Jag kan inte hjälpa det men jag blir så irriterad nuförtiden då jag ser sådana här rubriker!
För dem som vill gifta sig i kyrkan så är det här jättebra men måste allting som handlar om ett manligt/kvinnligt par slås upp som HOMO, BÖG, FLATA osv.
Varför helt enkelt inte bara skriva PAR? Om man nu måste kalla oss ngt så kan man väl sätta manligt eller kvinnligt innan. De flesta har en så dålig bild av ordet homo, på ngt sätt så associeras det till sex medan ordet hetero förknippas med precis vad det säger; ett par bestående av en man och kvinna.
Vi har nått så långt när det kommer till jämlikhet i Sverige så varför inte låta oss som föredrar en partner av samma kön få vara delaktiga? Av ngn anledning trots alla lagar och åsikter så måste vi fortfarande särskiljas för att folk skall se och veta vad vi är.
Så länge man poängterar vår sexualitet med diverse ord så kommer vi aldrig att bli normala par på samma sätt som heterosexuella. Hur ofta ser man en rubrik som säger HETEROpar gifter sig i djungeln, kyrkan, ladan osv…. men när det kommer till oss så måste det preciseras exakt vad vi är….
Om ngn väljer att gifta sig i djungeln så borde ju det intressanta vara stället och inte parets ev könstillhörighet? Och möjligen varför de väljer ett udda ställe för att knyta hymens band.
När jag går på stan och råkar få syn på ngt till Florre så tänker jag inte BÖG-Florre utan helt enkelt Florre, dvs min äkta hälft och att han ev skulle se snygg ut i den där skjortan…
Det skrämmande är att många BÖGAR och FLATOR tror att de är så frigjorda när de exkluderar sig genom att berätta om vilken typ av partner de föredrar i de mest lustiga sammanhang, istället för att helt naturligt säga: när jag och Florre gjorde det så…. Så blir det mer: När jag och min KILLE/TJEJ, btw vi är homo ifall ingen förstått det…
Dvs det poängteras på ett överdrivet sätt, och det är där problemen uppstår tror jag, för om man så krafigt understryker en sak oavsett så reagerar folk. Och det är just reaktionen som många inte vill acceptera.
Det är som om jag skulle säga jag är vegetarian, eller jag äter inte likdelar, båda sakerna betyder samma sak men de får helt olika mottaganden, i det senare fallet så känner folk att de måste försvara sig då det är en provokation.
Jag menar inte att man på ngt sätt skall gömma sig eller sticka under stol med saker men istället för att göra en grej av det låta det dyka upp naturligt i ett samtal.
Lustigt nog trots att jag är en sk fjolla ut i fingerspetsarna så har jag aldrig haft problem med folk som ogillat homosexuella, tvärtom, jag har träffat på stora homofober i mitt liv som storgillat mig, och varje gång jag frågat hur det kommer sig att de inte reagerar på min läggning trots att den är så uppenbar har jag fått höra att jag inte kör ner den i halsen på dem utan beter mig som en normal människa.
Så trots att jag diskuterat sex med en homofober så ser de mig som normal, det måste ju innebära att reaktionerna beror på hur saker sägs och inte själva ämnet.
Det är lite därför jag ogillar Pridefestivalerna, för när folk som TROR att de inte känner ngn som är homosexuell ser en parad med de mest konstiga saker så är det ganska självklart att de tror att det är så vi är. Fördomar är mänskligt, ser jag en parad med raggare så tror jag ju att det är så de är eftersom jag inte känner ngn raggare, inte som jag vet iaf ;-)
Och alla dessa lagar som är till för att skydda oss mot den hemska mobben är iofs bra i teorin men i praktiken innebär det att vi ställs vid sidan om. Om jag som homosexuell begår ett hatbrott mot en heteroperson så bedöms det inte som ett sådant, utan det rubriceras som ngt helt annat trots att jag kanske hyser ett glödande hat gentemot gruppen ifråga. Men om ngn kallar mig bög så kan jag stämma skiten ur stackarn…. Jämlikhet? Nej! En lag skall gälla alla och inte bara vissa.
