jobbade inom RFSL så hörde jag ofta att fjollorna förstörde för de ”riktiga” bögarna. Fjollorna i sin tur avfärdade alla som flanellskjortebögar.

Den där grupperingen finns inte här nere, här är alla bögar och sedan punkt liksom.

De flesta klubbar som finns här är sk bear-clubs, dvs ställen för machomän, I Sverige så skulle inte en fjolla kunna komma in och bli accepterad, här däremot så är det helt ok. Så du kan alltså vara hyperfjollig och stå sida vid sida med världens läderbög som har hår överallt och den ene ser inte ner på den andre. Tvärtom.

En period så tyckte jag det var superskoj att springa på olika fetisch och läderklubbar i Sverige, ofta så fick jag höra att jag inte hade där att göra just för att jag var fjollig och inte passade in.

Här så kan jag gå till en macho-klubb, supersminkad och klädd som världens trendoffer och ändå bli helt accepterad, tom flirtad med. Det är alltså inte din grupptillhörighet som är det viktiga utan hur du är och ifall du är tillgänglig.

Ett ex, för några månader sedan så var Florre och jag på ett ställe som kallas El Oso, in kommer en tjej och varenda bög i hela lokalen fick spatt, tills de insåg att det var en transa, då var det helt ok och han blev bjuden på en öl av ngn. Killen var så feminin och perfekt så man kunde inte se att det var en kille, ändå så var han en i gänget sas. I Sverige så tvivlar jag på att killen ens kommit in på en sk machoklubb.

Överlag så tittar folk väldigt mkt härnere på en, inte för att de tycker du är konstig utan för att se just dig, dvs en bekräftelse av dig som person.

Visst finns det preferenser här nere precis som i Sverige, vissa vill ha en feminin kille medan andra föredrar en mer maskulin i sängen, men det ena är inte bättre än det andra sas.
Så det är inte ovanligt att se en läderhunk gå hem med en fjolla trots att hunken kanske egentligen föredrar en mer maskulin kille, men just för att folk här nere är mer intresserade av hur du är än vad du är så korsas de där gränserna ofta.

När det gäller bögar i samhället så är de mkt mer accepterade än i Sverige, trots den katolska kyrkan. Här i Sevilla så ser jag ofta män och kvinnor som håller varandras händer och ingen reagerar negativt, visst en del tittar, men oftast är det äldre som inte riktigt vant sig.

Kanske beror den här acceptansen på att det vimlar av homosexuella i alla tv-program, massor av sångare och skådisar är gay och öppna med det, i varje dokusåpa så finns minst ett gaypar.

En av Spaniens mest populära programledare är gay och gift med en man, hans bröllop var det stora samtalsämnet här nere under en vecka, inte för att han var gay utan för att han äntligen funnit lyckan och gift sig.

Speciellt inom Copla-kulturen så vimlar det av homosexuella, både kvinnor och män, Copla är en slags traditionell sångstil som grundar sig på zigenarmusik.

Den katolska kyrkan fördömer givetvis homosexuella men folket på gatan bryr sig inte nämnvärt. Kanske om du hamnar i en mkt liten stad på landet så reagerar folk negativt på dig, men det beror oftast på att i såna städer är folk fortfarande starkt knutna till kyrkan.

Överlag så är nog den spanska livsstilen mer rak än den svenska, gillar folk dig så visar de det, ogillar de dig så visar de det med. Vill de ligga med dig så visar de det rätt så tydligt, så det där spelet som förekommer i Sverige är inte så vanligt härnere.

För varje gång jag kommer hem så blir skillnaderna allt tydligare tycker jag, tyvärr så vinner det spanska sättet varje gång. I Sverige så säger folk att de accepterar en, här nere så gör de det.

Och nu tänkte jag gå ut i solskenet och ta en promenad och hålla min man i handen, ngt som kanske inte hade passerat lika obemärkt i Sverige.