skip to main |
skip to sidebar
Jag blir så grymt förbannad när jag läser om Åkesson och Nobelfesten!
Varför skulle han få gå? Väljer man att ha åsikter som inte ses som rumsrena i ett samhälle så får man också ta konsekvenserna.
Och givetvis drar alla igång valsen om att folk skall behandlas rättvist utan en tanke på vad Åkesson symboliserar. Skulle någon ens komma på tanken att bjuda in en person som anser att kvinnor hör hemma vid spisen och att de är mindre intelligenta till en feministorganisation…
Men som vanligt så är de flesta svenskar så förbannat rädda för att sätta ned foten och faktiskt visa att vissa saker inte är okej.
Låt mig klargöra en sak! Det kvittar om vi köper upp vartenda ljus i hela Sverige och tänder upp dem på något torg, eller ifall vi lindar in oss i olikfärgade band från topp till tå. För INGET av de här sakerna stoppar rasism, förtryck, tortyr osv. Det som stoppar är att vi, dvs DU och JAG sätter ned foten varenda liten jäkla dag för att visa att vi gör motstånd.
Det är inte ofta jag säger fula saker om Sverige till min man, men idag så var ett undantag. För det som jag avskyr med oss svenskar är att vi är så förbannat rädda för att säga ifrån eller markera. Så fort något blir obehagligt eller jobbigt så föredrar vi att titta åt andra hållet och tro att saker skall försvinna av sig själva, det var den formen av beteende som tillät Hitler att döda ett antal miljoner människor.
Av någon anledning så föredrar vi att lägga på locket på vissa saker och sedan säga att vi minsann gjort vår plikt genom att sätta på oss ett litet band och tända ett ljus. Sedan kan vi gå i taket för skitsaker som att någon stackars jäkel råkar haft sex och kräva att personen skall avgå trots att människan inte på något sätt involverar sitt könsorgan i arbetet.
Nej, idag kära medsvenskar så skäms jag över er, för mkt kan man säga om mig men nog fan säger jag ifrån när något är fel oavsett hur mkt obehag det än kan ge mig!
Och den här bilden tillägnar jag alla Sverigedemokrater!
Om resten av människorna i SD är lika verbala och pålästa som Tina Kahns så lär det inte bli några problem.Nej, ärligt talat ibland är folks dumhet skrämmande.
Och hur kommer det sig att alla SD:are som uttalar sig är antingen arbetslösa, socialfall eller sjukpensionärer? Och varför bor de alla i ”ghetton”?
När skall man få höra en intervju med en välutbildad och arbetande SD:are som bor i ett ”normalt” bostadsområde?
Just nu så måste det vara rena helvetet att heta Nina och Erik och vara med vindsvåning….
Iofs så kan jag förstå varför folk reagerar men som så ofta blir det mest med anala förolämpningar istället för att faktiskt säga vad det är de ogillar med saken.
Personligen så skulle jag hemskt gärna vilja ha själva lägenheten men hiva ut alla de där själlösa italienska möblerna. Jag vet att i vissa kretsar så är italiensk design enormt åtråvärd men det få tänker på är att den är oftast så enkel i sin form att den inte överlever utan lite hjälp av antingen färger eller något som totalt bryter mot den. Att inreda en hel våning som Nina och Erik verkar gjort får mest effekten av en tonårings första hem, dvs totalt avskalat och i avsaknad av personlighet. Rent av lite Ikea stuk om jag skall vara ärlig. Inget ont om Ikea, i love it men det är ju inte direkt affären som har den unika soffan om man säger så…
Och som alltid när jag läser om inredning så undrar jag varför i herrans namn folk vill ha ett kombinerat kök och vardagsrum, ok jag är extremt gammalmodig men jag vill ha ett separat kök som jag kan stänga dörren till ifall det skulle lukta matos eller vara fullt av disk.
Likaså det där med genomskinliga toadörrar är en grej som aldrig kommer att finnas i mitt hem oavsett hur trendigt det än må vara. Även om glaset är frostat så ser man ju faktiskt vad en människa gör, och uppriktigt sagt vem vill se någon sitta och uträtta sina behov, och framför allt bli sedd när man står där och torkar sig efter utfört ärende?
Sedan förstår jag inte riktigt iden med att trycka in en bastu på balkongen på en så liten yta att man måste huka sig för att komma in, hade det inte varit trevligare med en större terrass?
Men det som verkligen får mig att fundera över Nina och Erik är inte deras snobbism utan snarare varför de ställer upp på en artikel och berättar om alla spishällar och specialoljor och annat, som vilken normal svensk som helst så borde de inse att vissa saker säger man inte oavsett hur mkt man än vill ”bragga”.
Har man ett behov av att göra det så är det bästa att göra det inom den egna gruppen. Att göra det i en tidning som massor av människor läser med möjligheten att lämna både kommentarer och göra egna blogginlägg är att frivilligt begå rena självmordet socialt sett. För oavsett hur avundsjuka deras vänner och bekanta må vara så har ändå deras status halkat ned iom att de blir sedda som ett skämt.
Jag må vara snobb ut i fingerspetsarna men vissa saker skulle jag aldrig göra hur gärna jag än skulle vilja poängtera min sociala status.
Och skall jag nu vara riktigt snobbig så tycker jag nog att visa upp en våning som de flesta i den sociala inkomstklassen har är lite meningslöst. Jag hade förstått det mer om man hade haft ett lite annorlunda boende a la Debo eller Isabella Blow
Vad är det som håller på att hända med folk? Vart har hänsynen och medkännandet tagit vägen?
Hur kan man ens komma på iden att filma sin rumskompis när han har sex för att sedan lägga ut det på nätet? Funderade Dharun Ravi och Molly Wei ens på ifall det skulle ha några konsekvenser? Eller var de så jävla dumma på ren svenska så att de trodde Tyler skulle skratta åt det hela?
Man kan ju kanske tycka att ett knull mer eller mindre i eten inte skulle spela så stor roll, och visst för mig gör det inte det, men för den som blir drabbad känns det nog rätt annorlunda. Oavsett hur sexifierat vårt samhälle än är med all reklam och tv så är fortfarande sex en mkt intim sak mellan två människor.
Trots att det är något som de flesta människor gör så är det ändå en akt som är väldigt utelämnande för parterna. Lite som när någon hör vad man gör på toaletten, det är också en sådan där sak som alla gör men få talar om.
Ibland undrar jag om inte varje generation blir lite dummare än den förra? För hur skall man annars förklara den här egoismen som blir allt mer förekommande bland unga? Jag tror inte att min generation helt plötsligt bestämde sig för att skippa utlärandet av respekt och medkännande till våra barn lika lite som våra föräldrar struntade i att lära oss. Någonstans på vägen så hände det något. Och nej man kan inte skylla på vare sig tv eller filmer, de flesta är kapabla att inse skillnaden mellan fantasi och verklighet.
Och vad kommer dagens unga att lära ut till sina barn? Att skada folk fysiskt, eller rent utav döda de som inte tillför något till deras liv.
På ngt sätt så verkar Mad Max filmerna inte så avlägsna och otroliga längre!