Visar inlägg med etikett Normalitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Normalitet. Visa alla inlägg
lördag, juni 13
torsdag, april 10
Bögar och Bögeri
Jag kan inte annat än tycka att det här talar lite emot sig själv…
Att ha ett upprop mot normalitet när man samtidigt försöker normalisera homosexualitet blir en smula inkonsekvent i mina ögon, antingen så är vi normala eller så är vi det inte…
Det blir den berömda kakan igen…
Men i det här fallet så binder man ris åt sin egen rygg genom att hävda att homosexualitet skall ingå i normen i ett samhälle för att i nästa mening säga att vi skall vara stolta över vår onormalitet.
Uppropet tycks mestadels grunda sig som en protest mot Arrelius inlägg om Bimbo Boy, jag kan förstå att det inte är skoj för BB att bli ifrågasatt men iom att man är öppen med en sak och som han många gånger försöker skapa en debatt så måste man acceptera när folk inte håller med.
Man kan inte hävda sin rätt till yttrandefrihet för att sedan förneka den för andra.
Jag vet inte hur er uppfattning om BB är? Min är att han är ytterst selektiv när det gäller att godkänna kommentarer, till och med i de inlägg där han vill ha debatt.
Han tycker inte om när folk skriver om honom, han kallar det att bli uthängd och utsatt för människors homofobi och framförallt så hävdar han envist att folk är avundsjuka på honom.
Men det är ju i viss mån att säga emot sig själv, en person kan inte vara homofob och samtidigt vara avundsjuk på det han föraktar ;-)
Jag håller med BB om att alla typer av människor måste få finnas och ha ett utrymme, men man kan inte kräva att folk tycker man är normal.
Jag är bög men det finns massor av sexuella läggningar som jag finner mkt onormala, tex zoofili, dvs sex med djur. Skulle jag använda mig av BB:s resonemang så skulle jag vara tvungen att se djurknullare som ngt högst normalt vilket jag inte gör. En annan sak som jag inte heller tycker är speciellt trevlig är folk som gillar koprofili.
Oavsett vad man anser om normer och normalitet så kommer det alltid att finnas folk som passar in mer i en norm än andra, det handlar inte om att vara mer normal utan om det enkla faktumet att ju större en grupp är desto mer fungerar den som referens.
Det är inget fel med att gilla rosa, fjädrar, paljetter och disco, jag gör det i allra högsta grad själv.
Men precis lika lite som en svart svensk paleontolog som talar gotländska är fjolliga män en norm. Det innebär inte att det är fel, bara att det är mindre vanligt.
Men när man väljer att mkt intensivt lobba för rosa och paljetter så måste man acceptera att alla kanske inte håller med. Jag skulle def inte hålla med en djurknullare, och iom att jag är medveten om det så måste jag även förstå ifall andra har samma uppfattning om min läggning,
Visst anser jag att de har fel, men jag måste acceptera deras åsikt och känsla iom att jag själv inte är öppen för allt.
Det roliga i hela den här debatten är att om man är bög så vet man att fjollor befinner sig längst ner på stegen i den homosexuella hierarkin, de som är mest värda är de män som ser ut och beter sig som vanliga straighta män. Om man nu skall börja jobba för att förändra folks medvetande så tycker jag kanske att det vore bättre att börja med sina egna istället för att börja med den stora referensgruppen.
Om man nu skall göra en jämförelse mellan olika diskussioner så är den här ungefär som när en råfeminist hävdar att alla män är presumtiva våldtäktsmän.
Man kan inte bekämpa fördomar genom att avfärda folk som avundsjuka eller homofober bara för att de inte har samma åsikt eller utgångspunkt som en själv. För att få förståelse och respekt så måste man visa det mot människor.
Man kan inte begära att en person som kanske inte känner en homosexuell skall förstå eller se sanningen, när det enda den ser är ett Pridetåg om året med transor, läderbögar och dildos. Självklart så tror personen ifråga att det är det som gäller bland homosexuella.
För mig så är den här debatten lite snedvriden. Jag är en stark anhängare av yttrandefrihet och det innebär att jag anser att alla måste få säga vad de tycker, även de som inte tycker som jag.
Att tysta människor eller avfärda dem med ogenomtänkta argument förstör bara för en själv i det långa loppet.
Länkar:
http://knuff.se/u/398043/604/i
http://knuff.se/u/3997f9/747/i
http://bimbo84.blogspot.com/2008/04/rtten-att-f-vara-sig-sjlv.html
http://trollhare.wordpress.com/2008/04/09/projicerad-hybri/
http://lancia.blogg.se/1207667916_gaygaygay.html
http://bimbo84.blogspot.com/2008/03/homofobins-mnga-ansikten.html
http://www.arrelius.se/live/2008/04/08/titta-pa-mig-jag-ar-straight/
Att ha ett upprop mot normalitet när man samtidigt försöker normalisera homosexualitet blir en smula inkonsekvent i mina ögon, antingen så är vi normala eller så är vi det inte…
Det blir den berömda kakan igen…
Men i det här fallet så binder man ris åt sin egen rygg genom att hävda att homosexualitet skall ingå i normen i ett samhälle för att i nästa mening säga att vi skall vara stolta över vår onormalitet.
Uppropet tycks mestadels grunda sig som en protest mot Arrelius inlägg om Bimbo Boy, jag kan förstå att det inte är skoj för BB att bli ifrågasatt men iom att man är öppen med en sak och som han många gånger försöker skapa en debatt så måste man acceptera när folk inte håller med.
Man kan inte hävda sin rätt till yttrandefrihet för att sedan förneka den för andra.
Jag vet inte hur er uppfattning om BB är? Min är att han är ytterst selektiv när det gäller att godkänna kommentarer, till och med i de inlägg där han vill ha debatt.
Han tycker inte om när folk skriver om honom, han kallar det att bli uthängd och utsatt för människors homofobi och framförallt så hävdar han envist att folk är avundsjuka på honom.
Men det är ju i viss mån att säga emot sig själv, en person kan inte vara homofob och samtidigt vara avundsjuk på det han föraktar ;-)
Jag håller med BB om att alla typer av människor måste få finnas och ha ett utrymme, men man kan inte kräva att folk tycker man är normal.
Jag är bög men det finns massor av sexuella läggningar som jag finner mkt onormala, tex zoofili, dvs sex med djur. Skulle jag använda mig av BB:s resonemang så skulle jag vara tvungen att se djurknullare som ngt högst normalt vilket jag inte gör. En annan sak som jag inte heller tycker är speciellt trevlig är folk som gillar koprofili.
Oavsett vad man anser om normer och normalitet så kommer det alltid att finnas folk som passar in mer i en norm än andra, det handlar inte om att vara mer normal utan om det enkla faktumet att ju större en grupp är desto mer fungerar den som referens.
Det är inget fel med att gilla rosa, fjädrar, paljetter och disco, jag gör det i allra högsta grad själv.
Men precis lika lite som en svart svensk paleontolog som talar gotländska är fjolliga män en norm. Det innebär inte att det är fel, bara att det är mindre vanligt.
Men när man väljer att mkt intensivt lobba för rosa och paljetter så måste man acceptera att alla kanske inte håller med. Jag skulle def inte hålla med en djurknullare, och iom att jag är medveten om det så måste jag även förstå ifall andra har samma uppfattning om min läggning,
Visst anser jag att de har fel, men jag måste acceptera deras åsikt och känsla iom att jag själv inte är öppen för allt.
Det roliga i hela den här debatten är att om man är bög så vet man att fjollor befinner sig längst ner på stegen i den homosexuella hierarkin, de som är mest värda är de män som ser ut och beter sig som vanliga straighta män. Om man nu skall börja jobba för att förändra folks medvetande så tycker jag kanske att det vore bättre att börja med sina egna istället för att börja med den stora referensgruppen.
Om man nu skall göra en jämförelse mellan olika diskussioner så är den här ungefär som när en råfeminist hävdar att alla män är presumtiva våldtäktsmän.
Man kan inte bekämpa fördomar genom att avfärda folk som avundsjuka eller homofober bara för att de inte har samma åsikt eller utgångspunkt som en själv. För att få förståelse och respekt så måste man visa det mot människor.
Man kan inte begära att en person som kanske inte känner en homosexuell skall förstå eller se sanningen, när det enda den ser är ett Pridetåg om året med transor, läderbögar och dildos. Självklart så tror personen ifråga att det är det som gäller bland homosexuella.
För mig så är den här debatten lite snedvriden. Jag är en stark anhängare av yttrandefrihet och det innebär att jag anser att alla måste få säga vad de tycker, även de som inte tycker som jag.
Att tysta människor eller avfärda dem med ogenomtänkta argument förstör bara för en själv i det långa loppet.
Länkar:
http://knuff.se/u/398043/604/i
http://knuff.se/u/3997f9/747/i
http://bimbo84.blogspot.com/2008/04/rtten-att-f-vara-sig-sjlv.html
http://trollhare.wordpress.com/2008/04/09/projicerad-hybri/
http://lancia.blogg.se/1207667916_gaygaygay.html
http://bimbo84.blogspot.com/2008/03/homofobins-mnga-ansikten.html
http://www.arrelius.se/live/2008/04/08/titta-pa-mig-jag-ar-straight/
onsdag, oktober 3
Offer och Bödel
Idag tänkte jag skriva lite om hur folk är, eller rättare sagt vilken inställning de har både till sig själva och livet i allmänt.
Jag tror att man i mångt och mkt blir det man intalar sig. Både på gott och ont!
Dvs om man ser sig som en stark människa som klarar av saker så gör man det, och även det motsatta.
Om man tar mig så upplevs jag som väldigt stark, egensinnig och inte det minsta rädd för saker, självklart så är jag inte alltid dessa saker konstant, men iom att jag intalar mig att jag är en stark person som klarar av saker så blir jag det.
Jag är sån att jag ser aldrig några hinder oavsett vad det än är. Rättare sagt jag intalar mig själv att det inte finns några hinder, ta det där med att måla om huset, jag var helt säker på att det inte skulle vara några problem trots att jag inte ens visste vad som var upp o ned på penseln.
Och jag tror att om man har en sån inställning så blir saker inte svåra därför att man ser inte ett misstag som ett misslyckande utan bara ngt som skall rättas till.
Vi kan ta ett annat exempel, det här med spanska, jag är väldigt språkbegåvad och har aldrig haft problem med att lära mig innan, men med spanskan så har det gått totalt åt helvete iom med att jag bestämde mig för att jag inte kunde fixa det. Mkt beroende på att jag blev så rädd när jag kom hit och upptäckte att spanskan här inte var densamma som jag lärde mig i skolan i Sverige.
Felet jag gjorde var att be Florre hjälpa mig när jag inte begrep, istället för att bli förbannad o bestämma mig för att ingen skulle få mig att känna mig dum. Och istället för att ta kontrollen över saker och ting så lämnade jag över ansvaret till ngn annan, vilket inte funkar i längden.
För oavsett hur mkt man än älskar ngn så kan man inte skydda den personen mot allt, det är att handikappa den andre trots de bästa intentioner i världen.
Likaså är det med en människa som tror att den inte kan eller duger, genom att ständigt trösta eller försöka bevisa så gör man saker bara värre, för på ngt sätt så tar man bort ansvaret som alla människor har inför sitt eget liv oavsett ålder.
Jag var småmobbad när jag gick i småskolan för att jag var annorlunda, självklart så tyckte ju inte jag eller mina föräldrar det, men de andra tyckte det.
I början så tyckte jag väldigt synd om mig själv tills jag en dag insåg att jag bara spädde på alltihop, det handlar inte om att vara som alla andra utan det handlar om att se till att duga som man är.
För om man visar att man tycker att man är ok som man är trots att man är annorlunda så får man ett annat bemötande, än när man gör sig själv till ett offer och försöker intala sig att man är som alla andra. För då ger man ett falskt intryck.
För det handlar egentligen inte om att vara som alla andra eller att vara bättre, utan om att visa att man vill ha respekt för den man är.
Men om man hela tiden ser sig själv som ett offer så ger man folk intrycket att man inte respekterar sig själv och iom det så kan inte heller begära det från andra.
Det här framstår förmodligen som väligt hårt, men livet är hårt har jag upptäckt och genom att gömma sig så gör man bara sig själv en otjänst. Det är liksom ingen som kommer och serverar en alla de där godsakerna på en bricka, man får faktiskt jaga upp brickan själv och ta det man vill ha.
Jag tror att det är pga det här resonemanget som jag aldrig haft problem med att vara bög, folk har liksom aldrig upplevt att jag ser mig som ”onormal” utan snarare som mkt normal med en liten twist.
För jag har träffat bögmördare och bögknackare och en hel massa andra konstiga personer som brukar avsky såna som mig, men ingen av dessa har överhuvudtaget ens tänkt på att jag är bög. Snarare har jag fått höra många gånger att jag är den mest normala bög de någonsin träffat trots att jag är rätt udda som person.
Så vad tror ni, är jag totalt ute och cyklar, eller finns det ett korn av sanning där någonstans? ;-))
Jag tror att man i mångt och mkt blir det man intalar sig. Både på gott och ont!
Dvs om man ser sig som en stark människa som klarar av saker så gör man det, och även det motsatta.
Om man tar mig så upplevs jag som väldigt stark, egensinnig och inte det minsta rädd för saker, självklart så är jag inte alltid dessa saker konstant, men iom att jag intalar mig att jag är en stark person som klarar av saker så blir jag det.
Jag är sån att jag ser aldrig några hinder oavsett vad det än är. Rättare sagt jag intalar mig själv att det inte finns några hinder, ta det där med att måla om huset, jag var helt säker på att det inte skulle vara några problem trots att jag inte ens visste vad som var upp o ned på penseln.
Och jag tror att om man har en sån inställning så blir saker inte svåra därför att man ser inte ett misstag som ett misslyckande utan bara ngt som skall rättas till.
Vi kan ta ett annat exempel, det här med spanska, jag är väldigt språkbegåvad och har aldrig haft problem med att lära mig innan, men med spanskan så har det gått totalt åt helvete iom med att jag bestämde mig för att jag inte kunde fixa det. Mkt beroende på att jag blev så rädd när jag kom hit och upptäckte att spanskan här inte var densamma som jag lärde mig i skolan i Sverige.
Felet jag gjorde var att be Florre hjälpa mig när jag inte begrep, istället för att bli förbannad o bestämma mig för att ingen skulle få mig att känna mig dum. Och istället för att ta kontrollen över saker och ting så lämnade jag över ansvaret till ngn annan, vilket inte funkar i längden.
För oavsett hur mkt man än älskar ngn så kan man inte skydda den personen mot allt, det är att handikappa den andre trots de bästa intentioner i världen.
Likaså är det med en människa som tror att den inte kan eller duger, genom att ständigt trösta eller försöka bevisa så gör man saker bara värre, för på ngt sätt så tar man bort ansvaret som alla människor har inför sitt eget liv oavsett ålder.
Jag var småmobbad när jag gick i småskolan för att jag var annorlunda, självklart så tyckte ju inte jag eller mina föräldrar det, men de andra tyckte det.
I början så tyckte jag väldigt synd om mig själv tills jag en dag insåg att jag bara spädde på alltihop, det handlar inte om att vara som alla andra utan det handlar om att se till att duga som man är.
För om man visar att man tycker att man är ok som man är trots att man är annorlunda så får man ett annat bemötande, än när man gör sig själv till ett offer och försöker intala sig att man är som alla andra. För då ger man ett falskt intryck.
För det handlar egentligen inte om att vara som alla andra eller att vara bättre, utan om att visa att man vill ha respekt för den man är.
Men om man hela tiden ser sig själv som ett offer så ger man folk intrycket att man inte respekterar sig själv och iom det så kan inte heller begära det från andra.
Det här framstår förmodligen som väligt hårt, men livet är hårt har jag upptäckt och genom att gömma sig så gör man bara sig själv en otjänst. Det är liksom ingen som kommer och serverar en alla de där godsakerna på en bricka, man får faktiskt jaga upp brickan själv och ta det man vill ha.
Jag tror att det är pga det här resonemanget som jag aldrig haft problem med att vara bög, folk har liksom aldrig upplevt att jag ser mig som ”onormal” utan snarare som mkt normal med en liten twist.
För jag har träffat bögmördare och bögknackare och en hel massa andra konstiga personer som brukar avsky såna som mig, men ingen av dessa har överhuvudtaget ens tänkt på att jag är bög. Snarare har jag fått höra många gånger att jag är den mest normala bög de någonsin träffat trots att jag är rätt udda som person.
Så vad tror ni, är jag totalt ute och cyklar, eller finns det ett korn av sanning där någonstans? ;-))
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
